Jag roar mig med att emellanåt grotta ner mig i diverse rättsfall för att – sent omsider – lära mig lite om hur vårt samhälle fungerar. (Eller inte?) Hittills har jag avverkat rättsfallen om  den oskyldige massmördaren Quick, Macchiarini och hans konstgjorda luftstrupe – och så Assange.

Wikileaks grundare Julian Assange (JA) är alltså sedan augusti 2010 misstänkt för våldtäkt i Stockholm. Jag har skrivit om det med länkar till förhör mm, här bara ett kort sammandrag.

---

UPPDATERING 2017-04-14: En månad senare har åklagaren återigen ändrat(!) i sin pressrelease. (Får en åklagare göra det, utan att markera/datera ändringen?) Datum är fortfarande 2017-03-15, och rubriken oförändrad: ”Rapporten från Assangeförhöret översatt”. Men ett stycke har lagts till (vilket gör rubriken felaktig):

”Åklagarna väntar fortfarande på översättning av vissa mindre delar av rapporten. Dessa beräknas vara färdiga inom kort.”

Det står alltså inte bara still – det går långsamt bakåt…

---

Så här beskriver kvinnan i förhör den misstänkta våldtäkten: Efter en natt med mycket sex vaknar hon av att JA börjar ha samlag med henne igen. Hon är orolig för HIV och frågar om han har kondom. Han svarar att det har han inte. Hon säger inget mer eftersom hon känner att det är för sent att stoppa honom. Efteråt gör hon frukost och skjutsar honom till tåget.

2010

I augusti anhölls JA i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt. Fem dagar senare beslöt chefsåklagaren att lägga ner förundersökning avseende våldtäkt, men utreda ofredande (vilket fem år senare preskriberades).

I september beslöt den nuvarande åklagaren att återuppta förundersökning om våldtäkt och i november häktades JA i sin frånvaro. I december greps han i London.

2012

Efter att förgäves ha överklagat begäran om utlämning till Sverige sökte JA i juni asyl på Ecuadors ambassad i London.

Där finns han sen dess, medan åren går.

Assange vill inte åka till Sverige eftersom han är rädd att bli utlämnad till USA, där en brottsutredning om spioneri pågår mot honom, med anledning av hans roll i Wikileaks. Om det finns orsak till hans rädsla vet inte jag, men ju längre detta drar ut på tiden desto bättre kan jag förstå att han söker dolda motiv. För icke-agerandet är obegripligt.

Åklagaren har hela tiden krävt ett ytterligare förhör för att kunna besluta om fallet håller för ett åtal eller bör läggas ner igen. Och hon har vägrat att komma till London eller förhöra via video eller per telefon.

2015

Efter kritik i hovrätten riskerade åklagaren att Högsta domstolen skulle häva häktningsbeslutet på grund av hennes passivitet. Då gick hon med på att förhöra i London.

2016

I mitten av november blev det slutligen förhör i London – internationellt uppmärksammat och med en svensk polis och en representant för den svenska åklagaren närvarande. Den svenska försvarsadvokaten fick dock inte vara med, bara en ecuadoriansk.

Eftersom Assange såvitt jag vet inte kan spanska måste förhöret ha hållits på engelska, vilket jag antar att de svenska deltagarna förstår. Och deras uppgift måste väl ha varit att lyssna och anteckna, själv hade jag även spelat in. Efter förhöret bör de alltså veta exakt vad som sagts. Direkt efter förhöret publicerade Assange dessutom sin redogörelse.

Så vad gjorde åklagaren efter förhöret? Väntade. Först i sex veckor på en skriven rapport från den ecuadorianska myndigheten, därefter i femton(!) veckor på en översättning av denna rapport. (Som alltså beskriver det förhör åklagarens representant själv var med på.)

2017

Men i mitten av mars var översättningen äntligen klar! (Åtminstone “till största delen”.) Och det var ju bara det förhöret som återstod för att fatta beslut om åtal eller nedläggning, det hade åklagaren sagt innan. Men det var då det.

Nu står det sen tio dagar på hemsidan (min fetning):

”2017-03-15

Rapporten från Assangeförhöret översatt

Åklagarna har tagit emot merparten av översättningen av förhöret med Julian Assange i november.

I början av januari redovisade ecuadorianska myndigheter en rapport om förhöret med Julian Assange på Ecuadors ambassad i London i november. Rapporten skickades då på översättning, som nu till största delen är färdig. Översättningen av förhöret har skickats till hans svenska försvarare.

Åklagarna ska nu analysera rapporten och kommer därefter att ta ställning till vilka ytterligare utredningsåtgärder som kan vidtas för att föra utredningen framåt. Av sekretesskäl kan åklagarna inte berätta vilka eventuella utredningsåtgärder som ska genomföras, eller när det kommer att ske.

Ny information lämnas när det är möjligt.”

Speciellt nyfiken blir jag på vilka sekretesskäl som gör att åklagaren inte ens kan tala om NÄR man ska gå vidare.

Sen återstår ju de ursprungliga frågorna: Vari bestod våldtäkten? Varför måste Assange förhöras en gång till? Som anklagad har han ingen skyldighet att medverka i utredningen, han kan vara helt tyst om han vill. Åklagaren däremot är skyldig att driva förundersökningen “så skyndsamt som omständigheterna medger”. I det här fallet betyder alltså ”skyndsamt” drygt sex år – hittills. Jag skulle aldrig kunna vara jurist.

Uppdrag Granskning gjorde ett reportage för en tid sen och då och då upprörs en jurist över hur märkligt detta fall skötts, men sen händer inget mer. Inte i Sverige i alla fall, utländsk press bevakar detta på ett helt annat sätt.

I slutet av februari i år skriver en fd åklagare i Dagens Juridik: ”Julian Assange förhördes i november – fullständigt obegripligt att åklagaren ännu inte fattat beslut”:

…  fallet är ett solklart avskrivningsärende som skrevs av redan 2010 av en erfaren åklagare… Det är fullständigt obegripligt att åklagaren ännu inte fattat något beslut med anledning av det förhör som hållits i London… Minst lika svårt är det att förstå varför även Riksåklagaren förhållit sig passiv genom åren – i synnerhet som utredningen väckt internationell uppmärksamhet och dragit löje över Sverige och svenskt rättsväsende.

2020 preskriberas även den möjliga våldtäkten. Är det det åklagaren väntar på?