Mera spårvagnshistora: Det var farligt redan då.

Spårvagnen som kollektivt färdmedel introducerades i Stockholm 1877 och ända fram tills tunnelbanan öppnade på 50-talet var spårvagnen stockholmarnas främsta gemensamma transportmedel. Men det var inte helt riskfritt – ens om man lät bli att hoppa av och på i farten…

I september 1911 rapporterar Stockholms Tidningen: “Spårvagnskonduktör misshandlad af passagerare i  Sundbyberg”. Två ”tämligen snyggt klädda” passagerare (varav en dock troligen utan biljett) hade slagit en spårvagnskonduktör i huvudet med ett tillhygge så att blodet rann.

Och i december skriver Aftonbladet om ett “Öfverfall på Värtaspårvagnen”: Annandag jul blev ett gäng ungdomar ”upprymda av glögg” avkastade av konduktören sen de bråkat på den bakre spårvagnsplattformen.

Hämndlystet inväntade de spårvagnens återkomst och hann slå konduktören i huvudet innan vagnen åkte vidare. Och tredje gången den återkom till samma hållplats var bråkstakarna fortfarande kvar, denna gång kastade de sten på den arme konduktören. Men nu skulle ungdomarna stå till svars inför ”detektiva polisen”.

Något oväntat är det dock en helt annan kategori som allmänhet och konduktörer är riktigt rädda för: Eleganta, modemedvetna damer.

I januari 1913 skriver SocDem: ”Våra älskvärda damers mindre älskvärda vana att beväpna sig med långa hattspjut har nu återigen lett till ett sorgligt resultat”. När spårvagnskonduktör Carlsson, boende Tomtebogatan 33, hjälpte en dam att inte ramla när hon tog sig upp på fotsteget stack hennes ”hattspjut” in i hans öga (eller möjligen bredvid, för synen skadades inte). Och nu hade unga män beväpnade med korkar dragit ut i kampen mot hattspjuten.

SvD berättar om samma incident – det är tydligen det första allvarliga tillbudet i Stockholm. Men ”man har ju  läst om utstungna ögon i Berlin, Hamburg och München” skriver tidningen upprört och fortsätter:

”Våra kvinnor ha alltid skrattat ett ondskefullt skratt, när från manligt håll den stora faran af deras hattnålar gång på gång predikats /…/ Men nu vilja vi säga ifrån, så att det hörs. Våra ögonläkare ha haft tillräckligt att göra med att utplåna följderna af detta slags olyckstillbud, och vi tolerar icke längre, att en daglig ögon- och lifsfara promenerar på våra gator och gör våra spårvagnar osäkra”.

Kampanjen verkar ha gett effekt: Redan samma månad infördes försäljning av särskilda hattnålsskydd på Stockholms spårvagnar (från Nordiska Kompaniet, minsann!) Vårt Land skriver: ”När en dam med hattspjut träder in i vagnen, uppvaktas hon omedelbart av konduktören, som artigt till henne ställer följande fråga – Behagar damen köpa en hattnålsskydare – pris 5 öre?”

Och det verkar fungera, åtminstone till att börja med. Skydden hade en strykande åtgång, och Stockholms Dagblad skrev om “Hattnålsskyddets första dag” : ”Nu tycks ändå norra spårvägsbolagets förkättrade chef ha hittat på någonting, som inte ens hans ettrigaste motståndare borde kunna annat än berömma… Och Oscarsteaterns August Svensson behöfver icke sätta verket sin hjältemodiga föresats att gå ut och knipa av spjuten med tång.” 

Väggskylt: ANVÄND HATTNÅLSSKYDDARE KONDUKTÖREN 5 ÖRE

Plötsligt dyker en blivande kändis upp: Ester Blenda Nordström, som kallats Sveriges första undersökande reporter, blev känd då hon 1914 tog arbete som piga och sedan i en reportageserie beskrev sina erfarenheter.

1913 var hon 22 år och hade just börjat på SvD när hon fick i uppdrag att ”ta tempen” på hattnålsopinionen genom att själv resa i kollektivtrafiken med en livsfarlig, oskyddad hattnål,  kolla reaktionerna och skriva om sin upplevelse. Det gör hon i en stort uppslagen artikel illustrerad med egna teckningar (se bilden): ”Första dagen. Skarp opinion mot hattnålsdamerna”: (betallänk till SvDs arkiv) “Jag steg upp på en spårvagn med den oskyldigaste min jag kunde åstadkomma och i min hatt darrade världens längsta hattnål minst en kvarts meter utanför kullen.” Hon beskriver målande medresenärernas upprördhet innan hon till slut köpte konduktörens nålskydd, och avslutar: ”Så mycket förstår jag att de oskyddade hattnålarnas glanstid är för evigt förbi.” 

Men redan tre månader efter hattnålsskyddens införande skriver DN på förstasidan: I hattnålsfrågan synas Stockholms damer vara absolut oefterrättliga… mer än hälften av de spårvagnsåkande damerna gå fortfarande med mordvapnen blottade.” Inledningsvis såldes snabbt 24000 hattnålsskyddare, men nu är det ingen efterfrågan, och de redan inköpta skydden får ligga hemma.

När Hasse Z skriver om “Revolveruppträde i spårvagn” är den farlige en ”elegant klädd herre” som viftat med pistol på spårvagnen mellan Norrmalmstorg och Dramatiska teatern. Men hattnålsbärarna är ändå inte oskyldiga, för enligt polisen drog mannen, ”en medelålders tjänsteman”,  upp sin pistol för att för närvarande damer “demonstrera huru absolut ofarlig en browningrevolver kan vara jämförd med de livsfarliga, oskyddade hattnålarna”. Och han försäkrade att han tänkte upprepa sin demonstration ända tills hattnålar förbjöds.

Hur det gick sen vet jag inte, men anledningen till att stockholmarna fick vänta länge på kvinnliga spårvagnskonduktörer var lustigt nog att de var alltför försvarslösa. (Skulle de inte kunna försvara sig med – ja, hattnålar?  😏)

Under första världskriget började man i flera länder anställa kvinnliga spårvägskonduktörer. Även Kristiania spårvägsbolag gjorde så. Men direktören för Stockholms nya spårvägsaktiebolag avvisade bestämt tanken, eftersom det står ”han” om konduktören i överståthållarämbetets bestämmelser. Dessutom är ”passagerarna till förstäderna ofta betydligt mera bråkiga än konduktörerna” (! hur bråkiga var konduktörerna egentligen?), och “mer än en gång skulle väl kvinnorna få se att de göra skäl för benämningen det svaga könet – rent fysiskt sett.”

Det dröjde ända till 1941 innan Stockholm fick sina första kvinnliga spårvagnskonduktörer.

7 reaktioner på ”Mera spårvagnshistora: Det var farligt redan då.

  1. Tänk vad du gräver fram! Något i mig finner nöje i att konstatera att allt inte var ett paradis förr, att mänskligheten alltid varit komplicerad…

    Gilla

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.