Hur orolig behöver man egentligen vara när larmet går?

Jag har skrivit förr om hur lätt det blir fel med forskningslarm. Efter att ha jobbat på forskningsinstitut i många år kan jag tydligt se den inbyggda svårigheten:

Först ska forskarna förklara sin forskning för journalister, med tonvikt på konkreta, användbara, helst spektakulära resultat, vilket strider mot hela tankesättet hos alla forskare jag kommit i kontakt med. För dem måste ALLT vara med – speciellt minsta tveksamhet. Sen ska journalisten försöka vaska fram det som kan intressera allmänheten och spetsa till det: Vad får allmänheten att haja till och läsa (och sprida) just denna artikel? Därefter ska rubriksättaren komprimera det journalisten skrivit till en snärtig, intresseväckande rubrik.

Då är det inte konstigt om det blir fel.

2014 visade det sig exempelvis att: ”Välling vid sex månaders ålder ökar risken för senare övervikt” egentligen betydde: ”Om man från tidig ålder ger barnet välling utöver den vanliga maten kan det få problem med övervikt.” Att man kan få viktproblem av att tidigt lära sig att småäta mellan måltiderna låter ju logiskt – men inte särskilt spektakulärt.

Och så har vi det seglivade ryktet att mässlingsvaccin kan orsaka autism, som en studie påstod 1998. Sedan dess har man upptäckt att studiens huvudförfattare var jävig, hade manipulerat fakta och gjort sig skyldig till grovt tjänstefel. Och ett tiotal senare studier har visat att sambandet saknas. Det hjälper inte, ryktet sprids av välvilliga (eller sensationslystna?) människor och har orsakat onödiga epidemier och dödsfall.

Så jag vill gärna vidarebefordra några tips på vad man bör tänka på när man läser nya larm.

– HUR rättvisande är studierna?

Man kan inte dra säkra slutsatser om människor utifrån djurstudier: Vår fysiologi skiljer sig åt och djurens laboratoriemiljö är inte lik människors vardag. Däremot kan djurstudier ge signaler om vad man borde följa upp med studier på människor.

Människor kan man ju inte studera i labb på samma sätt som djur, utan man använder olika modeller, med för- och nackdelar. I ”randomiserade kontrollerade studier” söker man orsakssamband genom att studera två grupper: den ena får det man ska testa, den andra inte. MEN människostudier är dyra och svåra – ibland oetiska: Forskarna vill inte medvetet utsätta människor för något man faktiskt tror är farligt – eller undanhålla dem något hälsofrämjande.

Vid ”observationsstudier” följer man istället människor över lång tid för att kolla långtidseffekter av exempelvis viss kost. MEN då vet man inte om det är just kosten som orsakar hälsoutfallet, eftersom så mycket annat spelar in utanför labbmiljön. Och vad är orsak och verkan? Människor kanske börjar (tröst)äta sämre därför att de är deprimerade istället för tvärtom, etc.

Enkäter där människor själva rapporterar sitt matintag blir ofta missvisande, eftersom vi gärna tror att vi äter både mindre och nyttigare än vi gör.

– HUR stor är egentligen risken för exempelvis cancer?

Det låter ju mera skrämmande om man hör att ett livsmedel fördubblar cancerrisken än om risken ökar från ett fall på hundratusen till två. När IARC (Världshälsoorganisationens internationella institut för cancerforskning) klassade processat kött som cancerframkallande hamnade det i samma kategori som tobak. MEN det betyder inte att det är lika farligt: Tobak beräknas orsaka 19% av alla cancerfall, processat kött 3%. Kategorierna säger inget om hur starkt bidragande ett ämne är, bara att sambandet är tydligt. En expert säger:

Rökning är alltid farligt. För allt annat förblir vårt råd: Ät mycket fibrer, frukt och grönsaker, skär ner på rött och processat kött samt salt. Och begränsa alkoholintaget. Trist men sant: Lagom är bäst.

– VILKEN dos behövs för att det ska bli farligt – eller nyttigt?

Öl har visat sig innehålla ett ogräsmedel – MEN för att komma upp i skadliga nivåer måste man dricka 500 liter per dag. Och de mest välgjorda studierna om hur nyttig mörk choklad är för hjärt-kärlhälsan har undersökt kakao, inte chokladpraliner. Det behövs mycket choklad (med fett och socker) för att komma upp i rätt mängd flavonoider…

– HUR rättvisande är rapporteringen?

Förutom svårigheterna ovan är nyheter definitionmässigt det som är annorlunda, det som avviker. (”Hund biter man” är ingen nyhet, det är däremot ”Man biter hund”. ) Studier som pekar i samma riktning som tidigare forskning ger därför oftast inga stora rubriker. Vilket är synd, eftersom det är just de som ger den bästa bilden av det samlade kunskapsläget.

Dessutom väcker negativa nyheter större uppmärksamhet än positiva. Vilket är naturligt eftersom vi alltid måste vara på vår vakt mot farligheter. Men trist, eftersom exempelvis rättelsen av vaccin-larmet har svårare att tränga igenom än själva larmet.

Annat att komma ihåg: Forskningsresultat kan förstås vara korrekta även om de finansierats av intressenter, MEN då blir det särskilt viktigt att de bekräftas av andra, oberoende studier. Larm och rekommendationer från myndigheterna är i allmänhet mera underbyggda än larm från medier och sociala medier. Man kan aldrig veta om enskilda personers erfarenheter gäller för någon annan än dem själva. Om det inte är skadligt kan man ju testa deras tips, men veta kan man inte.

Sammanfattningsvis verkar det, som vanligt, varken finnas genväg eller facit: Vi måste själva ta ansvaret och fatta informerade beslut om hur just vi vill leva våra liv.

Någon frågade: ”Kommer jag att leva längre om jag avstår från allt detta?”
Svar: ”Det är inte säkert, men livet kommer garanterat att KÄNNAS väldigt mycket längre”… ☹

5 reaktioner på ”Hur orolig behöver man egentligen vara när larmet går?

  1. Kloka tankar och bra skrivet. Mina tankar gick genast till en kvinna jag känner ytligt, som ofta framför hur kontroversiellt det är med uppmaningar att vaccinera sitt barn mot mässlingen. Det hade hon sett o läst flera ggr att det kan vara farligt. Men hon påstod att hon aldrig hört att mässling kan vara dödligt för små barn! Jag tror inte hon förde oss bakom ljuset, vi läser och lyssnar selektivt. Vi tar till oss det vi tror på, om vi tror på något tillräckligt mycket. Om det går ett år nu sedan vi hade samtalet tror jag att hon åter kan säga att hon aldrig hört att mässlingen kan vara farlig. Det är ju ”bara en vanlig barnsjukdom”. 🙂

    Gilla

    1. Människan är ju skapt sån att hon skapar sig en bild av världen och selekterar inkommande info så att den passar in. Men är man medveten om det kan man jobba på det. Här i närheten hade nyanlända mammor låtit bli att vaccinera sina barn, eftersom välmenande(?) landsmän varnat dem. Och jag hörde den tvärsäkra bloggaren i P1… Farligt (som all tvärsäkerhet).

      Gilla

  2. Precis så. Jag var tvungen att förtydliga när jag för ett tag sedan skrev om att ”risken ökar 40-50%” att det avsåg ökningen från den procent som man räknar på annars, inte på alla som någonsin fått cancer. Läste igår på fb att enda gången svensken är källkritisk är den 1 april 😀
    Någonstans måste man leva oxå men jag tror iallafall att man om 50 år kommer att fråga – med fasa i rösten – ”Gav ni era barn korv???????”

    Gilla

Lämna ett svar till lenaikista Avbryt svar

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.