Ibland kommer jag att tänka på ”Sov lilla Totte”, där Hasse och Tage vyssar den otäcka hunden Totte till sömns. Precis när han änteligen verkar somna väcker de honom helt självdestruktivt med ett käckt: RIPAPPILO!

Nu senast påmindes jag om det när jag läser om Horace Engdahls agerande i samband med Svenska Akademiens kris. Just när allt verkar lugna ner sig något agerar Engdahl: RIPAPPILO!

En kort sammanfattning för den som eventuellt lyckats missa bakgrunden till krisen i Svenska Akademien: Den s k Kulturprofilen är gift med en av akademiledamöterna och tillsammans äger makarna ”Klubben”, som akademien under många år givit stora ekonomiska bidrag till, och haft ett nära samarbete med – ett samarbete som enligt advokatutredningen 2017 ”fördjupats under senare år”.

Redan 1997 skrev Expressen tre artiklar om ekonomiska oegentligheter på Klubben och – framför allt – om flera unga praktikanter som anklagat Kulturprofilen för bland annat sexuella trakasserier. En ung konstnär skrev brev till flera myndigheter och kulturinstitutioner som stött mannens verksamhet. Arbetsförmedlingens Kultur och Media avbröt allt samarbete, men Svenska Akademien lade brevet åt sidan.

Sen verkar inte mycket ha hänt förrän i spåren efter ”metoo”. Men i november 2017 lät Akademien advokater utreda Kulturprofilens framfart och stoppade därefter allt samröre med honom. Dåvarande ständiga sekreteraren Sara Danius kommenterade:

”Ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademiens kansli har utsatts för oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande.”

Därefter började det hända grejer: Trots utredningens rekommendation gjorde Akademien ingen polisanmälan. Engdahl agerade och skrev i en artikel att Danius var ”den av alla sekreterare sedan 1786 som lyckats sämst med sin uppgift” – och hon fick gå. Allt fler följer hennes exempel, och nu är de kvarvarande akademiledamöterna för få för att kunna välja in nya, åtminstone om man ska följa stadgarna. Ekobrottsmyndigheten har inlett en förundersökning om ekonomisk brottslighet. Kungen är inkopplad, och Nobelprisets framtid diskuteras: Ska man avstå från att dela ut priset i år? Eller har Nobelstiftelsen tappat förtroendet för Svenska Akademien som prisutdelare? I Nobels testamente står bara att litteraturpriset ska delas ut av ”Akademin i Stockholm” – åtminstone teoretiskt skulle Nobelstiftelsen kunna välja Vitterhetsakademin istället. Nobelpriset är ändå det Sverige är mest känt för internationellt.

Den 20 april gick Akademien ut med ett pressmeddelande, som väckte visst hopp om att de återstående ledamöterna såg problemen och ville lösa dem. Men redan den 24 visade Engdahl i en P1-intervju att han inte alls står bakom pressmeddelandet.

Det var då jag kom att tänka på Totte.

Danius formulering om den oönskade intimiteten uppfattade jag som att Akademien rannsakat sig och insett att de tidigare accepterat ett agerande som ”inte var OK”, även om de (kanske) inte känt till något direkt åtalbart.

Problemet för Akademien är att en del ledamöter verkar tänka likadant idag. I P1-intervjun med Engdahl den 24 april frågade man just det jag undrade: ”Menar du verkligen att du inte ganska länge känt till Kulturprofilens ”vivörliv”, sätt att uppträda? Även jag har känt till det i tio år, och det var en visa på bokmässor och i andra sammanhang hur han uppträdde mot kvinnor. Men du hade alltså ingen kunskap om detta?” Det var bara synd att intervjuaren valde ordet ”vivör” (enligt Svenska Akademiens Ordbok ”utsvävande mansperson”). För det gav Engdahl möjlighet att svara: ”Vivörliv är ingenting olagligt som du vet, att uppvakta kvinnor… Det är inte ens alltid impopulärt faktiskt. Däremot har jag aldrig sett denna person göra sig skyldig till något kränkande och framför allt inte till något våldsamt”.

Vilket låter ännu märkligare när jag nu läser att Engdahl enligt både SvD och SVT 2006 fått i uppdrag av hovet att inte låta kronprinsessan Victoria hamna ensam med Kulturprofilen, eftersom han olovandes tagit henne på rumpan.

Är det att ”uppvakta kvinnor”? Och ingen har väl påstått att mannen skulle ha blivit våldsam framför ögonen på Engdahl? Många frågor blir det.

Den stora frågan måste ändå vara om en ärevördig institution med valspråket ”Snille och smak” verkligen har råd att förknippas med en man omgiven av sådana frågetecken – även om det skulle visa sig att det inte går att bevisa direkta lagbrott. SvD:s kulturchef Lisa Irenius sammanfattar:

”Svenska Akademin är en sluten, kunglig institution, som verkar utan insyn. En sådan institutions legitimitet är helt beroende av dess anseende – den måste vara hedervärd, omdömesgill och uppvisa hög moral.”

Spännande fortsättning följer…