Jag var en skötsam skolflicka. När jag var tolv flyttade vi till Farsta och där fick jag inga riktiga kompisar – var liksom mitt emellan liten och stor. En tid var jag med och lekte i nybyggen och brädhögar nära det som småningom skulle bli Farsta Centrum. Kojor i höga brädstaplar har sina faror, även om jag inte känner till någon olycka, och när vi sprang uppför trappan i det blivande höghuset minns jag att man fick tvärnita när trappan tog slut – utan skyddsräcke… Inte helt ofarligt, alltså.

När jag var 14 blev det lite farligt på annat sätt.

På skolresa till Bremen återfick jag kontakt med tidigare kompisar, lite äldre än jag, och sen hängde jag med dem (och ännu äldre killar!) ut och dansade några år. Fast bara på lördagarna, för jag var fortfarande lagom skötsam.

(På bilden från Bremen iförd bardotrutig klänning och mohairkofta – båda elegant ljuslila och handgjorda av mamma och mig.)

Mamma var ändå orolig ibland, och nu som vuxen, kan jag förstå henne. Då blev jag ordentligt irriterad på att min kusin (som var vuxen och gift) hade talat om för mamma att det förekom att killarna drack sprit(!) på ”skivor”. För mig var det självklart att killarna ofta(st?) var fulla, lika självklart som att tjejerna aldrig var det. Utom en eller annan urspårad individ, som inte fick vara med oss andra. (Jag rodnar när jag läser tonårens dagbok.)

Förutom på skivor gick vi på exempelvis Björknäspaviljongen, Nalen, La Visite, Zanzibar, Skansen, Gröna Lund, och nån skum klubb i Gamla Stan med ett madrassrum. En del av det var faktiskt samma ställen som mamma en gång gått till. (Mamma kanske visste mer än hon låtsades om, och det var därför hon var orolig?)

Men oftast gick hela gänget till ”Stugan” – eller åkte, rättare sagt. Som vanligt när jag fått bilskjuts hade jag inte en aning om var jag var, utom att när vi någon gång tog bussen var det från Gullmarsplan. I efterhand har jag försökt forska lite, frågade på någon blogg, men fick inget svar. Och när jag nästa gång googlade hittade jag bara min egen fråga, fortfarande utan svar…

När jag letar efter ”Stugan” i gamla tidningsartiklar hittar jag oftast TV-programmet Storstugan med Harry Brandelius. Gräver vidare i minnet: Möjligen hette dansstället egentligen ”Söderpaviljongen”? Letar vidare: Kan det ha varit vid en skjutbana??

Sen hittar jag en kort notis om ett mord! Och att polisen vill ha kontakt med ev vittnen. Nu blir det riktigt spännande!

I september 1965 hade DN en annons om ”min” Stugan:

Den 2 december 1945 föddes ett nöjestempel någonstans i skogarna ute i Stuvsta. Ditt vallfärdades tusentals dansanta ungdomar. Fram till 1954 var namnet STORSTUGAN, därefter SÖDERPAVILJONGEN. Idag har höghusen vuxit upp i grannskapet, men inne i stugan finns fortfarande den hemtrevliga atmosfären framför den öppna spisen kvar och

I AFTON
inleds den 20 säsongen och namnet STORSTUGAN kommer tillbaka. Samma regim som de första 9 åren.
Vi ses ikväll! DUBBELNISSE.

Den här platsen var det! Fast fortfarande hittar jag ingen adress, och i annonsen står bara att det går bussar från bl a Medborgarplatsen. Om man har egen bil kan man följa någon av bussarna första gången. (Var läget hemligt? ”någonstans i skogarna”?)

Hur det gick med Dubbelnisses nystart vet jag inte, för sen hittar jag ingen mer annons undertecknad av honom.

Däremot hittar jag  i DN 1985 ett helt uppslag om mordet på 24-åriga taxichauffören Berit Lundquist, som ägt rum den 29 september 1960, och alltså strax skulle preskriberas:

”Panikslagen springer mördaren 25 meter ljuskäglan från den svarta Mercedesen innan han viker av från vägen. Drygt 300 meter längre bort försvinner alla spår av mannen och övergår i en mordgåta som aldrig tycks få sin lösning.”...

”Plötsligt sträcker sig mannen i baksätet fram genom den halvt frånskjutna mellanrutan och riktar en pistolmynning mot hennes huvud och skjuter.”

I artikeln finns även en liten karta, som jag inte riktigt kan placera på en nutida, men: Där finns ju en skjutbana!

Detta var det första taximordet i Stockholm, och det första mordet på en kvinnlig taxichaufför i hela Europa. Och mordplatsen låg alltså ”några hundra meter bortanför den välkända Söderpaviljongen där det varit dans tidigare på kvällen.”

Det finns t o m ett Youtubeklipp:

Motivet var oklart – taxikassan låg kvar i bilen. Dådet engagerade hela svenska folket och en stor belöning utfästes för tips som kunde fälla gärningsmannen.

Efter 4 500 förhör, åtta anhållanden och sex falska bekännelser förblev gåtan olöst.

Och i Storstugan/Stugan/Söderpaviljongen dansade man obekymrat vidare, jag från 1962 – utan att ha en aning vad som nyligen hänt i grannskapet.

I DNs lilla annons från 1964 heter stället Söderpaviljongen igen. Och:

”Stans vackraste flickor dansar på Söderpaviljongen”.

Så det så!