Blir konspirationsteoretikerna alltfler – i så fall varför? Och finns det en motrörelse?

Jag verkar inte kunna låta bli att fundera över konspirationsteorierna, särskilt Q, som säger att världen styrs av onda bloddrickande pedofiler, i sin tur styrda av ännu ondare rymdödlor. ”Where we go one we go all”, säger Q – och kallar motståndarna ”sheeples” (lättledda får)…

Nu tycker jag mig se att de närmar sig – kan det vara så? Eller är det också en konspirationsteori? 😱

QAnonCasualties läser jag inlägg från anhöriga till QAnon-troende som försvunnit in i konspirationsteoriernas kaninhål: Från att ha varit vanliga mammor, barn, vänner, makar till att alltmer gå in för att sprida Budskapet. En man har gjort en dokumentär om sin kärleksfulla mamma, den sista han trodde kunde sugas in i mörka konspirationsteorier. Nu har hon blivit ”QAmom”, och kommer in på konspirationsteorier vad man än pratar om: Det finns ingen pandemi, utan det är en plandemi, som familjen Rockefeller ända sen 2010 noggrant planerat, för att skapa en ny världsordning. De förhärjande skogsbränderna i USA är orsakade av energivapen, videor visar vapnens blå strålar. Den som avfärdar och skämtar om konspirationsteorierna är självklart själv pedofil. Lady Gaga är satanist, det finns kort på henne vid riter där man äter människokött med en naken kropp mitt på bordet.

Till slut slog sonen vad med sin mamma om sju saker hon ”visste” skulle inträffa inom kort, exempelvis massarresteringar av Obama, Clintons, påven, Tom Hanks, Oprah, m fl satanister och pedofiler, samt förstås avsättande av president Biden. Inget av det hände, och QAmom betalade pengarna men fortsatte att tro på teorierna. Och hävdade att hon lätt skulle ha vunnit vadet om att Trump i själva verket vunnit presidentvalet – ”om det inte varit för alla dessa faktagranskare”…

När vi för några år sen såg upp på ett förbipasserande flygplan sa någon i närheten att strimmorna vi såg efter planet var ”chem trails” (= inte vattenånga utan kemikalier makthavarna släpper ut för att droga oss). Vi tittade på varann och ryckte på axlarna åt en udda person. Så var det då.

Men nyligen berättade en bekanting att barnets lärare hade blivit ”kompis” med eleverna på sociala medier och spred falska fakta där. Den här läraren fick avsked, men vad hade hänt om ingen förälder upptäckt vad som försiggick? Och i DN läser jag om den bekymrade dottern, vars bror övertalat deras 85-åriga lätt dementa mamma att inte vaccinera sig, för det är farligt. Det senaste är att vaccinerade inte bara själva kommer att dö/bli galna/infertila utan även smittar andra med sitt gift. Familjer och vänner splittras.

Jag pratar gärna med människor som tänker annorlunda än jag – under förutsättning att man inte försöker ”frälsa” mig, då backar jag direkt. En släkting trodde en period på en lite udda guru, men vi hade många givande samtal om livet och människorna, utan guruns omnämnande. En granne lever ett liv mycket olikt mig, som är obotlig stabo/förortsbo: odlar, bakar och upplever naturen på ett sätt som är intressant för mig, just för att vi är så olika. För jag har aldrig upplevt att hon försöker tvinga på mig sitt tänkande. Förrän nu.

Under pandemins första våg för ungefär ett år sen stötte vi ihop, hon sa ”Vi håller inte avstånd!”, men accepterade att jag gjorde det. Sen började hon prata om sin oro för ”de stackars barnen som blir skadade för livet av att växa upp helt isolerade”, och ”i Italien finns bilder på hur blodet KOAGULERAR i lungorna!” Jag ville lugna henne och sa att åtminstone i Sverige är barnen inte isolerade, våra barnbarn bor hos sina föräldrar och går i skolan. Och eftersom man nu vet att det bildas blodproppar i lungorna på Covidsjuka så sätter man tidigt in medicin mot det – och det är väl bra? Då blev denna mildögda kvinna riktigt ARG: ”Det här är ju inget VIRUS! Och vi, som är de enda som VET, säger man är tokiga!” Jag backade – inte bara av smitträdsla. Min man dök upp och frågade helt oskyldigt om vi skulle fika. ”Nä, för jag måste bara prata om det här!”

I våras tror jag hon var en av dem som demonstrerade mot pandemirestriktionerna, för ”frihet”, i en munskyddslös hop med många brokiga plakatbudskap: “Frihet och sanning” kan man väl inte ha nåt direkt emot, inte heller ”Love Joy Life Peace Truth” eller ”För barnens bästa”. Men sen tappar man mig, med: ”Stoppa 5G!” Mot invandring/kontanter/Pasteur(!). ”Media is the virus.” ”They inject us with poison.” ”Fängsla Löfven och Reinfeldt.” ”Frihet före säkerhet.” ”Jesus förlåt oss och vårt land.” ”Vakna Sverige!” ”Pandemin är påhittad, för att dölja den kommande bankkraschen.” Och jag kan tyvärr inte tro att ”Love is the cure”, trots alla små röda hjärtan man viftar med. Där stod också en tyst svartklädd gestalt med lie och budskap: ”Death supports this demo”. Och DET tror jag säkert.

Hur många är det där nere i kaninhålet, och hur kom de dit?

Om man samlar olika rörelser under samma paraply blir de förstås sammanlagt många människor – som långsamt vänjer sig vid allt extremare budskap.

I USA växte QAnon snabbt när man började använda parollen ”Save our Children” från kampen mot pedofili och handel med barn. Vaccinmotståndarna i SVTs dokumentär Vaccinationskrigarna erbjöd oroliga eller sörjande föräldrar en enkel orsak till deras lidande och en förstående gemenskap. Föräldrarna fick dela sina personliga berättelser med andra som upplevt detsamma. Då blev det lätt att avvisa kritik: Den som ifrågasatte argumenten mot vaccin ifrågasatte ju därmed människors personliga upplevelser, deras sorg.

Nu skriver SvD att Qanon har kommit till Sverige. Den s k Bali-mannen förkunnar att världen styrs av en hemlig djävulsdyrkande pedofilsekt som kidnappar barn. Han inriktar sig på sörjande föräldrar, ofta med uppslitande vårdnadstvister bakom sig. I en live-sändning är de flesta gästerna från Sverige. Men när de intervjuas verkar de inte särskilt inne på teorier om djävulsdyrkande pedofilsekter: ”Får jag en människa att lyssna så har jag nått någonstans. Det är en desperat kamp för mitt barn helt enkelt”, säger en mamma.

DN skriver om hur konspirationsteorierna kan ta sig in bland yogaintresserade och hälsoinspiratörer i den alternativa rörelsen: Det kan tyckas märkligt att företrädesvis medelålders kvinnor som värnar om andras välmående plötsligt missionerar våldsamma uppfattningar om att ”den andra sidan” ska förgöras. Men det man har gemensamt är en misstro mot samhället och etablerade sanningar, många ”alternativare” har exempelvis dåliga erfarenheter av sjukvården. Då kan det bli lätt att haka på konspirationsteorier, och sen sker radikaliseringen stegvis. Man tycker sig ha genomskådat någonting som de flesta andra människor inte begriper (som min granne).

Människor har alltid trivts bäst tillsammans med likasinnade – vi är ju flockdjur! Om man håller sig enbart inom den egna gruppen blir det lätt att uppfatta sina åsikter som ganska vanliga och accepterade, även om de är extrema. Massmördaren Breivik trodde han stod i spetsen för en armé av tempelriddare. Han hade hittat dem på nätet, och konspirationsteorier har på senare år fått en rejäl skjuts av sociala medier. Jag köpte nyligen glasögon, nu kryllar det av glasögonannonser på min skärm. På samma sätt blir det om man googlar efter konspiratoriska tankar: alltfler dyker upp. Vilket gör att det verkar som om idéerna är vanliga och välgrundade. ”Many people say” brukade Trump säga.

Jag blir ändå lite hoppfull när DN skriver flera artiklar om engagerade ”alternativare” som tar avstånd från konspirationsteorierna och oroas av dem. En yogalärare är bekymrad över hur det ska gå om konspirationsteorierna kidnappar en allt större del av rörelsen. Riktigt jobbigt blir det förstås när sådana tankar tar sig in hos människor hon känner. Som gammal journalist reagerar hon särskilt på att deras så kallade fakta kommer från Youtube.

En kvinna har ett särskilt intresse för läkeväxter och ser sig som en del i den andliga rörelsen, men betonar att hon samtidigt står upp för vetenskapen och demokratin. Hon skrev ett kritiskt inlägg om oron för att den spirituella världen infiltreras av förintelseförnekare, rasister, klimatförnekare, antifacters, antivaxxers. Och tyckte att det var skönt att se att inte alla som håller på med magi och nyandlighet är med i Qanon eller andra grumliga konspirationsteorier. Skepticism och ifrågasättande måste bygga på fakta, inte på känsloupplevelser om ett mystiskt hot. Det liknar ett klassiskt sektbeteende

I en artikel hittar jag ett bekant namn – vi gjorde en föreningshemsida tillsammans för VÄLDIGT många år sen. Nu har Inge-Mo tvingats stänga av över 1000 av 16000 medlemmar i en Facebookgrupp om närings- och alternativmedicin, de allra flesta för att de spred konspirationsteorier. Hon säger: Fakta biter inte när de hamnat så här långt ifrån verkligheten. När personangreppen börjar måste jag blocka dem, annars hade de tagit över hela gruppen. Allra värst är att förlora vänner och personer man sett upp till, men som ”gått in i dimman”. När en närstående covid-sjuk låg på sjukhus med syrgas skickade en person en video som ifrågasätter att covid-19 över huvud taget finns, andra har hävdat att drabbade äter eller lever ”fel” och därför får skylla sig själva. De här attityderna tycker jag tyder på en hemsk människosyn.

Om man en gång försvunnit in i konspirationsteoriernas värld måste det vara oerhört svårt (omöjligt?) att ”komma igen”. Den som börjar tvivla och försöker återknyta kontakten med släkt och vänner man brutit med för att sprida Budskapet riskerar att bli avvisad.

Så för den som nått riktigt långt ner i kaninhålet måste det sorgligt nog vara svårare att vända och försöka klättra upp igen än att fortsätta neråt tillsammans med sin grupp. Ju mer utstötta av andra, desto mera sammansvetsade och utlämnade åt varann.

”Stackars Yogatanter!” sa Inge-Mo, som skrivit ner sina tankar kring detta, med en del nyttiga länkar (numera även till min sida, ser jag just. Äntligen berömd! 😁 )

7 reaktioner på ”Blir konspirationsteoretikerna alltfler – i så fall varför? Och finns det en motrörelse?

  1. Jag tror dessa människor behöver något att tro på, de kan skylla på andra för vad som händer och behöver egentligen inte själva ta ansvar. Jag bodde några år granne med en familj som var Jehovas vittnen, vi umgicks mycket och hade barn i samma ålder. De var jätteintressanta, försökte aldrig pracka på oss sin tro, utan mer förklarade när detta kom upp, vilket det gjorde titt som tätt. Sen var de såna som söp och svor, och var otrogna och gjorde avbön hos de äldste lite nu och då. Jag tänker att någon annan tog över ansvaret för vad de gjort, de fick väl nåt slags ”straff” och sen kunde de fortsätta. Det är kanske ganska skönt att lägga sitt liv i andras händer?

    Gilla

    1. Ja, det är ju ett sektbeteende, o trygghet och gemenskap måste ju vara särskilt frestande i tider med mycken rädsla, som nu i pandemin. Mest skrämmande är att de inte verkar nåbara för resonemang när de väl är ”fast”. Vad kan man göra då, liksom?

      Gilla

  2. Lite intressant iaf att kvinnan du länkar till är rädd för hatet som nazister och fascister sprider men det står inte ett ord om det hat den extrema islamismen sprider och den antisemitism (NWO – judarna styr världen och ska förintas med andra otrogna) den för med sig.

    Gilla

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.