Minns ni Bagdad Bob, även kallad ”Comical Ali”? Egentligen hette han Mohammed Said as-Sahaf och var Saddams Husseins informationsminister under Irakkriget 2003. Hans citat blev Irakkrigets ”comic relief” och lever fortfarande vidare.

Den retoriska strategin var enkel: ett totalt förnekande av de fakta, som var tydliga för världens tv-tittare. Några exempel:

När kriget fortskred och amerikanerna ryckte allt närmare Bagdad:
”De är inte ens inom en radie av 100 miles från Bagdad. De är ingenstans. De har inte erövrat något ställe i Irak. Det är en illusion… de försöker att sälja en illusion till andra.”

Medan tv-bilder visade hur koalitionens styrkor tog över flygplatsen:
”De är inte alls nära flygplatsen, de är vilse i öknen…de kan inte ens tyda en kompass…”

Vid sitt sista offentliga pressframträdande, med Bagdad Bob på taket till Hotel Palestine medan amerikanska stridsvagnar i bakgrunden körde runt på Bagdads gator:
”Det finns bara två amerikanska stridsvagnar i denna stad. Deras styrkor begår självmord i hundratal… Kampen är mycket hård och Gud har gjort oss segerrika. Kampen fortsätter.”

Bilden ovan är ur BEST OF COMICAL ALI, av Alex Andre, som visas nedan:

Tjugo år senare har vi Vladimir Putin, som invaderar Ukraina, men kallar det en ”militäroperation för att befria Ukraina från en militärjunta av knarkare och nynazister.” Tydligen hade man räknat med att det hela skulle ta två dagar, för lördagen den 26 februari klockan 08:00 publicerade RIA Novosti (något förhastat) en förhandsskriven segerartikel, som avslöjade planen bakom den ryska invasionen och glatt tillkännagav att man lyckats: ”Ukraina har återvänt till Ryssland!” Artikeln drogs snabbt tillbaka, men ligger fortfarande kvar på nätet – det som publicerats där brukar ju göra det…

BBC har läst och översatt artikeln: Under rubriken ”Rysslands ankomst till en ny värld” (där det ryska ordet för ”ankomst” (nastuplenie) också kan betyda ”attack”) kan man läsa att Ryssland återvänder för att leda en ny världsordning, samtidigt som den ”fruktansvärda katastrofen” som var slutet på Sovjetunionen 1991 åtgärdas. Moskva drar ihop ryssar, vitryssar och småryssar (ukrainare), och återtar sin plats i världen. Den västerländska dominansen är äntligen över.

Riktigt så gick det ju inte, som vi vet.

I ryska nyheter rapporterades – åtminstone i början – att de ryska trupperna blev väl mottagna av befriade ukrainare med röda flaggor, och de ukrainska soldaterna gav sig utan strid. Fast på bilderna bakom nyhetsuppläsaren fanns varken röda flaggor eller välkomnande människor, bara framrullande ryska tanks.

Hur gick det här till?
Det man vet är att Putin är 69 år gammal och nog börjar få bråttom att nå sitt mål: Att skriva in sig i historien som en stor ledare. Han styr med hjälp av en liten grupp fullständigt lojala rådgivare – säkerhetstjänstemän, militärer, oligarker. Under pandemin har han dessutom isolerat sig på ett extremt sätt, den som velat träffa Putin har varit tvungen att först sitta i karantän i två veckor.

Ingen kan i alla fall beskylla honom för att inte hålla avstånd.

Nu säger han sig skydda Ryssland från det ukrainska hotet och samtidigt rädda Ukrainas folk genom att ”avmilitarisera” och ”avnazifiera” landet och hindra ett pågående ”folkmord” på de ryssar som bor där. Redan från början klargjorde han att ”den som försöker hindra oss eller hotar vårt folk ska veta att Rysslands svar blir omedelbart och leder till historiskt ödesdigra konsekvenser.” Många tolkade detta som ett kärnvapenhot, och Putin har senare förtydligat budskapet genom att beordra de ryska trupper som förfogar över landets kärnvapen att höja beredskapen.

Hittills skjuter ryska soldater sönder städerna och avancerar, om än långsamt. Natten till fredagen brann det vid Europas största kärnkraftverk efter rysk beskjutning. Den gången verkar det ha gått bra.

Men ryssarna verkar ha missbedömt styrkan hos Ukrainas väpnade styrkor och nivån av motstånd i det ukrainska samhället, liksom omvärldens stöd. Kanske inte så konstigt att en isolerad envåldshärskare får höra (och tar till sig) bara det han VILL höra, inte nödvändigtvis det som är sant. Rysslands spiontjänst FSB skiljer sig inte mycket från den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB (som ju Putin själv var en del av).

I Ryssland förbjuds nu media att använda ord som “krig”, “attack”, “invasion” och ”offensiv”, och ryska skolbarn undervisas om den ”fredsbevarande operationen”, och ”varför Ryssland stod upp för att skydda civila i Donetsk och Luhansk”. Enligt ett uttalande på departementets hemsida ska barnen också få lära sig att ”skilja mellan sanning och lögn” i det stora informationsflödet på internet. Vilket på Putin-språk betyder att de ska hålla sig till den statskontrollerade informationen. (Jämför Orwells ”nyspråk” i klassikern ”1984”: ”krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka”.)

Ukrainas president Volodymyr Zelensky leder det oväntat starka motståndet. Han har alltså samma titel och förnamn som Putin, men annars verkar de vara så olika det går, särskilt i sitt sätt att hålla kontakt med folket.

Zelensky kommer från en judisk familj som förlorade anhöriga i Förintelsen och hans far stred mot nazisterna i andra världskriget. Vilket gör Putins påstående att det är nazister som styr Ukraina extra märkligt.

Han var känd som komiker och skådespelare, speciellt från tv-Serien ”Folkets tjänare” där han spelar en frispråkig lärare som och till sin egen förskräckelse blir president och är oväntat bra på det. 2019 valdes han till president i verkligheten och hans parti heter liksom serien ”Folkets tjänare”. Några trodde att hans kandidatur var ett skämt, många var skeptiska till den unge oerfarne politikern, som kritiserades för sina starka band till en av oligarkerna. Men Zelensky fick över 70 procent av rösterna, med löften att stoppa korruptionen och skapa fred i landets östra delar.

Sen kom vardagen, pandemiåtgärderna mötte stort motstånd samtidigt som mycket av vallöftena förblev ouppfyllda. Efter något år som president började Zelenskys popularitet bland väljarna att dala.

Sen kom kriget. Och Zelensky gick ”från teaterapa till folkhjälte”. Hans inlägg på sociala medier har enorm genomslagskraft, inte minst i ett land där två tredjedelar av befolkningen hämtar sina nyheter därifrån.

När ryktet spreds om att han och hans medarbetare hade flytt från Kiev la han ut en video med gruppen samlad framför regeringsbyggnaderna:
”Vi är alla här. Militären är här, invånarna i samhället är här. Vi försvarar alla vårt land och vårt oberoende. Och så kommer det att förbli.”

Bild ur videon ”We are all here” som visas på Youtube.

Trots dödshot fortsätter han att skicka korta tal inifrån Kiev – till ukrainare, ryssar och omvärlden. När amerikanerna erbjöd honom hjälp att ta sig därifrån svarade han: ”Jag vill inte ha skjuts, utan ammunition.” Hans säkerhetsrådgivare säger att man hittills lyckats förhindra minst tre mordförsök av ryska specialförband – som man blivit tipsad om av någon i den ryska säkerhetstjänsten.

Inför ockupationen hade han sagt till Putin: ”När du attackerar oss kommer du att se våra ansikten – inte våra ryggar, utan våra ansikten.” och på sociala medier sprids många filmer som visar hur obeväpnade ukrainare försöker stoppa ryska fordon, skruvar ner vägskyltar eller sätter ihop molotovcoctails. En bilföraren möter ryska soldater som fått slut på bränsle och frågar om de behöver bogseringshjälp tillbaka till Ryssland, och en gammal kvinna ger solrosfrön till en soldat att stoppa i fickan så att det kan växa solrosor på de ukrainska fälten där han kommer att dö. Solrosor är en symbol för Ukraina.

Ryska propagandan har ju lite svårt att skildra sin sida av kriget eftersom de hävdar att det inte alls pågår något krig eller någon invasion.

Efter en vecka har Putin lyckats med det omöjliga, vilket alltså är motsatsen till vad han ville uppnå. Han verkar ha väntat sig att det ryska folket skulle enas inför en gemensam fiende, Ukraina bli mer ryskt och Nato mer splittrat. Istället är det väst som enas mot en gemensam fiende och stöder Ukraina, medan många ryssar demonstrerar mot kriget, trots riskerna det innebär. Europa står enat även i flyktingfrågan, till och med Sverige börjar fundera på att gå med i Nato och skickar vapen, för första gången sen finska vinterkriget 1939. En västdiplomat kommenterar:

En anledning till att vi kan anta att Putin är överraskad över styrkan i reaktionen är att vi alla är det.

I rysk tv svarar Putin med stenansikte: ”Allt går som planerat.” Hur fungerar det? De unga ryssarna hämtar inte sin information främst från statstelevisionen, och man kan fundera över om de gamla inte kan tycka sig känna igen agerandet från den gamla onda tiden: Makthavarna meddelar att allt är bra, samtidigt som de själva ser motsatsen i sin vardag. Putin hade lovat dem att aldrig behöva återuppleva situationen efter Sovjetunionens fall, och ”stabilitet” har varit en ständigt upprepad anledning till att man röstade för honom. Och stabil kan man knappast beskriva den situation Putin nu har skapat.

Fast ibland är den ryska propagandan effektiv. Omni skriver om Oleksandra, 25, som bor i Charkiv och söker skydd i badrummet för de ryska robotarna. Mamma i Moskva är visserligen orolig, men ändå övertygad om att den ryska armén aldrig skulle skjuta på civila. Det är ukrainare som har ihjäl sin egen befolkning.

I tidigare krig kom sanningen i bästa fall fram efter krigsslutet – åtminstone segrarnas sanning. Det är den vi läser i historieböckerna.

Men nu sprids information (och desinformation!) omedelbart, eftersom ”alla” människor kan lägga ut bild- och filmbevis på nätet. Många i Ukraina och Ryssland har dessutom direktkontakt med både släkt och vänner i båda länderna.

Allt fler oberoende medier stängs ner i Ryssland, sociala medier begränsas. Den 4 mars utfärdades en ny lag som ger 15 års fängelse till den som ger ”falska uppgifter om landets armé”, och fem år om man publikt ”misskrediterar” Rysslands användande av militära styrkor. Dessutom är det förbjudet att uppmuntra utländska sanktioner mot Ryssland.

Vietnamkriget brukar kallas ”det första tv-kriget”, som man kunde följa direkt. Rysslands invasion av Ukraina kallas nu det första ”Tiktokkriget”, influerarnas bilder och klipp blir krigsrapporter, och på rysk mark utgör sociala medier en motkraft till det statliga budskapet. Redan innan själva invasionen inletts visade Tiktokklipp ryska vapen och fordon på väg mot ukrainska gränsen. Medan ryska myndigheter förnekade förflyttningarna.

I Ryssland är ungefär 85 procent av befolkningen ansluten till internet, och Youtube är den största sociala plattformen i landet, medan den traditionella ryska propagandan har samma problem som överallt: de unga tittar inte. Och trots många trollkonton och mycket desinformation tar många på sociala medier ansvar för att kontra i kommentarsfälten och hjälpa andra att hitta sätt att få objektiv och verklig insyn i det som försiggår.

Nästa fråga blir ju: Men sen då? Ryssland kan säkert ockupera Ukraina, men hur behåller man kontrollen över ett land med över 44 miljoner invånare, varav en stor del verkar oerhört patriotiska och engagerade i frihetskampen. Inte lär de ha blivit mera försonligt inställda efter bombningarna mot befolkningen, och numera har de ett helhjärtat stöd från hela västvärlden.

Till sist, lite comic relief från det här kriget.

Den lilla ön Ostriv Zmiinyi i Svarta havet försvarades av 13 ukrainska soldater, när ett ryskt krigsskepp närmade sig och anropar dem (i engelsk översättning):

”This is a Russian warship! Surrender, otherwise you will be bombed!”.

Efter en kort överläggning svarar en av soldaterna:

”Russian warship, go fuck yourself!”

Först trodde man att alla ukrainarna därefter dödades, men enligt senare uppgifter har de tagits tillfånga av ryssarna. Fortsättning följer säkert, eftersom källkritik faktiskt trots allt existerar – åtminstone i väst.

Här är videon: