Det finns mitt sätt. Och så finns det fel sätt. Eller?

Läser en krönika som  börjar:
– “Hur kan du som är så söt vara singel?” Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan. Från bekanta, kollegor, släkt.

Och det förstår jag ju verkligen att man reagerar mot. Någon tror sig veta bättre än jag hur jag bör leva mitt liv. VAF…?! 👿

Tyvärr avslutas krönikan ”i den andra ringhörnan”:
“Hur kan man välja en parrelation framför att vara singel? … Allt det som ett förhållande ger går ju att nå genom singelskapet; trygghet, sex, sällskap och kärlek. Men genom andra personer och relationer som är mer eller mindre kravlösa.”

Och DÄR! tappade man mig. I det kravlösa. 

Fortsätt läsa ”Det finns mitt sätt. Och så finns det fel sätt. Eller?”

När vi äntligen får vara tillsammans – då skiter det sig!   

Efter semestern, vid pensioneringen, när barnen flyttat hemifrån – alltså när vi äntligen får mera tid tillsammans och ska göra det där vi alltid längtat efter – då krisar det.

Måste det vara så?

Även här drabbade vi samman under semestern (och då är vi ändå lediga hela året. 😉 ) Men när vi nu reste runt, framför när vi skulle försök HITTA runt, krockade våra konflikthanteringssystem. För det är vårt problem. När vi blir stressade – POFF! så dyker våra alter egon upp: Hagelskuren  och sköldpaddan.

Fortsätt läsa ”När vi äntligen får vara tillsammans – då skiter det sig!   ”

Ute o cyklar – eller?

Jag är fotgängare – “and proud of it!” Det har jag varit sen jag lärde mig gå. Det som förbryllar mig är att det ibland verkar som om jag tillhör en udda minoritet. Som liksom borde – ja, på något sätt avskräckas? Eller utrotas?

Alltså: Dags för lite gnäll och gnöl, det var länge sen sist.  😈

I förorten där jag bor ligger bostäderna på ena sidan av T-banan och arbetsplatserna på den andra. I rusningstrafik kryllar det alltså av fotgängare på väg till och från jobbet. De kommer från T-banan, någon av de många busshållplatserna eller från bostadsområdet.

Fortsätt läsa ”Ute o cyklar – eller?”

När verkligheten överträffar dikten – och blir en mardröm

Leif G W Persson hänvisar ofta till vad som är statistiskt troligast vid brottsutredningar. Det här med sannolikhet funderar jag ofta kring. Och vem är egentligen trovärdig? För att inte tala om den STORA frågan: “Vad är sanning?” 

Återkommer till Tage Danielssons odödliga monolog om sannolikhet, med slutkläm att: ”… det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.

Den sannolika osanningen

FRÅGA: Verkar detta sannolikt? Skulle ni köpa det som filmmanus?

Fortsätt läsa ”När verkligheten överträffar dikten – och blir en mardröm”

B&B or not B&B?… eller: “Varför gömmer du dig i häcken?”

Vår sista övernattning i ett litet B&B var alldeles ovanligt svår att hitta. I den lilla lilla danska byn verkade inte finnas alltför många vägar, men av de fyra personer vi frågade (som dessutom tjänstvilligt frågade andra) kände ingen till den. I affären letade man på nätet åt oss – ändå blev det fel.

Men till slut hittade vi den ende(?) i byn som kände till den lilla lilla vägen. Inte långt ifrån den vackra kyrkan låg den, visade det sig.

Sen återstod ”bara” att hitta nr 11. Vi åkte längs en häck och räknade: nr 7, nr 9… Och nr 15(!). Ingen B&B-skylt.

Fortsätt läsa ”B&B or not B&B?… eller: “Varför gömmer du dig i häcken?””

Nederländsk vilodag

Efter tidigare trafikstrapatser tog vi det jättelugnt på vår långsamma resa norröver, la in en extra vilodag i en idyllisk nederländsk by.

OK, vi gjorde ett halvhjärtat försök att göra en utflykt till kusten, men makterna varnade oss: Så fort vi försökte blev det skyfall och åska. När vi vände avtog regnet.

Kanske det hänt något fatalt om vi ihärdats?

Tvärs över gatan låg en marknadsplats med pågående kommers. Dit gick vi i alla fall (även om vi saknar bildbevis) och sen tog vi en promenad i grannskapet. Och hann bli fullständigt genomblöta. Fast vackert var det ju.

Fortsätt läsa ”Nederländsk vilodag”

Äntligen barn och barnbarn i Brüssel!

Viktigt meddelande till alla med dåligt lokalsinne:

  1. KÖR INTE bil i Brüssel!
  2. OM ni måste köra bil i Brüssel: GÖR DET INTE i rusningstrafik!
  3. OM ni måste köra bil i Brüssel i rusningstrafik: GÖR DET INTE en fredag!

Been there. Done that… Vid närmare eftertanke:

Viktigt meddelande till ALLA: KÖR INTE BIL i Brüssel! Alls.

Det var ett tutande och trängande av bilister och cyklister. Bussarna utnyttjade sin storlek på ett direkt hotfullt sätt. Med uppbådande av alla krafter lyckades vi länge hålla oss på rätt väg – men JUST när vi började känna oss trygga (Gör aldrig det!) slog det till:

Enkelriktat! IGEN! GAAAH! 😠

Fortsätt läsa ”Äntligen barn och barnbarn i Brüssel!”