Författare: lenaikista

Hur funkar vi?

I matchen människa mot maskin förlorar jag varje gång!  :(  

Nu har jag beställt nytt pass och leg. Visst låter det enkelt? Jag minns förr – personbevis beställda från pastorsexpeditionen och medhavda foton, som ibland inte uppfyllde kraven på synligt öra och allt vad det var. Men nu går man bara dit, blir plåtad av vänliga poliser och kan skaffa ID-kort samtidigt, med samma bild.

Det enda man behöver ha med sig är gällande legitimation. Hur man gör för att få legitimation om man inte redan har det vet jag förstås inte. Men att låna pengar är ju också enklare om man redan har…

Nu kan man (ja, man måste faktiskt!) boka tid över nätet, vilket fungerade väldigt bra. Det finns till och med en liten instruktionsfilm på hemsidan om hur man gör, och via SMS får man bekräftelse och påminnelse med bokningsnummer.

Sen kommer vi till själva “aktionen”.

Fortsätt läsa ”I matchen människa mot maskin förlorar jag varje gång!  😦  ”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Texter o tankar

Varning för rollspel med dödsoffer

Jag läser om skolattacken i Trollhättan och att en hyllande Facebookgrupp bildats. De mer civiliserade påhejarna på nätet säger ungefär: “Ja, så går det när vi svenskar känner oss undanträngda. Det kommer att fortsätta!” 

Man påstår sig alltså representera MIG. För jag är ju svensk. Ska jag behöva skämmas för det? Nä, det vägrar jag. Istället funderar jag på hur det kan bli så här.

Nyligen hörde jag en krönikör berätta om ett hatinlägg med bild av henne som vanställt lik, vilket helt begripligt särskilt upprörde hennes barn. Hon fick kontakt med personen som skrivit och som, vid närmare eftertanke, var chockad över sig själv: “Jag förstår inte hur jag tänkte. Då tyckte jag att det var roligt, men det är det ju inte alls.”

Men det märkte personen först vid närmare eftertanke.

Fortsätt läsa ”Varning för rollspel med dödsoffer”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Övrigt

Tummen upponer för TV-reklam

Minns ni bioreklamen ”Och nu blir det reklamfilm”?

Nuförtiden är det ju reklam-TV som gäller. Och i den här soffan är vi oftast eniga om vilka inslag vi gillar och vilken vi blir GAALNA av: ”SKRIIIK!  Inte nu IGEN!”  😠  Vi har dock ingen aning om varför och undrar lite vilka favoriter andra har, hur mycket det skiljer. 

Jag menar, varianter på de klassiska Nigeriabreven och diverse bluffmail skulle ju inte fortsätta år efter år om inte NÅGON gick på dem, troget öppnade länkar trots alla varningar etc. Nåt liknande måste väl gälla reklam. Nån måste väl gilla det som inte funkar på mig?

Här följer lite upp-ochnertummar jag kommer på direkt.

Fortsätt läsa ”Tummen upponer för TV-reklam”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Om barn

Om handfallenhet vid mobbning

Läser en blogg av pappan till ett mobbat barn, som medverkat i programserien “Det handlar om oss”.  Inte i bloggen, men i en del (anonyma) kommentarer dyker det förstås upp: “Sverige sjunker snabbt nu.” “Man ängslas för sina ljushåriga barn.” Etc.

Så jag funderar: Var det verkligen bättre förr? Jag gamla människan borde ju veta…

Minns en mellanstadieklass i mitten av 80-talet, i ett välanpassat, homogent  villasamhälle. Barnen hade haft samma lärare hela småskolan, lite sträng, men rättvis och omtyckt. I mellanstadiet fick de en ny och deras gamla fröken blev barnledig.

Fortsätt läsa ”Om handfallenhet vid mobbning”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Texter o tankar

Inte för att jag kan det här, men funderar gör vi väl alla i dessa tider…

På vår promenad passerade vi ett av Berts flyktingboenden – ett gammalt sjukhus, ganska slitet efter att ha använts för olika ändamål under årens lopp. Sen läste vi om taskig mat och dålig boendemiljö, kanske nödtält – lagom till den svenska vintern.

Och jag minns ett radioprogram om asylsökande för ett antal år sen. De hade placerats i en by, med busskort men utan information om var bussen gick, vilket håll de skulle åka för att komma till affären etc. Till slut ringde några företagsamma ynglingar på hos grannen – och fick småningom hjälp av flera i byn att komma tillrätta.

Jag minns också våra ungerska vänner, som kom hit från koncentrationslägren  med de vita bussarna. Åtminstone männen fick omgående någon form av (beredskaps)arbete. Det fanns ju många enklare jobb på den tiden, men vi börjar ändå fundera.

Skulle man inte kunna göra på ett annat sätt än det vanliga – som i ett undantagstillstånd?

Fortsätt läsa ”Inte för att jag kan det här, men funderar gör vi väl alla i dessa tider…”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Om barn

Om Morgans mission mot mobbning

Vi missar aldrig programserien med  Morgan Alling och mobbningsforskaren Björn Johansson, som på ett suveränt och mycket konkret sätt tar upp svåra frågor så att de verkligen förefaller “gå in” hos ungdomarna. Och hos åskådarna.

Som vanligt gäller dessutom exakt samma sak för vuxna. Så om skolbarn lär sig att verkligen känna igen och reagera mot mobbning i alla dess former – inte teoretiskt utan rent instinktivt – är det ju något de bär med sig in i vuxenlivet. Med all dess aggressivitet, vuxenmobbning, (nät)hatande.

Visst är det en svindlande tanke?

Fortsätt läsa ”Om Morgans mission mot mobbning”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Övriga utflykter

Nu har vi varit i antikladan.

Vi åker dit ibland, mest för att det är så rolig blandning av gammalt, nytt, halvgammalt och låtsas-gammalt. Och ja, de står för det, har varningsskyltar att man kan fråga om man undrar om åldern. Hur många som nu tror att en jättelik silverpingvin eller en knallrosa byrå är antika, men i alla fall.

Mycket femtiotalsteak var det, gamla tidningar, småpryttlar och väggur med skylt att de är prydnadsföremåk, inte tidhållare, ja ni vet. Mycket folk var det också i de trånga gångarna. De har byggt ut och håller nu på att reparera ett uthus, där jag minns att golvet på övervåningen svajade så vi gick upp bara en i taget – och knappt det. 😉

Jag såg en rolig jättelik köpmansdisk(?) med otaliga smålådor, skåp på kortsidorna – och soffa på baksidan! Men när jag såg drakstolarna fastnade jag i funderingar:

Fortsätt läsa ”Nu har vi varit i antikladan.”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Hur funkar vi?

Är det farligt att vara oense?

En bloggare frågade nyligen vad som “kännetecknar den svenska kvinnan? Kanske självständig, jämlik och egoistisk?”

Även om jag inte varit en svensk kvinna skulle jag nog ha tyckt att det var en väldigt förenklad fråga, så jag svarade, lite förbryllat, att alla kvinnor jag träffat under mitt ganska långa liv varit olika. Liksom alla män. Själv är jag VÄLDIGT olika, särskilt ibland. 😉

Sen hände nåt intressant: Bloggaren svarade “Tror att du har lite fel där.” Eh? Jag förtydligade att alla givetvis får tycka som de vill. Utan att jag säger att de ”har fel”. “Vi tänker olika,  och det är OK. För min del i alla fall.” Svaret blev: “För mig också.” men fortsatte med påståendet: “Frågan är ändå intressant.” Och så UPPREPAS den ursprungliga frågan…?!

Fortsätt läsa ”Är det farligt att vara oense?”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Gnäll och skäll

VARNING! Nu tänker surkäringen kräkas på Bauhaus.

När jag vid kassan ser nedanstående skylt med glada idolporträtt och en jävla BALLONG ovanför(!) liksom brister det för mig.

(Ja, det står faktiskt: ”Vår yrkeskunniga personal hjälper dig gärna!”)

Så det är varning för bitsk människa här. Ni läser nu vidare på egen risk.

Vi har ju stuga i Bohuslän, då ingår det att maken (hobby)bygger en del. Därför besöker vi ganska ofta byggvaruhus. Tyvärr ligger Bauhaus närmast (Uddevalla), så vi har gett dem chansen gång på gång. På gång. Men nu var det nog ändå sista gången.

Ja, jag inser att vi kanske inte ser särskilt intressanta ut och verkar lite – ja hjälplösa. Det senare beror på att vi ÄR ganska hjälplösa, inga byggproffs alls. Men, SURPRISE! (för personalen – tydligen):

Det är därför personalen behövs. Om vi inte var hjälplösa hade ni inget jobb och fick ingen lön. Tänkte inte på det, va?

Uppdatering: Nu har jag fått svar från Bauhaus (plus i kanten). Återkommer.

Fortsätt läsa ”VARNING! Nu tänker surkäringen kräkas på Bauhaus.”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Om barn

Små barns jublande glädje – och deras självklara “JAG FINNS!”

Jag sitter och tittar på en suddig bild av lille B. Den kunde inte bli annat än suddig, eftersom rörelsen var så ilsnabb. Vi vuxna satt och pratade i köket. Ibland ropade vi: “VAR är lille B?”. OCH DÅ KOM HAN RUSANDE! VARJE GÅNG! Med strålande ögon och ett jublande leende gjorde han en triumferande piruett innanför köksdörren:

Vi förstår varann! Ni ropar och jag kommer! och
Här är jag! Visst gör det er JÄTTEglada!

Och det gjorde det ju. 🙂

Fortsätt läsa ”Små barns jublande glädje – och deras självklara “JAG FINNS!””

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer