Korsvirkeshus och drömstigar vid floden

Nästa dag slingrade vi oss vidare till en pension vi hittat på bokningssajten. Och blev så förtjusta att vi stannade en natt till.

Familjedrivna ”Cafe-Konditorei-Pension Sander” ligger i ett vackert gammalt korsvirkeshus alldeles vid Mosel och har tre gästrum. På mornarna väcktes vi av doften från det egna bageriet. Till frukosten fick vi bland annat två sorters hemgjord marmelad.

På väggen hängde flygfotot över huset. ”Vår” gränd till höger.

“Der chef”, som skötte ruljangsen tillsammans med sin mor, var stor, glad och bullrande, med valspråket: ”Kein Problem!”. Ungefär som jag föreställer mig “den glade bagaren i San Remo stad”. (Fast vi hörde honom aldrig sjunga.)

Fortsätt läsa ”Korsvirkeshus och drömstigar vid floden”

På virrande färd och i vindlande trappor

Letandet efter nästa hotell tog inte fullt så lång tid, det hällregnade inte heller. Men man reparerade de gamla betongvägarna (behövligt, kändes som om de var från Hitlertiden…), så vi fastnade i ett antal ”Staus” på vägen och var ganska möra när vi på kvällen bar vårt bagage uppför alla tre vindlande trapporna.

Liten tysk språkövning som jag osökt kom att tänka på i bilen:

Unterschied zwischen einer Schlange und einer Autoschlange?
Bei der Autoschlange ist das Arschloch vorn.

(Ung: Skillnaden mellan en orm och en bilkö (tyska = “bilorm”)? I bilkön är arslet framtill.)

Fortsätt läsa ”På virrande färd och i vindlande trappor”

Toaletter och andra väsentligheter – varning för skitsnack!

Toaförvirring

På den tyska rastplatsens toalett imponerades jag av den automatiska spolningen. Inte! Den innebar nämligen att det inte fanns nån spolknapp på toan. (Sant!) Istället spolade den när man låste respektive låste upp dörren. (!)

Why? För mitt inre ögon ser jag alla stackars människor som inte kunnat förmå sig att gå ifrån sin ”produkt” utan att kunna spola ner den. (Skammen! 😳  ) Och alltså aldrig låst upp dörren. Vad blev det av dem?

Livet är fullt av obesvarade frågor.

Minnet av den här automatiken höll på att ställa till det för mig på återresan.

Fortsätt läsa ”Toaletter och andra väsentligheter – varning för skitsnack!”

Nu har vi varit ute på äventyr! :)

Vi åkte genom Tyskland och Danmark till Brüssel för att fira midsommar med barnbarnet (OK, hans föräldrar fick  också vara med 😉  En fin syrénkvist från tomten i Bohuslän hade vi med som symbolisk midsommarstång. 

Ja, för andra låter det inte särskilt äventyrligt – men för MOI! Jag hade tänkt blogga på resan, men diverse problem uppstod (se mer nedan) så jag lägger ut det nu istället.
Jag är ju lite handikappad när det gäller reseri.  (LITE? skulle nog ena barnbarnet säga… ) Ett problem är att jag suger i mig intryck så att det riskerar svämma över. Nu tänkte jag kolla om det kunde hjälpa att skriva ner allt på kvällen. Exempelvis här i bloggen.  Samtidigt skulle jag lära mig min nya fina surfplatta, den som det står “ideapad” på. Bara det ger ju idéer! 🙂

Det gick väl så där… Ja, att skriva ner intrycket gick bra, men sen var det det här med bilder…

Fortsätt läsa ”Nu har vi varit ute på äventyr! :)”

När alla är dumma utom man själv kanske man bör tänka efter lite?

När jag vid köksbordet retar upp mig på något jag varit med om brukar min man le milt mot mig och säga: “Du har inte funderat över vad som är den minsta gemensamma nämnaren?” Då blir jag arg – i det läget vill jag ju få MEDHÅLL!  Men sen brukar jag faktiskt  tänka efter, ifrågasätta mitt eget agerande och tänkande.

Så gör aldrig Lambertz. Och han talar gärna om varför: Jag har rätt! Helt enkelt.

Hur tänker han då? En arbetskamrat beskrev en gång professorssyndromet : “En professor tror sig lätt vara bäst i sitt ämne – och ibland inom de flesta andra  områden också. Speciellt om omgivningen består av ja-sägare”. I själva verket behöver ju inte ens det första stämma. 😉

Fortsätt läsa ”När alla är dumma utom man själv kanske man bör tänka efter lite?”

Att blogga har blivit som att amma: Ju mer som töms ut, desto mer rinner till.

Bland allt som vill ut finns plötsligt en lovsång till Piteå. Så kan det gå! 🙂

Så, PROUDLY PRESENTING: Pitevisan

eller KWAD’N (som jag just ser att den egentligen ska heta), med extranummer ”Hem till Altersbruk”.
Starring: Euskefeurat (vilket lär ska betyda “Inte känna sig i form” på tam rikssvenska.)

I min konstiga självbild ingår ju bland annat att jag vill leva enkelt – fast ändå inte…  Dessutom tror jag exempelvis att jag är ungefär jämngammal med min dotter. När hon frågar hur jag får det att gå ihop kan jag bara uppriktigt svara: “Det undrar jag också.” ❓

Jag tror också att jag är från Pite – innerst inne. Så jag är nog ”nalta eljest”.

Fortsätt läsa ”Att blogga har blivit som att amma: Ju mer som töms ut, desto mer rinner till.”

Ska inte barn ha kön? Nuförtiden?

IRL är jag ibland en argsint jävel. Eller blir åtminstone lätt otålig och irriterad, så att jag fräser till. Inser att jag INTE ska vara med i debatter – antingen totalt ointresserad eller gapigt jätteupprörd om nån inte “fattar”…

Men när jag sitter och läser, skriver och funderar är jag tvärtom. Det är nog därför jag mår så bra av det. Att läsa om andras liv, tankar och känslor, jämföra med mina, sortera och ha det välstädat inne i mig. (Om än inte nödvändigtvis runtikring… 😉  )

Jag försöker gärna lära mig av dem som i olika avseenden vet mera, är mera medvetna, tänker annorlunda än jag. Under förutsättning att det inte handlar om ett aggressivt krigande, för då stängs jag automatiskt av och går nån annanstans. (Det gör jag när tänkeriet blir för olikt mitt också, är ju inte mer än människa…)

Fortsätt läsa ”Ska inte barn ha kön? Nuförtiden?”

Skratt-Power! :) Mäktigt – men inte farligt.

Jag skrattar ofta. Det har hänt att ett barnbarn strängt påpekat: “Det där är INTE roligt!” Och jag har fått inse att jag skrattat lite “i hastigt mod” den gången – och backa.

Men bara tillfälligtvis.

För jag tror mycket på skrattets makt. Att det finns en orsak till att människan är det enda djur som skrattar. När djur visar tänderna är det för att visa att de är farliga. När vi människor skrattar tillsammans – med blottade tänder! – sänker vi garden, visar alltså att det INTE är farligt.

Så jag skrattar inte bara för att jag faktiskt har turen att vara gladlynt av naturen (för så är det!), utan också för att jag märker att jag mår bra av det. Både av själva skrattet (även kallat “inre massage”) och av att kunna se det dråpliga i tillvaron.

Allt under förutsättning att vi skrattar MED varann och att skrattet är äkta – låtsasskratt gör mig bara nervös. 😕

Fortsätt läsa ”Skratt-Power! 🙂 Mäktigt – men inte farligt.”