Kategori: Hur funkar vi?

”Felet med världen är att de dumma är så tvärsäkra och de kloka så fulla av tvivel,” sa Bertrand Russell. Rationella och logiska är vi i alla fall inte.

Om vårt tänkeri, Spaningar

Det här med rättsapparat – kan det verkligen funka? Med människor i?

Jurist och debattör  är två av de (många) sysselsättningar jag INTE passar för. Jag läser gärna in mig på saker och funderar (bl a här :), men sen jag sammansmält all input till en uppfattning verkar min hjärna fimpa de hårda fakta jag byggt den på (sifferuppgifter, var och när vem skrev exakt så etc).  Det hamnar i ”slasken” tror jag det heter på polisspråk.

Och det är ju inte så lämpligt för en debattör och jurist. Trodde jag tills helt nyligen. Men nu verkar Lambertz vara likadan, utom att han inte tycker att man behöver läsa in sig ordentligt från början heller, utan bara (citat:) “någorlunda lagom”. Och han är ju i alla fall justitieråd, så han borde veta.

Detta gör mig förvirrad. ❓

Fortsätt läsa ”Det här med rättsapparat – kan det verkligen funka? Med människor i?”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Relationer

SEX! :) – Men tänk om jag inte duger …?

Jag tänkte locka in fler läsare, så nu satsar jag helt på SEX! Skojar bara! 🙂

Men har funderat kring det här med sexualiteten som en del i allt “Du duger inte” som vi omges av, främst i media.

Risken att, särskilt som ung och osäker, tro att man inte duger om man inte är tillräckligt snygg, raggningsbra och -bar, socialt kompetent  (heter det fortfarande så? Hänger inte med så noga, socialt inkompetent som jag är ;). Och, inte minst – tekniskt avancerad i sängen.

Snygg trodde man att man måste vara redan på min tid… Men nu räcker inte det, verkar det som. Jag läser storögt.

Fortsätt läsa ”SEX! 🙂 – Men tänk om jag inte duger …?”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Vi på nätet

Den märkliga nätilskan…

Slötittar på Nyhetsmorgon på TV4 och ser ett inslag om en tioåring som vill vara pojke istället för flicka: ”Han föddes i fel kropp”. Det är mest mamman som pratar om hur tioåringen (S) har tänkt och känt. Föräldrarna hade märkt att allt “inte stod rätt till” eftersom S “inte varit så glad”. Och så klippte S håret och började ha mera killaktiga kläder. I december sa S att hon ville vara kille.

Det var lite knepigt först när mamman inte visste vad S hette. Men annars verkar det inte ha varit några problem. Skolan, kurator och fritis har informerat alla och om någon säger fel namn svarar inte S. Om några år kanske S ändrar sig, och då är det inte heller några problem.

Fyrkantiga jag ser massor med problem.

Fortsätt läsa ”Den märkliga nätilskan…”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Hur funkar vi?, Relationer

Olika sorters intimitet

För en gångs skull kollade jag ett av de fåniga videoklipp vi omges med: “Har sex och ammar – samtidigt”. En grupp unga mammor sitter och pratar, bland annat om hur knepigt det kan vara att få tillfälle till sex (och sömn) med en bebis i huset. Känner man igen!  Sen slutar jag känna igen mig.  En mamma berättar att hennes man brukar köra på bakifrån medan mamman ammar bebisen framtill, så att säga… Och så fnissar videoklippets unga mammor okynnigt och går och fikar.

Jag sitter kvar – och inser att jag är upprörd. Funderar på varför?

Jag som växte upp i en tid av frigörelse på alla möjliga plan.

Fortsätt läsa ”Olika sorters intimitet”

Profilbild för Okändlenaikista16 kommentarer
Hur funkar vi?, Relationer

Snacka går ju. Men SAMtal, det är svåra grejer, det! Och livsviktiga.

Det är ett helvete att vara författare. Inte nog med alla ord man ska kunna, de måste komma i en viss ordning också.

Samtal är ännu mera komplicerade. För de förutsätter samspel.

När ett mycket litet barn för första gången ser en in i ögonen – mycket allvarsamt – känns det som om den oavvända blicken ser ända in i ens allra innersta.

Det är början på ett samtal, som i bästa fall kan pågå hela livet.

Ganska snart övergår man till att använda (även) ord och redan i 5-6-årsåldern kan barnet allmänhet både berätta och förklara. Imponerande! med tanke på hur krävande det är. Redan de enstaka  orden är ju svåra nog att förstå.  

Fortsätt läsa ”Snacka går ju. Men SAMtal, det är svåra grejer, det! Och livsviktiga.”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Hur funkar vi?, Relationer

Det här med unga tjejers utseende

Fixar med annat och har teven på i bakgrunden. Den visar en repris av “Vårt bröllop”, som presenteras som “Bröllopspar berättar om hur de träffades, om förberedelserna inför festen och om själva bröllopshögtiden.” (Fast: “bröllopspar”? Förr hette det “brudpar”? )

Jag tycker det brukar vara lite trevligt att titta på. Till skillnad från programmet man just gjort reklam för med orden “Är du modig nog att gifta dig med nån du inte känner?” “Modig”… är inte ordet jag skulle använda för det. Lättsam som jag annars är – relationer tar jag på allvar. Och då menar jag inte bara i äktenskapsform. Speciellt irriterad blir jag över att en präst är med i programmet. Tydligen ställer jag högre krav på en sån, ateist som jag är. (Intressant!)

Snart skulle jag stöta på en annan präst…

Fortsätt läsa ”Det här med unga tjejers utseende”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Hur funkar vi?, Relationer

Hjärtespalter och äktenskap i 60-talets veckotidningar

Efter kontaktannonserna fortsätter jag helt följdriktigt att ta del av hjärtespalter och äktenskapsskildringar. Det känns fortfarande som v ä l d i g t  länge sen.

En mamma är förtvivlad över sin dotter, änka sen sju år och tvåbarnsmamma. För ett par år sen träffade hon en gift man, som hon nu har ett förhållande med.

Citat: “Själv har jag vid flera tillfällen talat med flera av våra präster och barnavårdsmän, ja, jag har till och med skrivit och kontaktat biskopen i vårt stift. Han tyckte det var ruskigt och han skulle själv sätta sig i förbindelse med kyrkoherden, men utan resultat. De påstår alla att de står maktslösa. Att sådant verkligen får förekomma i vårt rekorderliga land. Mest tänker vi på barnen i båda familjerna.”

Fortsätt läsa ”Hjärtespalter och äktenskap i 60-talets veckotidningar”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Relationer

Avd “Personligt”, ÅRET RUNT anno 1960

På vinden i stugan hittade vi en hög musgnagda veckotidningar från början av 60-talet. Jag läser med stort intresse småannonserna under “Personligt”. Hittade ju själv båda mina män “per annons”, visserligen inte i “Året runt”, men den förste faktiskt redan på 60-talet.  😉

Det här känns som en helt annan värld. Visst var vi väl tjejer och killar redan då? Här  hittar jag bland annat signaturen “25-års herre”… Men jag var förstås nybliven tonåring i storstan, och de här annonsörerna är vuxna och nästan alla från landsbygden. Så det stämmer nog att det var en annan värld.

Fortsätt läsa ”Avd “Personligt”, ÅRET RUNT anno 1960”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Hur funkar vi?

Flockdjurets olika roller

“Jag är en riktig fegis!” sa jag till barnbarnet. Svaret kom blixtsnabbt: “Så får man inte säga!” När jag försökte urskulda mig med att jag ju bara pratade om mig själv funderade hon en kort stund. Sen, lika strängt och tvärsäkert: “Det får man inte heller!”

Som vanligt hade hon rätt. Man ska förstås inte snacka skit om sig själv. Det kan man gott överlåta åt andra. 😉

Och det enda verkligt farliga i min omgivning, människor,  har jag inte förstånd att vara särskilt rädd för. Men annars är jag skraj för allt möjligt: höjder, trånga utrymmen, djupa vatten, djur av alla slag och storlekar. Jag skyller delvis på min livliga fantasi, som för mitt inre öga  målar upp alla möjliga farliga situationer som eventuellt skulle kunna uppstå.

Men jag är inte sån jämt, för jag går in i väldigt olika roller i samspel med olika människor.

Fortsätt läsa ”Flockdjurets olika roller”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Hur funkar vi?, Relationer

Egentligen vore det ju enklare utan  relationer. Fast inte lika intressant.

Det finns ingenting som fascinerar – och lär – mig lika mycket.

Hos psykologen med nuvarande maken blev jag oerhört upprörd över att jag inte fick nån tid alls. Ingen lyssnade på mig, jag hade lika gärna kunnat stanna hemma. Till slut påpekade jag det, givetvis med tårsprut. (Sån är jag!) Psykologen svarade milt att hon faktiskt hade totalkoll på tiden, och vi fick exakt lika mycket utrymme. Jag tror henne, speciellt som jag efteråt hörde att maken tyckte att det var han som var förfördelad…  

Men det VAR så det kändes.

Fortsätt läsa ”Egentligen vore det ju enklare utan  relationer. Fast inte lika intressant.”

Profilbild för Okändlenaikista11 kommentarer