Jag, gamla mänskan, är ju fylld av entusiasm över hur mycket nytta och nöje man kan få ut av nätet. Så fort jag får en chans försöker jag därför missionera bland lika gamla (och ÄNNU äldre!) vänner och bekanta. Det går så där, kan jag säga. Och jag begriper egentligen inte riktigt varför.

Redan för några decennier sedan(!) försökte jag göra propaganda för nätet. Jag knåpade i FrontPage ihop den mycket enkla hemsidan hos en ideell förening (se nedan), och erbjöd mig att lägga ut texter och bilder från medlemmarna. Det kom aldrig in ett enda bidrag. “Det är bara du som kan det här, du är ju så teknisk” sa några.

Fortsätt läsa ”Det ska fan vara blogg-missionär! 😒”

Nu har jag varit med klass 9 g på det äldreboende där en av oss numera bor och dit några andra köar. Själv var jag bara så nyfiken att jag tog mig dit trots svår resfeber. Jag skulle ju till (för mig) okända trakter: Nockeby – finns det ens?

SL gjorde också sitt bästa för att förvirra mig. Min klasskompis hade rekommenderat Nockebybanan, men SL.se envisades med att jag skulle åka buss, och försökte även avskräcka mig genom att påstå att jag skulle behöva gå en km från stationen. (Har jag en inbyggd app, som visar att jag rör mig för lite? Kanske i nya mobilen? Kuslig tanke! 😰) Men min klasskompis hade skrivit en föredömlig instruktion, så det blev banan och det lönade sig: i det vackra vädret fanns många fina gamla villor att titta på längs vägen.

Fortsätt läsa ”Om hur vi vill ha det för att må bra”

Har ni hört historien om stinsen? Det var på den tiden när  tågen kom i tid och stinsen stod på perrongen i stilig uniform. En resenär frågar honom: ”Ursäkta, jag undrar när tåget avgår?” Med en snitsig honnör svarar stinsen: ”Exakt 13.58, min bäste herre!” En minut senare upprepar samme resenär EXAKT samma fråga och stinsen svarar, något kortare nu. Detta upprepas ett antal gånger medan stinsens svar blir alltmer irriterade. Sen kommer en kompis till resenären, som säger: “Konstig personal de har här, vänta ska du få höra!” Går till stinsen och upprepar exakt samma artiga fråga. Och stinsen RYTER:

Tåget går för f-n 13.58, din förb@⚡😡👹👿  💢 ❗❗

Medan resenären står där, chockad, lite lessen i ansiktet – och världens snällaste.

Fortsätt läsa ”Sagan om världens snällaste 😇 ”

Nyligen läste jag en artikel om hur det är att vara kvinnlig pensionär och tänkte att det är ju jag! Men insåg snabbt att det inte var mig det handlade om.

Ändå är jag både kvinna och pensionär, och har alltid jobbat heltid – mest för att jag var bättre på det än hushållsarbete. Min man handlade och lagade mat, jag tvättade och körde det mesta av disk och städ – bara jag slapp matlagning… När barnen var små reste deras pappa mycket i jobbet, så jag hade vardagsansvar med dagislämning. Det funkade bra. Fast till ett dagis var det ganska långt att gå för mig som sen skulle ta tåget till jobbet.

En morgon var mannen hemma, redo att lämna av barn. Vid frukosten slog det mig att om han även hämtade kunde jag åka till stan och titta på en kappa. “Men jag lämnar ju!” sa han omedelbart. Sen tittade vi på varann och tänkte till. Jag sa: “Det tar ju fem minuter för dig, med bilen. Hädanefter tar du förstås dagisköret när du är hemma.” Och han höll genast med.

Fortsätt läsa ”Någon måste göra något! Fast vem? 🤔 ”