Lille B, snart fyra år, har varit på besök. En dag blev han JÄTTEARG ‼ For blixtsnabbt in i ett annat rum och barrikaderade dörren: “Kom INTE hit! Gå härifrån!” Efter några minuter i ensamhet var han tillbaka och talade om vad det var han tänkt göra, som gick fel och missuppfattades. “Så jag blev JÄTTEARG på pappa!” (Tankepaus) “Och på MIG SJÄLV!” När någon försökte lätta upp stämningen med ett skämt rynkade han strängt ögonbrynen: “Skoja INTE nu! Alldeles nyss blev jag faktiskt JÄTTEarg!” När han förklarat färdigt och allt var utrett kramades han och var sitt vanliga soliga jag.

Tänk om vi alla kunde hantera våra frustrationer med samma självinsikt.

Jag fortsätter att fundera kring “Metoo” som går som en löpeld över vår del av världen.

Fortsätt läsa ”Och sen då – vad gör vi nu?”

Ingen lär ha missat att en amerikansk filmproducent anmälts för att  under decennier ha förgripit sig på ett stort antal kvinnor, och att allt flera andra namn dyker upp, även svenska. Men det känns lite fånigt om man nöjer sig med hänga ut några få slemproppar och tävla om att sparka hårdast på dem, när de flesta väl är medvetna om att problemet är större än så. Bara inom teater och film var det exempelvis inte länge sen ärevördiga Dramaten var i blåsväder, som snabbt mojnade. Få se hur det går denna gång.

Filmproducenten verkar ha gjort sig skyldig till alla varianter av sexuella trakasserier, sexuellt ofredanden och våldtäkter. Jag läser om vad de innebär:

Fortsätt läsa ”Förenklingar och fördjupningar – om sexuella trakasserier och sånt”

Jag, gamla mänskan, är ju fylld av entusiasm över hur mycket nytta och nöje man kan få ut av nätet. Så fort jag får en chans försöker jag därför missionera bland lika gamla (och ÄNNU äldre!) vänner och bekanta. Det går så där, kan jag säga. Och jag begriper egentligen inte riktigt varför.

Redan för några decennier sedan(!) försökte jag göra propaganda för nätet. Jag knåpade i FrontPage ihop den mycket enkla hemsidan hos en ideell förening (se nedan), och erbjöd mig att lägga ut texter och bilder från medlemmarna. Det kom aldrig in ett enda bidrag. “Det är bara du som kan det här, du är ju så teknisk” sa några.

Fortsätt läsa ”Det ska fan vara blogg-missionär! 😒”

Nu har jag varit med klass 9 g på det äldreboende där en av oss numera bor och dit några andra köar. Själv var jag bara så nyfiken att jag tog mig dit trots svår resfeber. Jag skulle ju till (för mig) okända trakter: Nockeby – finns det ens?

SL gjorde också sitt bästa för att förvirra mig. Min klasskompis hade rekommenderat Nockebybanan, men SL.se envisades med att jag skulle åka buss, och försökte även avskräcka mig genom att påstå att jag skulle behöva gå en km från stationen. (Har jag en inbyggd app, som visar att jag rör mig för lite? Kanske i nya mobilen? Kuslig tanke! 😰) Men min klasskompis hade skrivit en föredömlig instruktion, så det blev banan och det lönade sig: i det vackra vädret fanns många fina gamla villor att titta på längs vägen.

Fortsätt läsa ”Om hur vi vill ha det för att må bra”