Indignationen som kom av sig
Just när jag skrivit om indignationsknarkandet kollade jag tidningen på nätet. Och stöter direkt på ett exempel. (Inga namn, eftersom det bara är ett exempel.)
Jag ser två lessna bilder av ett ansikte som (med betydligt gladare min) synts väldigt ofta i TV-rutan på sistone – så ofta faktiskt, att jag (elakt!) hinner tänka ”Guschelov för det!” när jag läser rubriken:
”NN slutar på SVT – efter alla år” , ingress: ”Står utan jobb. Berättar om vändningen i livet.”
För att läsa artikeln klickar man på länken ”NN: Nu har jag ingenting”.
Sen kämpar journalisten hela artikeln för att få den stackars mannen att säga nåt sånt som att han ingenting har, att verkligen vara just “stackars”. Men förgäves. Mannen verkar inte ens förstå vad man är ute efter.

Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.