Gnäll och skäll, Hur funkar vi?

Vill tugga och (s)välja själv!

Varning: Idag är jag onyanserad  och ilsk  över småsaker. Så att jag ska kunna må bättre igen sen. 🙂

Minns ni “gemgubben”, Windows onda och –  åtminstone av mig – djupt avskydda Office Assistent-ikon, som flinande la sig i vad man gjorde, putslustigt skuttande runt?!? “It looks like you’re writing a letter. Would you like help?” kunde han fråga, helt oombedd. Och så viftade han skälmskt med sin läbbiga lilla gemhand, ibland BLINKADE han t o m. RYYS!

Jag har tillbringat MÅNGA timmar åt att med stigande blodtryck leta reda på honom där han gömt sig djupt inne i uppgraderingen – och njutningsfullt SLAKTA honom! Småningom försvann han.

Men nu är jag hemsökt: Han har ÅTERUPPSTÅTT. EEEHH!!  

Fortsätt läsa ”Vill tugga och (s)välja själv!”

Profilbild för Okändlenaikista8 kommentarer
Hur funkar vi?, Relationer

Är det farligt att vara osams och bråka? Kanske ännu farligare att låta bli?

Ibland säger människor i långvariga relationer, för att förklara hur lyckliga de är tillsammans: “Vi grälar aldrig.” eller “Vi har aldrig sagt ett ont ord till varann.”   

Det gör mig nervös. Det kanske bara är jag, men min automatiska känsla blir att om man aldrig krockar kan man inte vara särskilt nära varann. Så är det i alla fall för mig.  

Jag har aldrig förr upplevt en sån närhet och kommunikation som med min nuvarande man – och aldrig haft såna uppslitande gräl heller.  För det är så mycket  känslor inblandade.

Fortsätt läsa ”Är det farligt att vara osams och bråka? Kanske ännu farligare att låta bli?”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Hur funkar vi?, Relationer

Män och kvinnor i den bästa av världar?

Jag funderar vidare kring kvinnors utsatthet, speciellt i nära relationer. Som alltid utgår jag från egna erfarenheter,  de flesta vällagrade: när  jag var ute och dansade, ung och vacker, var det sextiotal! 😉  Och då minns jag inte att man hörde/läste om kvinnomisshandel, speciellt inte i nära relationer. Vilket INTE berodde på att det inte fanns!

För trots att det här ju inte var något man konverserade om vid fikabordet på jobbet så fick jag slumpvis veta att fyra väletablerade kvinnor i min omgivning varit utsatta för olika grader av hot och misshandel i sina fasta relationer. (Vilket ju måste vara det värsta av allt – vilket SVEK!) En av männens reaktion var ett förtrytsamt: “Men jag är väl ingen kvinnomisshandlare, heller!”  Vilket ju är särskilt bekymmersamt. Även om det var en engångshändelse (vilket jag tror): Hade det förblivit det om hon stannat? Med den inställningen? Fortsätt läsa ”Män och kvinnor i den bästa av världar?”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
3: Vuxen(?), Övriga utflykter

Innekatten på fri fot i UTLANDET!

Nu ska jag för en gångs skull tala om vad jag har gjort. Det händer inte ofta, vilket KAN bero på att jag inte gör så mycket – speciellt inte på annan ort än hemma. Är man innekatt så är man ;). Och så är det ju det här med min helt sjuka resfeber… Maken har det inte lätt alla gånger.

Men nu lyckades han i alla fall lura iväg mig på kryssning till Riga. I det exceptionellt vackra vädret!

Fortsätt läsa ”Innekatten på fri fot i UTLANDET!”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Vad betyder “Förlåt”? Egentligen.

Alla verkar överens om att det är viktigt att kunna säga förlåt. Så då måste jag ju vara tvärtom 😉 – eller åtminstone ifrågasätta och fundera. 

För ett tag sen läste jag om vikten av att kunna säga “Förlåt, jag hade fel”. Att det är viktigt att medge när man har fel begriper jag utan problem, även om jag kan tycka att det är bättre att inte vara så tvärsäker från början. Att minnas att våra minnen inte är ofelbara och världen stadd i ständig förändring. Om man är lite nyanserad blir det mindre tydligt att man har fel, för det KAN ju vara lite pinsamt…  Men varför be om förlåtelse för det? OK, om man burit sig otrevligt åt i diskussionen (skrikit, kallat nån fula namn och slagit meningsmotståndaren på käften eller så), men då är det ju det beteendet man ska be om förlåtelse för, inte att man haft fel.

Fortsätt läsa ”Vad betyder “Förlåt”? Egentligen.”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Hur funkar vi?

Är det OK att snacka skit om sina närmaste om de är män och man själv kvinna? Fast inte omvänt?

Mitt förstånd stannar och står stilla. Igen. Det händer ganska ofta – eftersom jag ju så gärna vill försöka förstå hur andra tänker. Därför läser jag väldigt mycket – allmänt och blandat.  Märker att jag får samma problem med några sinsemellan olika texter – det är nånting som skaver i min hjärna. Inser att det är attityden mot män.

I lättsamma bloggar lägger man ut bilder med putslustiga kommentarer om hur dåligt maken städar, kommunicerar, etc: “Ja, se karlar, höhö”, vilket påminner mig om de där slappa mansskämten om “regeringen” därhemma… Som jag inte heller tycker är roliga. Tråkig som jag är.

Fortsätt läsa ”Är det OK att snacka skit om sina närmaste om de är män och man själv kvinna? Fast inte omvänt?”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Hur funkar vi?

Nä, jag är nog inte så social som jag förväntas vara – borde jag det? (del 2)

Jag lyssnar storögt när jag hör människor prata om “några av mina bästa vänner…”.

Alltså: Inte nog med att de har en stor hög med vänner av många (hur många?) olika slag. En ospecifierad delmängd av alla dessa är dessutom “bästa” (hur många kan vara ens bästa vän?). Slutligen kan man välja ut några av dessa (fortfarande alltså plural!). Min tanke svindlar.

Så har inte jag det. Vill jag det? Grunnar.

Fortsätt läsa ”Nä, jag är nog inte så social som jag förväntas vara – borde jag det? (del 2)”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Hur funkar vi?

Jag är inte så social som gamla tanter förväntas vara. Alls! Borde jag göra nåt åt det?

I allmänhet accepterar jag ju att jag är som jag är – lite vilse i verkligheten, med behov av att ladda batterierna i ensamhet. Och med stort utbyte av kontakten med andra människor.  Men ibland funderar jag kring detta med att vara social. 

När kvinnor i min ålder beskriver sitt sociala liv säger de ofta att de samlar familj och vänner och bjuder på god mat. De minns allas bemärkelsedagar och uppvaktar med väl genomtänkta presenter. Är de bortbjudna rycker de gärna in och hjälper till med matlagningen på ett naturligt och kompetent sätt. De bakar och pysslar i trädgården med barnen, spelar spel och leker lekar. Jag tycker det låter väldigt trevligt (verkligen!), och inser att det egentligen är vad som förväntas av mig – delvis även av mig själv…

Men jag är ju inte riktigt sån…

Fortsätt läsa ”Jag är inte så social som gamla tanter förväntas vara. Alls! Borde jag göra nåt åt det?”

Profilbild för Okändlenaikista7 kommentarer
Hur funkar vi?

Det är bögarnas fel! (Eller nån annans, i alla fall!)

I Allsång på Skansen gick väl inte texten fram riktigt…, men jag skrattade mycket åt det här på Youtube.

Hela texten finns här, utdrag:

Allt är upp och ner och det är bögarnas fel
Min uppväxt gjort att jag nog aldrig kan bli psykisk hel
Men min familj är enig, det är bögarnas fel…

Sen tittar jag mig omkring och verkar ideligen, i olika sammanhang, stöta på samma attityd:

Ja, MITT fel/ansvar är det INTE!

Fast då skrattar jag inte lika mycket…

Fortsätt läsa ”Det är bögarnas fel! (Eller nån annans, i alla fall!)”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Hur funkar vi?, Relationer

Att känna att man inte är ensam om det.

Det är något av de centralaste jag vet. Och då ska man veta att jag är introvert, vilket bland annat innebär att jag gillar att vara ensam, och inte samlar kraft genom att umgås med andra, utan snarare måste återhämta mig efter (även angenämt!) umgänge, för att  i lugn och ro smälta alla intryck.

Ändå märker jag gång på gång hur viktigt det är för mig att känna att jag inte är ensam i min situation. Att jag kan dela den med andra.

Fortsätt läsa ”Att känna att man inte är ensam om det.”

Profilbild för Okändlenaikista7 kommentarer