Jag råkade läsa en artikel av Åsa Beckman: “Jag diskuterar gärna litteratur – men inte i gynstolen”. Och kom osökt att tänka på ett av mina första gynekologbesök, jag tror faktiskt det allra första. Av någon anledning har jag oftast hamnat hos manliga gynekologer, så även denna gång. Han var dessutom riktigt snygg, och trevlig. Jag hörde senare av en arbetskompis att han allmänt kallades dr Gullig.

Denne vänlige man ville antagligen lätta upp stämningen under undersökningen. Det behövdes säkert, för  jag var ganska spänd, ovan som jag var vid att ha en främmande mans ansikte mellan benen. (Det är jag faktiskt fortfarande…) Så han frågade vad jag jobbade med. “Jag har just börjat plugga på universitetet.” “Och det blir mycket kårliv?” Och jag höll på att explodera: “Kan du se det DÄR nere?” Sa jag inte, men tänkte ganska högt…

Fast mera avspänt vart det.

Fortsätt läsa ”Ibland blir det konstigt hos doktorn…  ”

Jag roar mig med att fundera över slumpens inverkan på, exempelvis, mitt liv. Och då har jag ändå levt väldigt välplanerat och oäventyrligt, utan chansningar. En duktig flicka, helt enkelt.

Men slumpen gjorde sin entré redan före min tillblivelse.

Båda mina föräldrar är invandrade lantisar. De träffades på gatan i Stockholm. Min mamma och hennes kompis hittade inte dit de skulle (kan det ha att göra med det bristande lokalsinne vi delar?) Till slut sa mamma djärvt: “Nä, nu frågar jag den där svingpjatten om vägen!” Svingpjatten var pappa, som ljög och sa att han skulle samma väg som de snygga tjejerna.

Fortsätt läsa ”Slumpens spel i våra liv”