Jag har ju jobbat (delvis) med hemsidor ända sen mitten av nittiotalet. (Absolut) inte som tekniker  – men i nära samarbete med såna. Nu roar jag mig med att göra en liten resa bakåt i tiden. 

Ännu roligare blir det när jag på nätet hittar en del av de gamla sidor jag gjort. Kul att spara – åtminstone för mig själv! 😉

Det började med att jag blev tillfrågad om jag ville hjälpa till att lägga ut information på nåt man kallade “WWW”. Det är enkelt, sa man.  Man skriver bara in texten, om det exempelvis ska vara fetstil taggar man den bara:

<bold>fetstil</bold>.

Enkelt, va?

Företagets första hemsida

Den första hemsidan gjorde jag tillsammans med en konsult. Vi två satt tillsammans en dag. Under den tiden gjorde han layout och framsidesbild samt lärde mig grunderna i bildbehandling och det verktyg för “webbeditering för amatörer” som just dykt upp. “Här har jag hittat nåt för dig!” sa konsulten.

Med det slapp jag skriva ut  taggarna för hand – modernt och bra! Programmet var förstås gratis (som allt på nätet…) och hette HoTMetaL (Observera den lilla HTML-flirten som skaparna lagt in i namnet 😉

Texten visades i typsnitt Times Roman – och inget annat! Inte särskilt lättläst på skärmen, men det var vad teknikerna valt från början, antar jag. Inga spalter eller sånt krafs. La man in en bild hamnade den mellan styckena. Punkt o slut. Ville man få till någon form av uppställning av texten (ex text bredvid bild) fick man laborera med tabeller – och att göra det i HTML-koden – jag säger bara: “DON’T try this at home!”

Nedan ser man hur texten EGENTLIGEN ser ut för ett litet stycke på nuvarande blogg.

---

---

Åter till nittiotalet. En av företagets kreativa civilingenjörer gjorde sen en tjusig blå organisationsplan som var en KLICKBAR BILD! Man klickade på (de två) avdelningsnamnen, och hamnade på deras sida. Mycket avancerat! Klickområdena var inlagda  i koden, så när bildens skapare slutat kunde vi inte döpa om avdelningarna… 😦

Småningom dök FrontPage upp. Det jobbade jag med i många år. I det gjorde jag också en liten föreningssida.

Föreningssida

Den första varianten hade fina röda knappar (som jag tror vi snott från en annan sida, preskriberat nu, väl?). Det framgick inte på förstasidan om det hänt nåt sen sist, som jag minns det.

---

---

När jag gjorde om den sidan hade jag kommit på att ha en aktuell bild och text på förstasidan, så att man direkt såg att den var uppdaterad. Visst kan jag vara påhittig! 🙂

---

---

Alldeles på sluttampen flyttade jag över sidan i WordPress – vilken skillnad på arbetssätt! 🙂 Det gjorde att jag efter alla år änteligen skulle kunna lämna över till nån annan. För att kunna flytta den nya fina wordpressidan från ett webbhotell till ett annat tvingades jag under några oerhört intensiva veckor skamlöst utnyttja min stackars son (som kan tekniken!). Han måste hjälpa mig att få hjälp av supporten på webbhotellet. De pratade nämligen inte mitt språk… Alls.

Men jag fick den hjälp man erbjöd på sin hemsida… Efteråt såg jag att man redigerat bort den delen av erbjudandet… Hihi.

Strax efter att detta änteligen var fixat la vi ner föreningen…

Men det hade varit lärorikt! Eller, som man brukar säga: “Spik i foten, jajamensann!”

Företagssida 2

Småningom slogs företaget slogs ihop med ett annat. Först gjorde jag en provisorisk gemensam sida.

---

---

Sen skulle vi satsa på ett riktigt ambitiöst webbprojekt. Lite skillnad från den allra första sidan…

Först gällde det att välja webbyrå. Branschen var het på den tiden. Jag ska inte gå in på detaljer, men jag minns att en möjlig samarbetspartner hade bytt inriktning under tiden som gått från det vi stämt möte och tills mötet ägde rum.

Jag råkade upptäcka det när jag kollade in deras sida före mötet. Där stod att de skulle satsa på E-handel istället för webbdesign. Tydligen utan att tala om det för kunderna… När min chef frågade blev svaret:

Ibland går det fort i den nya ekonomin!

Det blev ett bevingat uttryck i vår lilla krets. ”Så fort att inte kunderna hinner med?” frågade min chef, och så valde vi en annan byrå.

Under årens lopp avverkade vi ett antal partners. Ett tag samarbetade vi med en designer vi var väldigt nöjda med när det gällde trycksaker och utställningar. Men på webben gick det inte riktigt så bra… fast han gärna ville. Jag tror att han var för ambitiös, hade svårt att acceptera att han inte kunde styra exakt hur sidan visades på skärmen hos kunden, eftersom det berodde på webbläsare och bildskärmsinställning.

Byråerna hade ofta hög svansföring, medan vi var lite mer jordnära. Jag minns en gång när vi lyssnade på ytterligare en stiligt svartkostymerad som rabblade sina “buzzwords” . (Jag kände mig gammal redan då… 😦 )

Vår IT-ansvarige och jag växlade en blick som visade att vi tänkte på samma skämtteckning: En liten fluga surrar fram till ena örat på en likadan föredragande som den vi just lyssnade på  – och ut genom det andra. Utan att hindras på sin färd… (Lite elakt, men vi höll det för oss själva – och det höll oss vakna hela mötet… 😉  Vissa dagar hälsade vi på varann med “Bzzz”. 🙂

Man skulle inte behöva scrolla, minns jag. Allt måste få plats att på en skärm, sen skulle man klicka sig till nästa sida. Man tänkte antagligen fortfarande “bok”. Då fanns ändå många kunder med modem. Och där klickade man inte i onödan, kan jag säga…

Ja det var tider, det! Suckade gamlingen nostalgiskt…

För sen är vi nästan framme i nutid. I den förlovade bloggens land. En drömlik tillvaro för en luttrad gammal webbare.