FINNES: … Enastående testperson med (misslyckande)garanti

Det är bara att konstatera: De vägbeskrivningar, skyltar, manualer, kartor, bruksanvisningar som funkar för mig måste funka för ALLA. 🙂

Vi har just monterat ett kök. Mina insatser är minimala – det brukar inte bli riktigt bra, om jag säger. (Fast jag gör alltid mitt bästa! Och jag  HAR delvis monterat köksskåp, efter intensivstudier av manualer.)

Nu tänkte jag i alla fall ställa in klockan på ugnen, för det har jag gjort förr. Lyckas bara ställa in signaluret. Lyckas sen inte stänga av signaluret. Måste ställa om det till 0 minuter 5 sekunder, så att det kan ticka ner till noll. Och pipa tills det tröttnar.

Så går det varje gång jag försöker.

Fortsätt läsa ”FINNES: … Enastående testperson med (misslyckande)garanti”

Tur att alla är olika – hur skulle det annars gå?

Alla har vi våra olika knäppigheter. Men om vi slår oss ihop kan våra olikheter komplettera varann. Och då funkar det fint 🙂 Visst är det finurligt!

Det gäller i alla sammanhang – arbetsgrupper, familjegemenskap. vänskap. Och kärlek.  När det gäller KÄRLEK måste det vara precis rätt likheter o olikheter, som griper i varandra som kugghjul.  I övriga fall räcker det med lite lagom blandning. Fortsätt läsa ”Tur att alla är olika – hur skulle det annars gå?”

Jag älskar sagor. När de får vara sagor.

Men den som börjar tro att livet är sånt lever farligt. Fast visst är det frestande.

För ibland kan man ju önska att livet vore enklare – tydligare indelat i ont eller gott, tummen upp eller ner. Men när jag träffar människor som uppfattar livet sånt blir jag först uttråkad, sen livrädd och springer mycket fort åt andra hållet. Eftersom den inställningen ofta samvarierar med en obehaglig pyrande aggressivitet.

Fortsätt läsa ”Jag älskar sagor. När de får vara sagor.”

Är detta verkligen INTE våldtäkt?

Några märkliga frikännanden, att jämföra med vad som i Assange-fallet betraktas som möjlig våldtäkt.

Jag förstår att det kan vara svårt att döma i våldtäktsmål. Det ligger ju i sakens natur att det är brist på vittnen och att det kan finnas en glidande skala där kvinnan behöver mera tid för att tända. Ord står mot ord. Men när jag läser nedanstående resonemang begriper jag inte hur någon någonsin ska kunna bli fälld för våldtäkt. Ingen ifrågasätter dessa kvinnors berättelser, det finns teknisk bevisning, men enorma ansträngningar görs för att ändå kunna fria. Fortsätt läsa ”Är detta verkligen INTE våldtäkt?”

Kan det här verkligen vara våldtäkt? Om Assange-fallet

Kunde inte tro att  Assangefallet var fullt så märkligt som det verkade vid en första titt. Nu finns ju inte bara debattinlägg och artiklar utan även förhörsprotokoll på nätet. Så jag läste in mig.

Ju mer jag läste desto mera förvirrande verkade det. Speciellt när jag  jämförde med ett antal märkliga friande våldtäktsdomar. Jag börjar förstå om Assange tycker det verkar lurt och undrar vad man är ute efter. Egentligen …

Fortsätt läsa ”Kan det här verkligen vara våldtäkt? Om Assange-fallet”

Är det verkligen ballare att vara lesbisk?

Läser – och blir lite förbryllad. (Det händer i och för sig ofta 🙂 )

Är det OK (PK) att säga att man kan ”programmera om sig till lesbisk”, men inte att man kan be Gud om hjälp om man lider av sin homosexualitet? Undrar den oreligiösa.

Är lika frågande andra gången jag ser Uppdrag Granskning om ”Bögbotarna” .
(Edit: Sidan verkar senare borttagen.)
Fortsätt läsa ”Är det verkligen ballare att vara lesbisk?”

Vad är kärlek? Och ”Imago”?

Om jag fått göra en önskelista för den stora kärleken och sen hittat någon som exakt passade in på alla punkter, skulle jag inte blivit ett dugg kär. Jag tror inte det gäller bara mig.

Fast många försöker. När jag under min korta tid som singel var ute och kollade på nätet märkte jag ibland hur den jag hade kontakt med prickade av på sin önskelista. Sen valde han bort mig… (Och jag honom 😉 ) Fortsätt läsa ”Vad är kärlek? Och ”Imago”?”

Curling och helikopterföräldrar

Uttrycket ”curling” tror jag mig begripa: föräldrar som ”sopar” banan, undanröjer alla hinder för sina barn. Men vad är ”helikopterföräldrar”? I TVs morgonprogram förtydligas det som: ”föräldrarna hovrar över de stora barnen”. 

Curlat har jag nog aldrig gjort – inte av ädlare skäl än att jag är alldeles för lat. Men nog hovrar man över sina stora barn? För mig innebärande att på avstånd hålla kollen, känna in hur de har det, etc. Det slutar man väl aldrig med? Fast liknelsen haltar när man vet hur fruktansvärt störande motorbullret från en hovrande helikopter är… Då har man misslyckats, kan jag tycka. Fortsätt läsa ”Curling och helikopterföräldrar”

Näthat – krypskytte istället för konfliktlösning

Denna ilska som bubblar upp i kommentarer,  är det rädsla? Jag får en känsla av att man i det längsta tassar försiktigt inom det passandes snäva gränser.  Ända tills det plötsligt bara BRISTER. Det blir ”först kränkt vinner” kontra brev med avföring…

Å ena sidan tål man absolut ingenting. Det ”rasas” ideligen … åtminstone i rubriker… Orden ”håna” och ”kränka” har tappat sin betydelse. Mera gnäll om ”håna” och andra missbrukade ord: Om missbrukade ord.

Å andra sidan gödslas det med verkligt kränkande tillmälen i någon sorts fradgatuggande ilska (eller rädsla?). Näthat, som ibland växer till IRL-hat.

Fortsätt läsa ”Näthat – krypskytte istället för konfliktlösning”

Om missbrukade ord

Har man sett ångest och depression på nära håll använder man INTE de orden när man menar bakfull, nervös eller lite lessen. Detsamma gäller det ymnigt flödande ordet ”kränkt”.

Just när jag sitter här och irriterar mig hittar jag en annan som reagerat, Åsa Beckman i DN: Ordet kränkt fortsätter sitt slappa segertåg. Jag kunde inte sagt det bättre själv.

Så här skriver hon sammanfattningsvis: När Diana Nyman från Romska rådet nekades äta frukost i Sheratons frukostmatsal samma morgon som hon bjudits in till regeringen för att tala om diskrimineringen av romer kände hon sig kränkt.

Fortsätt läsa ”Om missbrukade ord”