(Forts på Tur att alla är olika)

Med våra olika förutsättningar försöker vi skapa ett fungerande liv. Vi gör så gott vi kan. Allihop. Med mycket skiftande resultat. Vi kämpar för att passa in och duga. När vi misslyckas mår vi inte bra.

Jag vet inte varför min mamma led av ångest och depression i många år. Jag tror inte att det finns enkla svar på en sån fråga, men jag försökte efter bästa förmåga hjälpa henne. Ända tills jag själv var tvungen att få hjälp för att inte gå in i hennes noja – och föra den vidare till nästa generation… Fortsätt läsa ”Och tänk så LIKA vi är!”

Så tänker jag efter att i bilen på väg till landet ha lyssnat på ett superbt avsnitt av ”Sommar” i P1. Efteråt pratar vi om vilken upplevelse det var. Hur det tagit upp sånt vi ofta funderat kring.

Jag tänker: Det här borde alla få lyssna på. Det ger hopp om människorna. Jag känner igen mig, trots att min bakgrund och mitt liv är totalt olika hennes. Så känner jag ändå igen mig. Så lika vi är, vi människor… Sen läser jag recensioner.

Det som ligger mig särskilt nära:

Familjehemligheter och hur de skadar i generationer. För att man blev så ensam i att försöka dölja något som ändå inte gick att dölja. Och som växer i mörkret. Ur programmet: ”Jag tog chansen att öppna upp såret och göra rent. ” ”Jag är ofta rädd, men jag fortsätter”.

Fortsätt läsa ”Mera Sofia Helin åt folket!”