Man sa oss att våren skulle ha kommit längre här på västkusten. Så vi åkte till stugan och tänkte ta några suktisuktbilder. (Om ni inte vet vad det är: Bilder som ska väcka andras avund, som de ska sukta över. )

Det var fint väder när vi åkte hemifrån, när vi kom fram var det mulet och regn. 😦  Kallt och svårt att få upp värmen. 😦  Frusen natt trots kakelugn. 😦

Fast vitsippor fanns det i alla fall.

Och morronen efter sken solen, livet lekte och fåglarna kvittrade. En del i alla fall. Vi hörde dem vid frukosten i glasverandan.

Fågelkvitter låter trevligt, fast jag vet ju att det egentligen betyder: ”Dra åt helvete, grabbar! Det här är mitt område! Kom hit alla tjejer!” (Såg en gång en skämtteckning där killarna hängde i lyktstolparna i krokig arm och agerade fågelhannar, så jag vet…)

Men skatan sjäng inte, han sket i oss, bokstavligen: Satte sig i asken, såg sig omkring, vände rumpan till och BAJSADE demonstrativt åt vårt håll. Det är också vår…

Skatans toalett, den gamla asken, är vårt ”vårdträd” och ser ut som om den dött, men det gör den varje vår. Syrenen har kommit längre, men så har den också egentligen knoppar hela vintern.

Och bortanför syrenerna har vi sjöutsikt, åtminstone höst-vinter-vår, på sommaren blir det onödigt mycket blad på träden vid sjön. Men än så länge kan jag skryta:

Om man tittar väldigt noga, kan man möjligen se den svarta och vita hästen vi kan njuta av alldeles gratis. Ibland är det får vi får titta på, också gratis.

Jag försökte ta kort på hästarna på närmare håll, men de var lite kameraskygga. Så fort jag fått upp mobilen smet de runt hörnet på lagårn. Och jag ville ta alla kort från glasverandan, för det är ju den utsikten jag vill skryta med . Så här blev det:

Sen gick jag ut på vår balkong, för att visa att vi har fin utsikt åt det hållet också. 🙂