För ganska exakt två år sen fick jag ju bältros i ansiktet, vilket jag skrivit om tidigare, då utan läbbiga bilder. Men så här såg det alltså ut när kopporna började trilla av, strax innan den stora klådan satte in. (OBS den typiska skarpa gränsen mot det friska området!)

Efter några månader med koppor, sprängvärk och JÄTTEklåda var den akuta fasen över, även om ansiktsnerven verkar ha tagit skada, så bedövningskänsla och viss klåda samt ömmande tänder och tunga verkar jag få leva med. (En fördel är dock att eftersom jag förblir lite svullen är rynkorna färre på den sidan. 😜 ) Jag varnade länge, inte bara  på bloggen, utan alla jag träffade (inklusive tandläkare och -sköterska):

Vaccinera er! 

Men själv har jag inte kommit iväg förrän nu, möjligen delvis eftersom min husläkare verkade skeptisk till vaccination – inte för att det har biverkningar, utan för att det inte är 100% effektivt. Det hjälpte inte att jag sa att jag hade varit beredd att acceptera ganska svåra biverkningar om jag kunnat få minsta lilla lindring. Och om man drabbas fast man är vaccinerad blir symptomen lindrigare, vilket också är mycket värt. För en som varit med.

Nu äntligen har det skett. Vi skulle i alla fall till vårdcentralen för TBE-vaccination inför fästingsäsongen och passade på att fråga om man där vaccinerade även mot bältros. Det gjorde man inte, och jag fick inte ens ta min femte TBE-spruta (om jag förstod rätt var anledningen att jag haft bältros och eksem och därför borde fortsätta med samma vaccin som de tidigare gångerna, och den sorten hade man inte längre).

Hem och googla vaccinationsställen! Jag kollade hemsidor, omdömen (och så lite priser, för bältrosvaccin är dyrt…) Dessutom ville jag ju veta att de hade ”rätt” TBE-vaccin för mig. Slutligen fastnade jag för Vaccinationsgruppen, som hade en hemsida där man lätt kunde kolla inte bara vaccinationssorter (de hade båda) och priser, utan även hur man tar sig dit, att man inte behöver anmäla sig, att det finns kaffe (o godis!), om man måste vänta. Och att väntan i så fall beror på att de tar sig den tid som behövs, exempelvis för rådgivning inför en resa.

Det tyckte jag verkade bra alltihop, men testade även deras kontaktformulär genom att skicka kontrollfråga om vaccinationssort samt om man kunde köra TBE och bältros samtidigt, vilket vore smidigt. Jag valde att uppge även telefonnummer, och några timmar senare ringde en trevlig man som förklarade att det gick bra att samköra. Dessutom kollade han när jag hade min (akuta) bältros. (Vilken tur då att jag på bloggen direkt kunde kolla exakt tidpunkt! Det hade jag, med mitt minne, annars aldrig klarat på rak arm.)

Det visade sig att jag inte behöver känna mig så oföretagsam för att jag inte kommit iväg tidigare. När man vaccinerar sig bör det nämligen ha gått åtminstone ett år sen man var akut sjuk. Inte för att det är är farligt att göra det tidigare, men det kan vara verkningslöst – och det är ju inte gratis, som läkaren sa.

Sen gick jag in på bokningssidan, valde tid och klinik samt bokade. Det gick bra att ta med maken, så det gjorde jag. Liksom per telefon fick jag veta att jag hade kunnat ta vilket TBE-vaccin som helst. Nu fick jag ändå ”rätt” sort  (dessutom 10 spänn billigare än på vårdcentralen. 🙂 ) Man sålde även in stelkrampsvaccin till oss, vilket verkade välbehövligt: Maken trodde att han vaccinerats när han gjorde lumpen för 60 år sen, och jag vet inte om jag nånsin gjort det.

Vid besöket påstod jag att detta var fjärde TBE-sprutan och fick veta att i så fall behövdes en femte före femårsuppehållet. Pinsamt nog hittade jag mitt vaccinationskort när jag kom hem och såg att detta VAR femte gången. Skickade söndag kväll en fråga till kliniken med exakta datum för tidigare sprutor och fick svar nästa morron: Då behövs ingen mer spruta förrän om fem år.

Så allt var frid och fröjd. På väg hem efter vaccinationen gick vi runt på närbelägna Myrorna och kom därifrån med några äggkoppar och en skinnjacka till maken, som med 50% rabatt kostade 215 spänn. 🙂

MEN SEN blev det trubbel: Efter en vecka(!) började det klia på vänsterarmen. Uppe vid axeln växte en röd fläck fram och spred sig snabbt runt armen och neråt armvecket. Den var varm, röd och svullen. Och KLIADE infernaliskt! Det konstigaste var formen: Två hopsatta rektanglar med form ungefär som mobiler(!): den övre ca 13×14 cm, den nedre 7×12 (och jag har smala armar, så den täckte det mesta). Jag tyckte mig ha sett någonstans att en ytterst ovanlig biverkning av bältrosvaccination är – TADAMM: bältros! ?? Och den snabba spridningen påminde om hur bältrosen började, dock inte resten.

Det var helg (förstås!), men jag kollade med Vårdguiden och var beredd att kasta mig på telefonen till vaccinatören måndag morgon. Fast då (alltså totalt tio dagar efter sprutorna) verkade det ha slutat att sprida sig, så jag lugnade mig och skickade bara en fråga. Någon dag senare fick jag ett utförligt svar. Precis som jag tyckte läkaren att symtomen kom märkligt långt efter vaccineringen och inte var helt typiska. Vid bältrosvaccinering kan man få ”ett rodnat ibland kliande utslag”, men det kommer vanligen inom fem dagar. På min fråga svarade han att om det skulle ha rört sig om bältros kan vaccinet ha lindrat besvären.

Och så erbjöd han sig att kolla var jag fått de olika sprutorna (för det kom jag naturligtvis inte ihåg…) Ja tack! sa jag, för jag gillar att begripa vad som händer med min kropp. Svar: I vänster arm fick jag sprutor mot stelkramp och bältros. Om det är vaccinet jag reagerat mot är det sannolikt bältrosvarianten, och den sprutan behöver jag aldrig ta om. För säkerhets skull kan jag även låta bli att fylla på stelkrampsvaccinet, vilket jag annars skulle ha gjort om tidigast 20 år.

Och nu är rodnaden nästan borta, och jag kan ha kläder utan klåda. Allt är åter frid och fröjd. Tills vidare.