I TVs barndom fanns en enda kanal, som alla samlades kring hemma hos någon som hade skaffat den nya apparaten. Programmen var reklamfria och svartvita, och 1958 hette nyhetsuppläsaren i den enda kanalen Olle Björklund: en stilig karl i tweedkavaj och mustasch, ungefär som vi föreställde oss en engelsk gentleman. Han kallades Mr Aktuellt och blev allas idol.

Den 6 juli 1961 bekräftades i en ”kommuniké från Sveriges Radio” att Mr Aktuellt efter mycken uppståndelse slutligen fått sparken ”under extra ordinära förhållanden”, dvs utan sedvanlig uppsägningstid. Han hade nämligen ”larvat sig i folkparkerna” – och det fick man inte göra på SVT. På den tiden. Om jag minns rätt spelade han munspel.

Ungefär samtidigt bildades ett litet parti på kristen grund. En av de första medlemmarna var 25-årige Alf, som var son till en predikant och småningom blev partiledare, vilket han förblev i 31 år. Många av medlemmarna var religiösa tanter, och partiet har profilerat sig som ett parti som värnar äldre.

Men det var då det, nu är det andra tider! Häpp!

Partiledaren Ebba är en ärtig nyskild blondin som i sexiga outfits jazzar runt på kändispartyn och danstävlingar. Och det får hon väl göra, åtminstone för mig som varken behöver titta eller rösta på henne.

Värre är att hon inte verkar se pågående pandemin som ett hinder. Kanske för att det inte är hon själv som riskerar att drabbas hårdast, utan ”bara” gamlingar?

Vi 70-plussare har hållit oss för oss själva sen mitten av mars, och nu ökar smittan igen, särskilt i redan tidigare hårt drabbade Stockholm. I slutet av september uppmanade statsministern svenska folket att undvika exempelvis trånga hemmafester.

Några dagar senare var det party party! Runt 25 personer firade en pr-kvinnas 40-årsdag i en villa utanför Stockholm. Ebba var självklart på plats, på filmer och foton ses hon dansa, kramas och kindpussas. Den här typen av fester verkar arrangeras mycket för att deltagarna ska synas i media. Därför fotograferar och filmar alla ivrigt hela tiden – och allra helst vill de förstås hamna i tidningen! Inte oväntat dök bilderna alltså snabbt upp i media. Och kritiska röster höjdes, bl a från andra partier.

Fast Ebba tyckte egentligen att hon visst följt alla Folkhälsomyndighetens riktlinjer… Det verkar hon dock vara ganska ensam om.

Det hela blir extra förbryllande om man minns att det var Ebba som väckte viss uppmärksamhet när hon i en partiledardebatt beskyllde Sveriges regering för att tidigt i pandemin inte ha utgått från försiktighetsprincipen och därför ”med berått mod” tillåtit en stor smittspridning i Sverige.

Ella i samma parti är vårdutvecklingsråd i Stockholm och ansvarar bland annat för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning och seniorvård. Liksom Ebba har hon ofta uppmanat stockholmarna att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att bromsa coronapandemin.

Nu var hon på samma fest och förklarar varför: ”När jag såg att det var ett 20-tal gäster tog jag beslutet att jag kunde delta, för jag var väldigt fokuserad på 50-gränsen. Men så här i efterhand kanske jag borde avstått.” Fast på frågan om hon skulle gå på en liknande fest i dag svarar hon: ”Svårt att säga, man får alltid göra en avvägning.”

Om jag förstått rätt tror alltså vårdutvecklingsrådet att om man vill undvika smitta är det OK att kramas, bara det inte är fler än 50 pers i rummet? Förbryllande tanke.

Ibland har man särskilt mycket otur när man tänker, verkar det som.

Sen dyker Ebba upp i tidningen igen. I augusti ville hon köpa en gård av en 83-årig man. Hon bjöd hem honom till sig på kaffe och några veckor senare hade mannen skrivit under ett köpeavtal. Redan dagen efter ångrade han sig, försökte förgäves ringa Ebba och skrev sedan i ett rekommenderat brev till henne: ”Jag har ångrat försäljningen”.

Han fick ändå ingen kontakt, förrän han uteblev från mötet när huset skulle överlåtas. Då skrev Ebba ett handskrivet brev: ”Vi måste höras annars blir detta en rättslig process och (advokatfirman) tar vid.” Två dagar senare skrev advokaterna att de kommer att väcka talan i domstol, där 83-åringen kommer att förlora och tvingas betala rättegångskostnaderna, plus ett skadestånd till Ebba.

Den gamle mannen, som har vissa minnesproblem, säger att han inte kan minnas när han skrev på eller hur priset räknades fram och att han känner sig hårt pressad av Ebba. Han gråter när han berättar om detta.

Tidningen kontaktar Ebba, som nekar till att hon hotat att dra mannen inför domstol. ”Men jag läser ju innantill i brevet från ditt juridiska ombud” säger journalisten förvånat. Långt svar följer: ”Jag har ett juridiskt avtal…handlade i god tro…”

Fast när nu tidningen kopplats in är Ebba beredd att avstå från köpet – åtminstone på vissa villkor. Säger hon.

Inget av det här är antagligen olagligt, det ser säkert advokaterna till.

Men så har vi det här knepiga med omdöme, moral och etik, kristen eller ej. Själv tycker jag att det automatiska slingrandet är värst – och då är jag varken folkvald politiker eller religiös.

Och VAD skulle Alfs tanter ha tänkt?

---