Författare: lenaikista

Gnäll och skäll, Konspirationsteorier

Hjälp, det är en konspiration! 😱

I maj kommer Google att döda mitt fina Picasaalbum, som jag levt lycklig med så länge. Snyft! Där har jag lagt in alla mina bilder – vilket jag var särskilt glad över när min dator tvärdog, och jag inte vet om jag kan få över bilderna därifrån till den nya. ”Back-up, vad är det?” tänkte tanten. Eller, snarare: Hon tänkte inte. 😦

Men i fina Picasa låg de minsann kvar. 🙂 Inte behövde jag ladda upp bilderna i bloggen heller. När jag ville ha en bild letade jag reda på en, högerklickade och kopierade länken, och klistrade in – KLART!

Sen började WordPress bråka. I nya editorn gick det inte längre att göra som jag ville, man måste ladda upp bilden på bloggen. GRRR! Många andra var också arga i forumet, men det hjälpte inte mycket. Jag (och många med mig) fortsatte envist att använda gamla editorn, gillade hursom inte det skälmska betty-boopandet. 😦

Fortsätt läsa ”Hjälp, det är en konspiration! 😱”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Relationer

Det här med “dejting” – förr och nu och sen

Jag har ju gjort reklam för hur bra det är att träffas på nätet, men inser nu att det var VÄLDIGT länge sen. Faktiskt förra seklet. Och då var allt HELT annorlunda – ungefär tvärtom, ibland.

Nu när det verkar bli omodernt med Tinder kollade jag vad det egentligen är. Man får tydligen in drösvis med foton på i förväg specificerade människor som man snabbt ska bläddra igenom, fimpa eller chatta:
YES!👍 /NO!👎

Fråga: Skulle jag ha kastat mig över min älskade make om jag bara hade sett hans foto i en hög med andra? Svar: NEJ!👎 En länk till en hemsida med ett suddigt foto fick jag se först efter långvarig mailkontakt och omedelbart före träffen IRL. Själv lyckades jag nog inte skicka över nån bild alls, eftersom jag inte fanns på nån hemsida. (Fast jag försökte, det gjorde jag, är inte oärlig på det sättet.)

Fortsätt läsa ”Det här med “dejting” – förr och nu och sen”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Hur funkar vi?, Spaningar

Upp som en sol… 🌞

… och ner som en pannkaka.

Ju högre man stiger, desto större blir fallet. (Det är därför man bör uppföra sig på väg upp, man kan komma att träffa samma personer på väg ner…)

Vem minns de två gånger på 80-talet när vi hade lite otur vid utnämnandet av Årets Svensk?

1985 blev Refaat El-Sayed inte bara utnämnd till Årets Svensk utan också korad till decenniets superentreprenör. Han var dessutom mycket folkligt populär, åkte bland annat Vasaloppet efter att ha lärt sig skidåkning i en instruktionsbok. (Han hamnade på 38:e plats bakifrån).

Aktierna i företaget han köpt för lånade pengar steg rekordsnabbt och han blev raskt miljardär. Många småsparare satsade också i nya Fermenta, som skulle bli en ny bioteknikjätte med Volvo som största delägare.

Sen avslöjades att han ljugit om sin doktorsexamen i mikrobiologi. Allt sprack, aktien störtdök, tiotusentals aktieägare förlorade sina pengar. Småningom dömdes El-Sayed till sex års fängelse och näringsförbud  för bland annat grovt svindleri och grov oredlighet mot borgenärer. Det verkade som om Fermenta egentligen aldrig gått med vinst.

Fortsätt läsa ”Upp som en sol… 🌞”

Profilbild för OkändlenaikistaLämna en kommentar
Hur funkar vi?, Spaningar

Vår värnlöshet inför räddaren i nöden

Så fort jag tänker släppa Macchiarini dyker nya bitar i pusslet upp. Nu läser jag om kvinnan som skulle bli opererad av Macchiarini, men blev varnad i sista stund. Bilden växer fram – pusslets motiv blir allt tydligare. Och ett pussel har jag ju aldrig kunnat motstå! 🙂  Så jag fortsätter en stund till.

Rachel Phillips var en firad ballerina tills en bindvävssjukdom fick hennes luftstrupe att kollapsa och hon behövde ständig syrgas för att överleva. För fem år sen kom hon via sin läkare i kontakt med Macchiarini, i lokalpressen presenterad som “den ende läkaren i världen som kan rädda hennes liv”. Han skulle hjälpa henne utan att ens ta betalt,  eftersom “She’s a young and beautiful girl who had a beautiful past. She deserves to live.” (!)

Fortsätt läsa ”Vår värnlöshet inför räddaren i nöden”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Hur funkar vi?, Om Macchiarini

De omänskliga kraven på de mänskliga människorna

I efterdyningarna av Macchiarini-skandalen, nu när utredningarna står som spön i backen, funderar jag på vad jag lärt mig om hur det fungerar/inte fungerar idag och hur man skulle kunna göra istället.

Eftersom det är människor inblandade och inte oförvitliga, rationellt tänkande (omänskliga) auktoriteter, som man gärna verkar vilja tro.

Hur funkar vi när vi ställs inför omänskliga krav? Svar: Mänskligt.

Fortsätt läsa ”De omänskliga kraven på de mänskliga människorna”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Texter o tankar

“Måttligt alkoholintag har ingen hälsofrämjande effekt”

… läser vi i tidningen. Aj f-n, man måste alltså supa till ordentligt för att hålla sig i form. Jobbigt. 😦  Fast det kanske inte stod så i artikeln, jag läste den aldrig. För jag började fundera över det här med alkohol.

På femtio- och sextiotalet drack mina föräldrar en snaps till julsillen, under visst grimaserande nersköljd med lite öl. Punkt. Vin var en okänd storhet, själv smakade jag det första gången vid konfirmationen (sant!). På sextiotalet, när jag som tonåring var ute och dansade skulle killarna dricka, men absolut inte flickorna – åtminstone inte de “ordentliga”, såna som jag… 😉

Fortsätt läsa ”“Måttligt alkoholintag har ingen hälsofrämjande effekt””

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Hur funkar vi?

Låtsaskompisar – och lite Bodil Malmsten

Minns ni Mållgan?  Alfons Åbergs hemlige vän som kommer precis när Alfons vill. Han är så hemlig att bara Alfons kan se honom. Därför har jag ingen bild på honom, bara en liten Alfons. 🙂

Jag läser att en medelålders proffsbloggerska blivit oerhört besviken över att hon inte fått flera “likes” (👍) när hon lagt ut en snygg bild av sig själv på Facebook.

Hon får rekordmånga kommentarer, varav de flesta håller med: Det är väl inte mycket begärt, ett tecken på generell snålhet, etc. Medan några urskuldar sig för att de kanske inte varje dag hinner igenom hela flödet och  👍 “lika” (heter det så?) alla inlägg och bilder.

Fortsätt läsa ”Låtsaskompisar – och lite Bodil Malmsten”

Profilbild för Okändlenaikista13 kommentarer
Spaningar

Min forskning om forskning

När jag läser och skriver om “luftrörsskandalen” på Karolinska minns jag mina 30 år i och nära forskarvärlden – inte som forskare, och inte på KI, men ändå. Jag trivdes så bra att jag blev kvar ett år efter pensioneringen – och körde “ända in i kaklet” som min chef sa. 🙂

Varför kändes det som om jag kommit hem när jag hamnade på det jobbet? En av de första dagarna strulade kopiatorn. När jag står där och river mig i håret ser jag en hand som sträcker sig förbi mig, öppnar luckan och plockar ur papperskvaddet. Handen tillhörde en sedermera ganska välkänd tekn dr. En sån självklar hjälp hade jag aldrig kunnat räkna med på mitt tidigare jobb. Från den stunden var jag fast!

Fortsätt läsa ”Min forskning om forskning”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Om Macchiarini

Alltid trist att drabbas av otur när man tänker 😕

Nu är jag här igen. Hade ju tänkt släppa plaststruparna, men när jag lyssnar på Studio 1 slår min vanliga sjuka till: Jag vill ju BEGRIPA hur folk resonerar, särskilt de i ansvarig ställning. Men här går det INTE! Jag gör ett nytt försök att sortera ut vad som egentligen sades i  programmet. Medverkande var Bosse Lindqvist, mannen bakom dokumentären “Experimenten” som drog igång hela skandalen, och KIs styrelseordförande Lars Leijonborg.

Karolinska Institutets styrelse (Konsistoriet) har tillsatt en oberoende granskning, och därmed lugnat allmänhet och media. Men nu påpekar Lindqvist att granskningen endast ska gälla “det som faller inom Konsistoriets ansvarsområde. Det är alltså inga medicinskt vetenskapliga sakfrågor som ska bedömas.” (Citat ur instruktionen)

Fortsätt läsa ”Alltid trist att drabbas av otur när man tänker 😕”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer
Texter o tankar

Vår tids stora fråga: Vem är det syndast om? 😭

Jag har tyckt mig ana ett mönster i mycket av det jag läser och hör, men inte vetat riktigt vilket. Plötsligt hittar jag det – i en Monty Pythonsketch! Remember this?: 

Fyra äldre män hjälper varann att minnas: “På den tiden blev man lycklig av en kopp te.” “Kallt.” “Utan mjölk eller socker.” “Utan te.” “Vi hade ingen kopp.” “Vi var tacksamma om vi fick suga på en fuktig trasa.” Sen blir bara syndare o syndare om dem. Ända fram till barnet som varje dag åt gift till frukost och efter 29 timmars arbetsdag i gruvan (som han fick betala för att få utföra) regelbundet blev ihjälslagen av sin far som sen dansade och sjöng Hallelujah.

Varmed man var framme vid slutklämmen: ”Och om man berättar det här för dagens ungdom tror de en inte!”

Riktigt så synd är det inte om dem jag läser om. Men de jobbar på det.

Fortsätt läsa ”Vår tids stora fråga: Vem är det syndast om? 😭”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer