Olämpligheter och associationer

I dessa tuffa tider kan man bli förvånad över vad som verkar uppröra en del av oss. Som när jag nyligen såg rubriken: “Stjärnans vaxdocka blir sextrakasserad” – dockan alltså, inte stjärnan. Besökare hos Madame Tussauds i Las Vegas har tydligen tagit bilder på sig själva tillsammans med den lättklädda vaxdockan, som står på alla fyra i vad man väl kan kalla en utmanande pose. Museet säger att de visserligen vill att besökarna ska ha  en ”interaktiv, uppslukande upplevelse”, men att dockorna måste ”behandlas respektfullt”.

Stjärnan själv verkar uppskatta uppvaktningen och publicerar själv en del av de “olämpliga” bilderna, men dockan blev tydligen lessen. Så nu ska man sätta in extrapersonal.

Jag vet inte varför jag kommer att tänka på att hästar inte får vara ensamma och att djur inte får plågas. Människor däremot…

Fortsätt läsa ”Olämpligheter och associationer”

Det farliga(?) nätet

Efter att ha skrivit om sommarminnen tänkte jag vidare kring det här med barn(barn) och mobiler. Vi gladdes ju över att mobilerna försvann när något roligare dök upp. “Det blir lätt för mycket dataskärmar nuförtiden, även för barn.” Men sen funderade jag: Påminner inte det här om något?

Och så minns jag debatten om videovåldet. När videobandspelare för drygt 30 år sen blev allt vanligare i hemmen skrämdes föräldrarna av alla sex- och våldsfilmer som nu blev tillgängliga för barnen. Ett tag uppfattades det som ”fult” att äga en videobandspelare.

Men det var ju knappast videon som var problemet.

Fortsätt läsa ”Det farliga(?) nätet”

Sommarminnen när hösten nalkas

Här kommer några bilder att titta på när kylan och mörkret kommer krypande. En helg i augusti hade vi besök i stugan av (bonus)barn/barnbarn/syskonbarn/syskonbarnbarn.

I det fantastiska vädret var det långbord i trädgården som gällde, i lövträdsskugga. Annars var det för varmt, vilken sommar vi fått alldeles på slutet! Vi bjöd på lax i olika former. Hade även köpt färska räkor (nån fördel ska man väl ha av att ha stugan i Bohuslän 😉 ), men tyvärr(?) i lite onödigt god tid.

Så vi fick tvinga i oss dem själva, i förväg. I en egen räkfrossa. På balkongen. I kvällssolen. Det gick ganska bra, måste jag erkänna.

Fortsätt läsa ”Sommarminnen när hösten nalkas”

”Välkommen till min värld!” – Om magiska speglingar

I en bloggkommentar halkade jag in på ett av mina älsklingsämnen, och åtminstone EN person var intresserad av vad jag kunde tänkas skriva om detta. Så nu kör jag! 🙂

Varje människa bär sitt ett eget universum inom sig, med alla egna upplevelser, känslor, tankar, associationer, relationer, etc etc. Detta universum bygger vi flockdjur upp genom ett ständigt samspel med omgivningen.

Det lilla barnet tittar in i ögonen på sina trygghetspersoner: “Gör jag rätt nu?” “Kan det här vara farligt, du hjälper mig väl i så fall?” “Titta vad jag vågar!” “Det här känns inte bra, hjälp mig – NU!”  Från födseln är små barn mästare i att uppfånga och anpassa sig till omgivningens reaktioner på dem och vad de gör. Vuxna gör precis likadant. Samspelet är mera dolt och sofistikerat, men vi  fortsätter att vara beroende av att bli sedda och bekräftade. Vi speglar oss ständigt.

Fortsätt läsa ””Välkommen till min värld!” – Om magiska speglingar”

Om lyckan att slippa bli redigerad

När vi ska sova lyssnar vi ofta – halvsovande – på radion. Ett program handlade om att uppfylla sina drömmar. En man ska cykla jorden runt (han har tränat med att ta sig genom Sverige – från Treriksröset till Smygehuk), en kvinna ska börja ägna sig helt eller delvis åt sin bildkonst. Men den vanligaste drömmen verkar vara att skriva en bok. Varför det då?

En förlagsrepresentant svarade bland annat att det anses “fint” att vara författare, men framför allt vill man bli hörd/läst. Älskad. “Med sina manus säger de: “Älska mig!” För det allra mesta måste jag tacka nej.” Ett av hans viktigaste krav för att tacka ja var att författaren verkade skriva helt enkelt för att han/hon inte kunde låta bli.

Fortsätt läsa ”Om lyckan att slippa bli redigerad”

Det här med sex – Hur funkar det egentligen?

Häromdan pratade vi om hur svårt det måste vara för en utomstående (exempelvis jurist) att fastställa om sex är frivilligt eller inte. Man ska ju inte behöva ställa upp på sex för att man har utmanande kläder/sätt eller tidigare har haft sex med samma person. Man ska t o m kunna ångra sig under resans gång. Förstås.

Frågan är: Hur ska utomstående kunna fastställa hur frivilligt det var? Vittnen finns ju sällan och det hela kompliceras av vad som kan uppfattas som spelet mellan könen.

För drygt ett år sen, läste in mig på Assange-fallet (“Kan det här verkligen vara våldtäkt?”) och på en del friande domar i våldtäktsmål ( “Är detta verkligen INTE våldtäkt?“).

Som vanligt ville jag försöka FÖRSTÅ. Jag misslyckades.

Fortsätt läsa ”Det här med sex – Hur funkar det egentligen?”

Hur träffades ni?

Vi var på trädgårdsvandring i helgen och fick bland annat höra berättelsen om hur en förfader hittat sin hustru: Han skrev till prästen och bad om tips. Så var det kirrat.

Själv har jag ju träffat båda mina män “per korrespondens” – den första som tonåring, via en internationell brevklubb, den andre trettio år senare på Internet. Vi var pionjärer, för det här var i slutet av 90-talet. 🙂

Börjar fundera på att göra en enkät på hur par träffats. Det verkar finnas en story per par (minst, numera..).  Själv minns jag direkt ett antal historier jag råkar känna till.

Mina föräldrar (båda inflyttade till Stockholm) träffades på gatan(!).

Fortsätt läsa ”Hur träffades ni?”

Hur naturligt är det egentligen med nakna kroppar?

Hörde någon i radio prata om hur naturligt det är att vara nakna, i “naturligt tillstånd”. Minns att i Tyskland fanns (finns?) något som kallades FKK  eller “Freikörperkultur“ – som väl närmast  motsvarar naturism.

Här pratar vi alltså inte nakenbad, utan att man är naken i alla möjliga sammanhang – ”en livsstil i harmoni med naturen” som “utmärks av praktiserandet av gemensam nakenhet och har till ändamål att uppmuntra självkänsla, respekt för andra och för omgivningen”. Alla kan då “acceptera både sig själv och andra, med alla skavanker och avvikelser från de ideal som kulturen för tillfället anger.” Bild från Wikipedia.

Det låter ju oerhört sympatiskt. Men…

Fortsätt läsa ”Hur naturligt är det egentligen med nakna kroppar?”

Barnbarnsvakten tänker vidare

Vi umgås med yngsta barnbarnet, som inte pratar än (utom det pekande DÄ! förstås). Men FÖRSTÅR gör han!

Jag försöker föreställa mig hur det måste vara att utvecklas så snabbt – ifrån att vara alldeles färsk, som min rumskompis på BB sa till sin dotter. Från en perfekt tillvaro, vaggad av kroppstemperade vågor och småningom lyssnande till intressanta dämpade ljud. Utan att varken behöva äta eller dricka. Eller ens andas. Då:


I en privat BIG BANG! knuffas man plötsligt brutalt ut i en kaotisk tillvaro med skarpt ljus, öronbedövande oljud, bombarderad av helt nya känslor: Man fryser, svettas, hostar och hickar, har JÄTTEont nånstans (var?), känner sig döende av hunger och törst.

Fortsätt läsa ”Barnbarnsvakten tänker vidare”

Filosofiska hörnet: Vad är viktigt i livet?

Fortsätter att fundera kring måsten och vad som egentligen är viktigt.

När min mamma skötte sina barn och sitt hushåll handlade det inte om sammanbitet bortslösad kvinnokraft. Den egna familjen hade hon längtat efter hela livet. Jag har ljusa minnen från den tiden: mamma i en solstrimma vid köksbordet i ettan, där hon trivdes så bra. (Och där vi till slut bodde fyra pers och en bebis…)

Hon har sin urblekta rutiga omlottklänning (städrock?) och en klut om håret. (Finns ordet “klut” nuförtiden?) Hon sitter med benen slingrade om varann på sitt speciella sätt och njuter av sitt nystädade, väldoftande hem – och sin kaffe med cigg.

Samma stämning omgav henne när hon stickade, virkade och läste (efter arbetsdagens slut!). Lustfyllt.

Fortsätt läsa ”Filosofiska hörnet: Vad är viktigt i livet?”