Det är ett helvete att vara författare. Inte nog med alla ord man ska kunna, de måste komma i en viss ordning också.

Samtal är ännu mera komplicerade. För de förutsätter samspel.

När ett mycket litet barn för första gången ser en in i ögonen – mycket allvarsamt – känns det som om den oavvända blicken ser ända in i ens allra innersta.

Det är början på ett samtal, som i bästa fall kan pågå hela livet.

Ganska snart övergår man till att använda (även) ord och redan i 5-6-årsåldern kan barnet allmänhet både berätta och förklara. Imponerande! med tanke på hur krävande det är. Redan de enstaka  orden är ju svåra nog att förstå.  

Fortsätt läsa ”Snacka går ju. Men SAMtal, det är svåra grejer, det! Och livsviktiga.”

Efter kontaktannonserna fortsätter jag helt följdriktigt att ta del av hjärtespalter och äktenskapsskildringar. Det känns fortfarande som v ä l d i g t  länge sen.

En mamma är förtvivlad över sin dotter, änka sen sju år och tvåbarnsmamma. För ett par år sen träffade hon en gift man, som hon nu har ett förhållande med.

Citat: “Själv har jag vid flera tillfällen talat med flera av våra präster och barnavårdsmän, ja, jag har till och med skrivit och kontaktat biskopen i vårt stift. Han tyckte det var ruskigt och han skulle själv sätta sig i förbindelse med kyrkoherden, men utan resultat. De påstår alla att de står maktslösa. Att sådant verkligen får förekomma i vårt rekorderliga land. Mest tänker vi på barnen i båda familjerna.”

Fortsätt läsa ”Hjärtespalter och äktenskap i 60-talets veckotidningar”