Så sa min kloka dotter en gång för länge sen. Jag har funderat över om det egentligen finns något mer man måste. Om man riktigt tänker efter.

OK, när min kusins man ringde min mamma för att hans höggravida fru vägrade åka in till BB trots att hon hade värkar. Hon höll sig fast i köksbordet, för hon hade ångrat sig. Där finns det nog egentligen inte mycket till val.

Men annars? Mellan födelse och död, så att säga?

PRESSTOPP!/Uppdatering: Det tredje nödvändiga måstet är förstås att göra sitt allra bästa för sina barn. (För självklart att minnas? ) 🙂

Fortsätt läsa ”Filosofiska hörnet: ”Man måste bara dö.””

För mig är böcker som godis, ibland näringsrikt och nyttigt sådant. Så har det varit ända sen mamma tog med mig till bibblan, där de hade särskild barnavdelning (med riktiga små toaletter!) Minns hur gott böckerna luktade. 

När jag går på bibblan lånar jag så många böcker jag kan bära – en del valda, en del bara slumpvis greppade. Jag läser allt möjligt – och då menar jag allt möjligt.

Jag gillar psykologiska thrillers – när exempelvis Ruth Rendell beskriver hur människor smygande – och på något sätt fullständigt logiskt – blir allt galnare. Och följer gärna Stephen King när han visar en vardaglig verklighet som steg för steg krakelerar. MOHAHA! 😈

Fortsätt läsa ”Bokgodis – om att gå sönder och bli hel igen.”

Min man pratar ibland om sin lust till mig. Men menar då inte (inte bara! 😉 ) sexuellt – utan mera den här kraften som schmockar ihop oss – attraktion? Som jag också känner, och som gör att det känns gott att han finns där, även om vi är i olika rum, försjunkna i olika saker. 

Den lusten kan väl vara bra för artens fortlevnad. Det förenklar ju att vara flera  under den långa tid vi behöver ta hand om våra barn.

Men annars är väl lusten nästan definitionsmässigt onyttig? Bara – lustfylld.

Fortsätt läsa ”Om lusten – nej, inte den sorten! ;)”

Vad händer med en människa, när hon lämnar sitt yrke bakom sig och inte längre är den hon varit i hela sitt vuxna liv? När man ställs inför sig själv, utan skydd av sin yrkesidentitet

Dokumentärfilmaren Lasse Forsberg frågade ett tiotal pensionärer, som alla varit mycket engagerade i sina prestigefyllda jobb.

Vi tittade på ”Filmen som inte blev av” och funderade sen  vidare kring detta, för vi är ju också pensionärer som varit mycket engagerade i våra jobb – även om de inte var särskilt prestigefyllda…

Fortsätt läsa ”Öga mot öga med sig själv – tankar kring filmen som inte blev av”