Oftast beror det på mig själv och mitt beteende. Fast en gång förblev det oförklarat…

Många människor verkar ägna stor kraft åt att tala om hur många idioter det finns, och hur dumma de är. Och sånt är ju lätt att hitta exempel på. Ganska kul kan det bli också. Det som förbryllar mig är när man inte räknar in sig själv bland idioterna. Det blir mindre roligt också. Tycker jag.

Så, sån här är jag:

Fortsätt läsa ”Ibland händer det konstiga saker i mitt liv.”

Min man frågar ibland varför jag gillar att titta på skräckfilmer fast jag blir så rädd? Svaret är förstås: Därför att jag blir så rädd… Så rädd, faktiskt, att jag aldrig skulle våga se dem på bio, knappt på TV. Jag kollar på min lilla laptop, dessutom INTE vid läggdags. När det blir för läskigt tar jag bort ljudet…

Varför är det så angenämt att bli uppskrämd fast (just därför att?) man vet att man är i trygghet? Samma fenomen finns ju i de gamla folksagorna, skillingtrycken etc. Oftast blir slutet hyfsat gott, åtminstone för historiens ”hjältar”. Och själv klarar man sig ju alltid.

En ingrediens förutom den skräck-lättnadkänslan vi alla känner från bergodalbanan tror jag är känslan av att i alla fall ha det bättre än de där stackarna i filmen.

Fortsätt läsa ”Den enda sanna glädjen(?): ”Jag har det i all fall bättre än den där stackars jäveln.””

Och hur farligt det är att vara rädd.

Jag är rädd för alla djur, stora som små, trots att jag inser att risken för att jag ska dö i björnangrepp torde vara minimal, speciellt som jag aldrig vistas i villande skog. Människor och bilar däremot är jag märkligt orädd inför. De utgör självklart ett betydligt större hot mot mitt liv. Men de är inte okända.

Fortsätt läsa ”Om farligheter – rädsla för och myter om det okända och främmande”

Översättning i Västerbottens-Kuriren: ”Nalta eljest: Ett par grader skev, en liten vridning ur normalkursen, som emellanåt får en ny glipa i synfältet att öppna sig för oss andra. Eller som man säger på nysvenska: lite queer. ” 😉

För jag upptäcker gång på gång att det som inte funkar för mig verkar funka för de flesta(?) andra. Jag utgör liksom sällan målgruppen.

Fortsätt läsa ”Troligen är jag ”nalta eljest”. Som man säger norröver.”