Det kanske bara är jag, men jag ser allt fler exempel på att människor tycker till (och förväntas tycka till) om saker de inte har en aning om – och alltså skulle kunna slippa bry sig om. Det tycker jag verkar lite, ja, jobbigt.

Mitt intryck kan förstås också bero på att det här blir tydligare när “alla” hela tiden kan se vad “alla” tycker om “alla”. Eftersom snacket går på nätet istället för i fikarummet.

Jag minns lättnaden när jag märkte att jag vågade litade till mig själv: “Vad känns rätt för mig?” Antog att det hade med min stigande ålder att göra – kanske t o m mognad…? 😉 Men även i mera mogen ålder verkar en del fortsätta att ställa den eviga frågan: ”Vad tycker ni?” Speciellt konstigt tycker jag att det blir när det gäller relationer.

Fortsätt läsa ”Om hur lite man vet om hur andra har det”

I flera bloggar snubblar jag över tankar kring feminism. Jag tänkte inte skriva mer om det, är ju för gammal för att bli utsatt för kladdande och karriärhinder. Men när “gammelmormor” kan, så kan väl jag. 😉 Tänkte jag och skrev ner mina tankar, baserade på mina erfarenheter – de enda jag har . 

Jag har försökt läsa ett antal feministbloggar, men stötts bort av aggressivitet och tvärsäkerhet – som jag alltid gör. Borde jag övervinna det? Nä, bestämde jag mig för.

Andra, mera resonerande feminister har däremot fått mig att bli mera medveten om en del beteenden både hos mig själv och andra som bör ifrågasättas. I min ungdom tolererade man en hel del beteenden som jag nu tycker är oacceptabelt. Det har gått framåt.

Fortsätt läsa ”Det där med feminism”

Jag har ju gjort reklam för hur bra det är att träffas på nätet, men inser nu att det var VÄLDIGT länge sen. Faktiskt förra seklet. Och då var allt HELT annorlunda – ungefär tvärtom, ibland.

Nu när det verkar bli omodernt med Tinder kollade jag vad det egentligen är. Man får tydligen in drösvis med foton på i förväg specificerade människor som man snabbt ska bläddra igenom, fimpa eller chatta:
YES!👍 /NO!👎

Fråga: Skulle jag ha kastat mig över min älskade make om jag bara hade sett hans foto i en hög med andra? Svar: NEJ!👎 En länk till en hemsida med ett suddigt foto fick jag se först efter långvarig mailkontakt och omedelbart före träffen IRL. Själv lyckades jag nog inte skicka över nån bild alls, eftersom jag inte fanns på nån hemsida. (Fast jag försökte, det gjorde jag, är inte oärlig på det sättet.)

Fortsätt läsa ”Det här med “dejting” – förr och nu och sen”

För att koppla av läser jag veckans kontaktannonser i lokaltidningen – ja, de finns fortfarande, trots all nätdejting! Och hittar en del intressant att fundera över.

Av 29 annonser där “Män söker Kvinnor” vill nio ha en rund/fyllig/kraftig/mullig kvinna, medan åtta vill ha en som är äldre än de själva.

Tre söker någon som är BÅDE rund och äldre. Det intressantaste är att alla dessa tre är exakt 49 år gamla… Är det vanligt att en sådan längtan poppar upp just i den åldern eller är rör det sig om en enda, ovanligt målmedveten annonsör, som marknadsför sig själv? Hmmm…

Fortsätt läsa ”Trendspaning: Män vill ha tjocka tanter! Eller?”

I början av vår bekantskap köpte jag en bok om Pettson och Findus till min man. Vi skrattar gott och känner igen oss. OK, jag är inget husdjur utan en vuxen människa och svans har jag inte heller. Fast när jag provade slängbrallorna jag hittat på rean ser jag ju Findus i spegeln!

Och när Findus rymmer hemifrån för att Pettson inte ser och hör honom förstår jag honom precis. Katten är borta JÄTTElänge, för att den orubbligt lugne gubben ska hinna bli riktigt orolig. När han kommer tillbaka har Pettson inte märkt hans frånvaro… 😖 Inte för att jag rymmer, men den barnsliga känslan är även min. Just den historien hittade jag inte på nätet, men klassiska Pannkakstårtan gillar jag också.

Fortsätt läsa ”Pettson och katten Findus pratar relationer – what else? ;)”