När jag tänkte fortsätta att skriva om faktaresistens och rädsla fick jag en kommentar om ”kognitiv dissonans” – den obehagliga känsla som uppstår då våra attityder och beteenden inte samstämmer.

Exempel: Jag har köpt en dyr bil, som visar sig vara risig. Det stämmer ju inte med min självbild av att vara en smart och rationell person. Alltså ägnar jag mycken kraft åt att hitta sådana fakta som kan övertyga mig själv – och andra – att det ändå var ett smart köp.

Då blir det ju angenämare att umgås med personer som delar samma synsätt och åsikter.

Fortsätt läsa ”När vi är rädda söker vi trygghet i vår flock – även när det är den vi borde vara räddast för…  ”

Jag sitter här och tänker på vilken tur jag haft i livet. Helt oförtjänt – ja, det är väl därför det heter tur?

I trettonårsåldern gjorde jag mig redo för att börja med riktig höfthållare och annat som tillhörde vuxenlivet . Jag minns att jag tränade på att komma upp på bussen i den snäva kjolen genom att hoppa upp, saxande med benen ;).

JUST DÅ kom tonårsmodet. Plötsligt var det fritt fram att skutta runt i utställd kort kjol, platta skor och knästrumpor. Och ändå inte vara barn längre – det bästa av två världar! Vilken tur! 🍀

Fortsätt läsa ”Tänk vilken fantastisk TUR!”

Jag skrev nyligen om källkritik: “Vem i hela världen kan man lita på?” och nämnde “Viralgranskaren” (där man inom parentes kan få känna sig smart genom att  hitta avslöjade falska nyheter som fortfarande sprids – även av tidningar... 😏 )

I Viralgranskarens kommentarsfält kan man även se vilka falska nyheter som får flest kommentarer på temat: “Det kanske nog egentligen är sant ändå”. Den som säger något annat avfärdas som “etablissemangets röst”, oavsett hur många fakta som redovisas.

Det måste vara det som kallas “Faktaresistens”.

Fortsätt läsa ”Fakta är bara ”etablissemangets” röst.” Eller?”

Utan annan anledning än att jag är som jag är.  Och hur skulle man annars vara, som dottern brukar säga... 😉

Maken vaknade en morron här på landet och hade ont i halsen. Småningom tillkom lite hosta och snörvel. Sen fick han migrän och låg däckad i två dygn.

Det blir väldigt tråkigt i min tillvaro när han inte finns där att käfta – eller tiga – med. Men vi känner ju igen hans migrän och vet att det går över så småningom.

När huvudet blev bättre slog förkylningen till med förnyad styrka. Alla tillbehör (snor, hosta etc) men framför allt TRÖTTHET!

Plötsligen var han försvunnen ur sängen, där han tillbringat flera dygn. Jag hittade honom i köket, fast jag kände inte igen honom riktigt – en grå liten gubbe med flera tröjor på sig (en om halsen) och fötterna nedstuckna i ett varmt fotbad. (Han hade börjat frysa, och vi har inget badkar på landet.) Varm i pannan, blankögd. TRÖTT-TRÖTT-TRÖTT.

Fortsätt läsa ”Det har varit lite ängsligt och oroligt här.”