Arbetsförmedlingen har fattat att det är en dålig idé att tvinga arbetslösa att söka jobb de inte kan få

 Välkommen till den riktiga världen! 

Innan jag haft närmare kontakt med Arbetsförmedlingen trodde jag att de ”FÖRMEDLADE ARBETEN”. Men så har jag alltid varit naiv också. 🙂

I artikeln Arbetsförmedlingen sänker jobbsökarkrav citerar Expressen generaldirektören:

För att minska antalet irrelevanta ansökningar som stjäl tid av alla inblandade parter har jag avskaffat den regel som krävde att varje arbetsförmedlare i varje möte med en arbetssökande skulle överlämna ett antal jobbförslag.

Fortsätt läsa ”Arbetsförmedlingen har fattat att det är en dålig idé att tvinga arbetslösa att söka jobb de inte kan få”

Är det inte lite trist om vi överlåter det offentliga samtalet åt proffs och hatare?

Som alltid utgår jag från mig själv, den enda jag har viss inblick i. Jag har inte ens ambitionen att vara debattör, är inte politiskt kunnig och har taskigt minne för fakta. Jag verkar inte vara konstruerad för att se strukturer och stora sammanhang, utan hamnar alltid i det personliga, ”hur människor har det”.

Men jag är också en del av samhället, jag röstar och har starka synpunkter på mänskliga rättigheter. Även om jag varken kan eller vill ”haja proffsklyket”.

Fortsätt läsa ”Är det inte lite trist om vi överlåter det offentliga samtalet åt proffs och hatare?”

Finns det ingen skillnad mellan privat och offentligt? Numera.

Uppdatering 2014-11-11: Linda Skugge har kritiserat bl a Camilla Läckberg för att hon exponerar sina barn på nätet. Läckbergs svar –  Varför detta hackande? – visar just det som oroar mig: Man gör så utan att ens reflektera över vad det kan innebära för barnen – nu och senare. För det handlar bara om att ”sån är JAG!” Trist 😦 ) 

2014-09-05: Hemma hos oss värnar vi om våra slingrande samtal. Opassande skämt ingår, som vi barnsligt fnissar åt – just därför att vi vet att vi inte ”är såna”. Vi kan plötsligt halka in på känsliga och svåra ämnen. En och annan opassande bild kan möjligen även hittas i vårt hem 🙂 

Men vi skulle aldrig komma på tanken att lägga ut något av allt detta på nätet. För det är privat. Är det månne en generationsfråga?

Fortsätt läsa ”Finns det ingen skillnad mellan privat och offentligt? Numera.”

Amatörpsykologen undrar: Bortträngda minnen – finns det?

Som ivrig amatörpsykolog har jag läst mycket om de plötsligt uppdykande minnesbilder som i terapi kan få allt att falla på plats. I debatten efter Quick-frikännandena började jag fundera på om de över huvud taget finns. Nu inser jag att det till och med pågår ett ”minneskrig” mellan experterna. Då blir jag riktigt nyfiken. Och börjar läsa på. 

Här skriver jag genomgående ”bortträngda minnen” sen någon sa: ”Den enda förträngning jag känner till är förhudsförträngning”… 😉 . Annars verkar minnena kallas omväxlande förträngda och bortträngda. Fortsätt läsa ”Amatörpsykologen undrar: Bortträngda minnen – finns det?”

Hur ska vi göra med sverigedemokraterna?

UPPDATERING efter valet: Missa inte Aftonbladets reportageserie ”På min hemmaplan”, där journalister återvänder hem för att få svar på frågan ”Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna mer än fördubblade sitt valresultat?”

Hanne Kjöller i DN tänker som (bl a) jag om hur man bemöter SDs demonstrationer utan att med våld försöka stoppa eller överrösta dem: Vänd ryggen mot Åkesson.

Då är man tydlig, men kan fortfarande bemöta talet, för ”Ju mer hårresande åsikter, desto lättare är det att argumentera emot dem.” Fortsätt läsa ”Hur ska vi göra med sverigedemokraterna?”

Se upp: Här kommer pratpolisen! Eller: Inte kan de läsa heller!

När man pratar fritt kan det ju märkas att man (i bästa fall… 😉 ) tänker och formulerar medan man pratar, inte innan. Själv har jag mycket större ordförråd skriftligt än muntligt. Och kan ibland märka att jag till och med pratar utan att tänka förrän efteråt…

Men att läsa upp en färdig text – hur svårt kan det vara? Särskilt när man har det som yrke.

På radio och TV verkar man använda mycken kreativitet för att hitta alla möjliga sätt att betona texten. Utom det naturliga. Det som samma personer faktiskt använder när de pratar med någon.

Fortsätt läsa ”Se upp: Här kommer pratpolisen! Eller: Inte kan de läsa heller!”

Språkpolisen igen: Inte fel – men…

… onödigheter och textföroreningar som IRRITERAR mig. Det främsta hatobjektet just nu: ”SKA”! Men det finns flera…  😈

Börjar med att kolla vad ”ska” egentligen betyder, men hittar inget på nätet. Ordet är nog för enkelt – och söker man på initiativformen ”skola” hamnar man i plugget… Men jag har gamla pappersordböcker och där står att det betyder – i tur och ordning. Fortsätt läsa ”Språkpolisen igen: Inte fel – men…”

Trösterika ord – och toner

om mod, hopp, rädsla – och sinnesro

Man kan ju inte vara modig utan att vara rädd

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas
För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer
För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

ur ”Instruktion för skalbaggar” av Margareta Ekström

Fortsätt läsa ”Trösterika ord – och toner”

Är det onormalt att vara förnöjsam – eller bara omodernt ?

Ännu ej blockerad telefonsäljare ringer, förväntar sig en enkel match – en gammal tant tar man ju lätt… ”Det gäller din pension. Den kommer ju att minska!” (Paus för att låta det dramatiska budskapet sjunka in.) Då svarar jag: ”Det gör inget, det räcker så bra ändå.” Och detta vidhåller jag, uppriktigt. Tablå.

En dörrknackande symaskinsförsäljare råkade också ut för mig en gång. ”Nä, jag har ingen symaskin.” BINGO! tänkte han (det syntes). Och började dra alla säljargumenten. Fortsätt läsa ”Är det onormalt att vara förnöjsam – eller bara omodernt ?”

Jag ljuger aldrig – och talar aldrig sanning. Det gör ingen annan heller.

För vad är sanning? Min erfarenhet är att var och en har sin sanning. Om man förtroendefullt och lyhört kan dela med sig till varandra av sina sanningar är det oerhört givande. Om än svårt.

Allt under förutsättning att ingen medvetet ljuger alltså.

Jag skulle aldrig kunna vittna i en rättegång. Oförmågan att minnas detaljer delar jag visserligen med de flesta andra vuxna, men jag är dessutom osannolikt dålig på att minnas fakta, såsom var och när något hände. Jag menar verkligen ”osannolikt”, det är helt enkelt inte trovärdigt att minnas så dåligt. I bästa fall skulle jag ”bara” bli dömd för mened, i värsta fall för själva brottet… Lögndetektor ska vi inte tala om, när jag får nervös hjärtklappning bara av att ta T-banan in till stan. Hur trovärdigt är det?

Fortsätt läsa ”Jag ljuger aldrig – och talar aldrig sanning. Det gör ingen annan heller.”