Av en som är vilse i verkligheten. Och glad för det.
”Utan tvivel är man inte klok”, som Tage Danielsson sa.
För väldigt många år sen frågade en tant om min ”Feminina” var bra, eftersom hon var så besviken över att innehållet i Sv Damtidning inte stämde med löpsedelns löften…
Hon skulle ha varit ännu lessnare idag. Jag roade mig med att samla några exempel på rubriker som inte har mycket täckning i texten.
Expressens förstasidesrubrik:
Ilska efter nya kravet: ”Skulle vara ganska äckligt”
(Och det kan man ju hålla med om… )
Det är faktiskt värre än att man KAN dö. Livet innebär 100 % DÖDLIGHET! Så det är klart vi ängslas. Tänk bara på honom som var så rädd att dö att han gick och hängde sig. Eller på henne som gjorde allt för att leva länge. Det gick så där.
Hon slutade dricka alkohol, åt bara nyttig mat (hur nu det är möjligt), flyttade till landet från alla avgaser och strålande master, tränade regelbundet, skaffade t o m en omskuren älskare för att undvika smuts och smitta.
Satte sig sen (ganska självbelåtet kan man misstänka 😉 ) vid bordet i sitt nya hem. Fick taklampan i huvudet och dog omedelbart. Fortsätt läsa ”Det är livsfarligt att leva!”
När det börjar dra ihop sig till prövning av fallet Assange skriver målsägarbiträdet Massi Fritz en artikel i SvD. Jag läser – och drar möjligen andra slutsatser än artikelförfattaren avsåg… 😉
Förvriden sanning i fallet Assange
Julian Assanges försvarsadvokater försöker nu att få Sveriges häktningsbeslut hävt. Men om tingsrätten häver häktningsbeslutet är det ett slag i ansiktet på de målsägande och alla kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld. Det skriver advokat Elisabeth Massi Fritz.
Jag läser för att se om något nytt dykt upp, men det handlar inte om själva fallet, bara om varför Assange måste till Sverge för förhör.
Fortsätt läsa ”Assange-fallet fortsätter… och fortsätter att förbrylla mig”
Några märkliga frikännanden, att jämföra med vad som i Assange-fallet betraktas som möjlig våldtäkt.
Jag förstår att det kan vara svårt att döma i våldtäktsmål. Det ligger ju i sakens natur att det är brist på vittnen och att det kan finnas en glidande skala där kvinnan behöver mera tid för att tända. Ord står mot ord. Men när jag läser nedanstående resonemang begriper jag inte hur någon någonsin ska kunna bli fälld för våldtäkt. Ingen ifrågasätter dessa kvinnors berättelser, det finns teknisk bevisning, men enorma ansträngningar görs för att ändå kunna fria. Fortsätt läsa ”Är detta verkligen INTE våldtäkt?”
Kunde inte tro att Assangefallet var fullt så märkligt som det verkade vid en första titt. Nu finns ju inte bara debattinlägg och artiklar utan även förhörsprotokoll på nätet. Så jag läste in mig.
Ju mer jag läste desto mera förvirrande verkade det. Speciellt när jag jämförde med ett antal märkliga friande våldtäktsdomar. Jag börjar förstå om Assange tycker det verkar lurt och undrar vad man är ute efter. Egentligen …
Fortsätt läsa ”Kan det här verkligen vara våldtäkt? Om Assange-fallet”
Läser – och blir lite förbryllad. (Det händer i och för sig ofta 🙂 )
Är det OK (PK) att säga att man kan ”programmera om sig till lesbisk”, men inte att man kan be Gud om hjälp om man lider av sin homosexualitet? Undrar den oreligiösa.
Är lika frågande andra gången jag ser Uppdrag Granskning om ”Bögbotarna” .
(Edit: Sidan verkar senare borttagen.)
Fortsätt läsa ”Är det verkligen ballare att vara lesbisk?”
Har man sett ångest och depression på nära håll använder man INTE de orden när man menar bakfull, nervös eller lite lessen. Detsamma gäller det ymnigt flödande ordet ”kränkt”.
Just när jag sitter här och irriterar mig hittar jag en annan som reagerat, Åsa Beckman i DN: Ordet kränkt fortsätter sitt slappa segertåg. Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Så här skriver hon sammanfattningsvis: När Diana Nyman från Romska rådet nekades äta frukost i Sheratons frukostmatsal samma morgon som hon bjudits in till regeringen för att tala om diskrimineringen av romer kände hon sig kränkt.
När jag hört eller läst om aktuell forskning upptäcker jag att mina frågor ofta blivit fler istället för färre. Förstår i och för sig problemet.
Jag jobbade ju på ett forskningsinstituts marknadsavdelning i många år och är gift med en journalist som skrev om teknik utan att vara tekniker. Många steg blir det när forskningsresultat ska presenteras. Fortsätt läsa ”Knepigheten med att presentera forskning”
Vi fyrtiotalister är väldigt MÅNGA. Det har ofta märkts under årens lopp.
När jag var tolv år såg jag fram emot att bli stor. En mera avancerad klasskamrat hade redan lagt ner kjolarna till mitt på vaden, snart var det min tur. Och en liten resårgördel, så långt kom jag. Vägde 45 kg, men man skulle ha gördel med strumpeband. När jag senare la av den kände jag mig sladdrig(!)
Men när vi fyrtiotalister blev tonåringar stormade TONÅRSMODET in på scenen (just for us)! Fortsätt läsa ”Fyrtiotalisternas framfart”
Upptäcker (till min förf..;). att jag håller med Blondinbella(!), åtminstone angående feminismen, och åtminstone som hon refereras i Aftonbladet.
Jag läser inte Blondinbella och ingår definitivt inte i hennes målgrupp. Men den här artikeln läste jag: Blondinbella vägrar kalla sig feminist. Fortsätt läsa ”Blondinbella och jag eniga om feminism – oväntat!”
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.