Av en som är vilse i verkligheten. Och glad för det.
”Utan tvivel är man inte klok”, som Tage Danielsson sa.
Jag har roat mig med att samla en del av de tillintetförpliktande plattityder som jag fnissar åt i tidningarna. Varning; delvis blir det lite sjuk humor.
Först de vanligaste allmänna flosklerna, så vanliga att jag inte länkar till exempel – det är ingen sport.
Antingen ute eller inne. Antingen noll stöd eller passiviserande bautaapparat. Måste det vara så?
Som tungan letar efter en ihålig tand trevar min tanke efter den gemensamma nämnaren för olika slag av åtgärder mot ”utanförskap”. Det som gör mig konfunderad är att det bara verkar finnas två alternativ. Mänskligheten indelad i VI (ev kompetenta hjälpare) och DOM (som vi ev hjälper).
Det stämmer inte med min bild av människor (inklusive mig själv).
Fortsätter att fundera över den ilska jag ideligen snubblar över, framför allt på nätet. Jag urskiljer främst två varianter: Jätteaggressiva näthataren och lömskt munsnörpande förfasaren. Som på ett sätt dessutom är varandras motpoler.
Urtypen syns i exempelvis Dr Phil, där man visar upp märkliga människors märkliga beteenden. För att tittarna säkert ska inse hur förskräckligt det är visas närbilder på publiken, som pedagogiskt demonstrerar korrekt reaktion: ibland tårar, men oftast någon form av chockad ilska.
Men förfasaren återfinns också i Ribbings spalt, som jag skrivit om tidigare.
Fortsätt läsa ”All denna ilska – är den ny? Eller bara synligare?”
Välkommen till den riktiga världen!
Innan jag haft närmare kontakt med Arbetsförmedlingen trodde jag att de ”FÖRMEDLADE ARBETEN”. Men så har jag alltid varit naiv också. 🙂
I artikeln Arbetsförmedlingen sänker jobbsökarkrav citerar Expressen generaldirektören:
För att minska antalet irrelevanta ansökningar som stjäl tid av alla inblandade parter har jag avskaffat den regel som krävde att varje arbetsförmedlare i varje möte med en arbetssökande skulle överlämna ett antal jobbförslag.
Som alltid utgår jag från mig själv, den enda jag har viss inblick i. Jag har inte ens ambitionen att vara debattör, är inte politiskt kunnig och har taskigt minne för fakta. Jag verkar inte vara konstruerad för att se strukturer och stora sammanhang, utan hamnar alltid i det personliga, ”hur människor har det”.
Men jag är också en del av samhället, jag röstar och har starka synpunkter på mänskliga rättigheter. Även om jag varken kan eller vill ”haja proffsklyket”.
Fortsätt läsa ”Är det inte lite trist om vi överlåter det offentliga samtalet åt proffs och hatare?”
Uppdatering 2014-11-11: Linda Skugge har kritiserat bl a Camilla Läckberg för att hon exponerar sina barn på nätet. Läckbergs svar – Varför detta hackande? – visar just det som oroar mig: Man gör så utan att ens reflektera över vad det kan innebära för barnen – nu och senare. För det handlar bara om att ”sån är JAG!” Trist 😦 )
2014-09-05: Hemma hos oss värnar vi om våra slingrande samtal. Opassande skämt ingår, som vi barnsligt fnissar åt – just därför att vi vet att vi inte ”är såna”. Vi kan plötsligt halka in på känsliga och svåra ämnen. En och annan opassande bild kan möjligen även hittas i vårt hem 🙂
Men vi skulle aldrig komma på tanken att lägga ut något av allt detta på nätet. För det är privat. Är det månne en generationsfråga?
Fortsätt läsa ”Finns det ingen skillnad mellan privat och offentligt? Numera.”
Som ivrig amatörpsykolog har jag läst mycket om de plötsligt uppdykande minnesbilder som i terapi kan få allt att falla på plats. I debatten efter Quick-frikännandena började jag fundera på om de över huvud taget finns. Nu inser jag att det till och med pågår ett ”minneskrig” mellan experterna. Då blir jag riktigt nyfiken. Och börjar läsa på.
Här skriver jag genomgående ”bortträngda minnen” sen någon sa: ”Den enda förträngning jag känner till är förhudsförträngning”… 😉 . Annars verkar minnena kallas omväxlande förträngda och bortträngda. Fortsätt läsa ”Amatörpsykologen undrar: Bortträngda minnen – finns det?”
UPPDATERING efter valet: Missa inte Aftonbladets reportageserie ”På min hemmaplan”, där journalister återvänder hem för att få svar på frågan ”Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna mer än fördubblade sitt valresultat?”
Hanne Kjöller i DN tänker som (bl a) jag om hur man bemöter SDs demonstrationer utan att med våld försöka stoppa eller överrösta dem: Vänd ryggen mot Åkesson.
Då är man tydlig, men kan fortfarande bemöta talet, för ”Ju mer hårresande åsikter, desto lättare är det att argumentera emot dem.” Fortsätt läsa ”Hur ska vi göra med sverigedemokraterna?”
När man pratar fritt kan det ju märkas att man (i bästa fall… 😉 ) tänker och formulerar medan man pratar, inte innan. Själv har jag mycket större ordförråd skriftligt än muntligt. Och kan ibland märka att jag till och med pratar utan att tänka förrän efteråt…
Men att läsa upp en färdig text – hur svårt kan det vara? Särskilt när man har det som yrke.
På radio och TV verkar man använda mycken kreativitet för att hitta alla möjliga sätt att betona texten. Utom det naturliga. Det som samma personer faktiskt använder när de pratar med någon.
Fortsätt läsa ”Se upp: Här kommer pratpolisen! Eller: Inte kan de läsa heller!”
… onödigheter och textföroreningar som IRRITERAR mig. Det främsta hatobjektet just nu: ”SKA”! Men det finns flera… 😈
Börjar med att kolla vad ”ska” egentligen betyder, men hittar inget på nätet. Ordet är nog för enkelt – och söker man på initiativformen ”skola” hamnar man i plugget… Men jag har gamla pappersordböcker och där står att det betyder – i tur och ordning. Fortsätt läsa ”Språkpolisen igen: Inte fel – men…”
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.