Läser en krönika som  börjar:
– “Hur kan du som är så söt vara singel?” Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan. Från bekanta, kollegor, släkt.

Och det förstår jag ju verkligen att man reagerar mot. Någon tror sig veta bättre än jag hur jag bör leva mitt liv. VAF…?! 👿

Tyvärr avslutas krönikan ”i den andra ringhörnan”:
“Hur kan man välja en parrelation framför att vara singel? … Allt det som ett förhållande ger går ju att nå genom singelskapet; trygghet, sex, sällskap och kärlek. Men genom andra personer och relationer som är mer eller mindre kravlösa.”

Och DÄR! tappade man mig. I det kravlösa. 

Fortsätt läsa ”Det finns mitt sätt. Och så finns det fel sätt. Eller?”

Efter semestern, vid pensioneringen, när barnen flyttat hemifrån – alltså när vi äntligen får mera tid tillsammans och ska göra det där vi alltid längtat efter – då krisar det.

Måste det vara så?

Även här drabbade vi samman under semestern (och då är vi ändå lediga hela året. 😉 ) Men när vi nu reste runt, framför när vi skulle försök HITTA runt, krockade våra konflikthanteringssystem. För det är vårt problem. När vi blir stressade – POFF! så dyker våra alter egon upp: Hagelskuren  och sköldpaddan.

Fortsätt läsa ”När vi äntligen får vara tillsammans – då skiter det sig!   ”