I dessa elektroniska tider använder vi posten väldigt lite. Våra erfarenheter när vi gör det avskräcker oss dessutom.

Jag skrev i ilska om våra märkliga erfarenheter när vårt betalda turistkort – efter att ha kunnat spåras genom Tyskland – spårlöst försvann så fort det kommit fram till svenska PostNord. Kundtjänst hade ingen aaaning om vart, för inget syntes på hans skärm.

Det vi reagerade mest mot var att den stackars nyanställde(?) kundtjänstpojken inte hade någon att hänvisa ett knepigt ärende till. Han fick(?) inte tala om vad hans chef hette eller vilken avdelning han jobbade på, inte ens vad han själv hette i efternamn.

Detta tyckte vi var extra konstigt eftersom det inte heller då var direkt OVANLIGT med klagomål på posten.

Nu är det värre, bland annat Aftonbladet samlar klagomål under rubriken “Postupproret” och antalet klagomål till Post- och telestyrelsen har tredubblats jämfört med förra året. Då uttalar sig VD (min fetning):

“Det sägs mycket i media att många brev försvinner, men vi mäter det här externt och efter tre dagar har en lång bit över 99 procent levererats. Vi kommer jobba stenhårt inte bara på den fysiska kvalitén, utan också på den upplevda kvalitén. Det kan jag definitivt lova.”

Då blir jag lite nervös: Hur ändrar man kundens “upplevda kvalitet”? Kommer det torpeder på hembesök och hjärntvättar missnöjda kunder? 😨

Inte var det nån som följde upp vårt brev i alla fall. Det hittade en annan kund INNE i sitt paket(!). Han var bussig nog att inte sno kortet, utan letade upp vårt telefonnummer och ringde så att vi kunde åka dit och hämta det. Som tur var hade han hämtat paketet så snabbt att vi hann få vårt kort före resan.

Det ger kundservice en ny mening: service kunder emellan.

PostNord vet inget om hur det gick efter att vi avslutat samtalet med att säga att vi skulle anmäla dem. De hörde inte av sig och vi hade ingen att rapportera till. Ingår vi alltså i deras fina statistik över uppklarade ärenden – eftersom ingen anmälan kom? Jag letade faktiskt kontaktuppgift, funderade till och med på att skriva till en privat mailadress som jag TROR gick till en ansvarig, men nöjde mig till slut med att blogga om eländet.

VD har nu förklarat att hela branschen brottas med att färre skickar brev. (Det är vårt eget fel, jag visste det!) Men han vill se en “möjlighet att höja portot och slippa kravet på att leverera brev inom ett dygn över hela landet”…

Eller så kan kunderna åka runt med sina egna brev.

Nu har näringsministern haft krismöte med PostNords ledning och gett dem sex månader för att höja kvaliteten: ”Regeringen ser att det är ett allvarligt läge med kvalitetsbrister i verksamheten men också med frågan om förtroendet för bolaget.” Och näringsministern i sin tur ska få förklara läget inför riksdagens näringsutskott. Så nu är det allvar, kan man säga.

Efter mötet kommenterar VD i TV: “Det kan bli ÄNNU bättre!” Nä?

PostNord verkar ha roligare saker att ägna sig åt. I Omnia ser jag deras annons och på hemsidan rapporterar PostNord stolt:

“En kombination av fysisk och digital reklam ger bäst effekt. Tillsammans blir effekten större än för kanalerna var för sig. Resultaten gäller även för yngre målgrupper. Det framgår i den neurosciencestudie av fysisk och digital reklam som Ipsos och Neurons Inc har genomfört på uppdrag av PostNord. Vill du läsa mer?

Fyll i dina uppgifter så skickar vi rapporten till dig via e-post.“

Deras ovanligt idiotiska reklamfilm om kärleksparet som skickar köttfärs till varann stänger jag av.

Men undrar stillsamt: Vore det inte bättre att ta tillfället i akt och använda reklamtiden till att förklara sig? För det här KAN väl inte vara bra för det där förtroendet, som ministern pratade om?

Fast då måste man erkänna att det finns ett problem, förstås…  🤔 Hmmm