Efter att vi på vår promenad hade kollat in våra möjligen flirtande gräsandsgrannar blev jag nyfiken. Och på nätet hittar jag fina bilder på ett gräsandspar och en beskrivning av hur de parar sig:

Änderna bildar par på hösten, men maken är bara en stillsam kavaljer under vintern. Först på våren börjar det hända saker. Detta par nickade och neg åt varandra några gånger, sedan inbjöd honan hannen att stiga upp. Han nöp tag i hennes nackfjädrar – kärleksnyp eller bara ett sätt att hålla sej kvar?

Sen verkar det ju vara många fjädrar emellan, men till skillnad från de flesta andra fåglar har hanen en penis, som kan bli upp till 40 cm(!) lång i utfällt läge och dessutom är korkskruvsformad! Andhonans vagina är också spiralformad, men åt andra hållet. I Illustrerad vetenskap hittar jag till och med en video på en andpenis som skjuts ut med expressfart för att deponera sperman så långt in i honan som möjligt.

Efter parningen simmar hannen några ”segervarv” runt honan som badar och tvättar av sig. Det låter ju riktigt romantiskt. Men det står också att den spiralformade har utvecklats i en ”kamp med artens honor, som har åtskilliga motdrag att ta till mot oönskad parning”.

Vaddå ”oönskad parning? undrar jag – och hittar en riktigt brutal and-våldtäkt med många upprörda kommentarer.

Hur går det ihop med parbildningen? Är det här hannar som blivit nobbade?

Forskning och framsteg har en artikel om djurvärldens märkligaste könsorgan: Modern teknik för faderskapsbestämning har visat att hos de allra flesta djurarter parar sig honor med fler än en hanne.
Och hos många andfåglar råder en könskonflikt om antalet parningar. Ibland gör hannarna allt de kan för att mer eller mindre tvinga honor till parning. Som ett resultat av den konflikten har honorna inom vissa grupper utvecklat ett komplicerat spiralformat könsorgan som gör det svårt för hannarna att para sig med honan utan att hon samarbetar. Till följd av denna honliga evolution har andhannarna i sin tur utvecklat en lång spiralformad penis för att komma förbi honans hinder.

Men även efter att ha blivit våldtagen verkar honan kunna försvara sig, åtminstone genom att undvika befruktning av den oönskade hannen: Hos människor och däggdjur överlever inte spermier mer än något dygn när de lämnat hannen men fåglar är annorlunda. De spermier som letat sig upp till honans äggledare hamnar i små förvaringsrör, där de lagras tills det är dags för befruktning. Varje gång en äggcell avlossas och ska befruktas portioneras några spermier ut från dessa rör och tar sej hela vägen till äggcellen (minst 40-50 cm i en and och det är kurvigt hela vägen).

Enligt någon uppgift kan honan på så vis ”sortera bort” spermier från en oönskad hanne. Men jag är inte riktigt säker på hur vetenskapligt belagd den uppgiften är. Kanske bara önsketänkande? För det vore väl behändigt att kunna styra befruktningen på det sättet – även hos människor.

Nästa gång vi gick till bäcken var bara två (överblivna?) hannar kvar.

Fast om man tittar riktigt noga, ser man vad som möjligen är ett lyckligt par i gräset på andra sidan bäcken. Är det månne ägg på gång där borta?

Vad man menar med parbildning verkar också lite tveksamt. Honan lägger sina ägg i en tuva under en skyddande buske i strandkanten, läser jag (verkar ju stämma här). Men så snart hon börjar ruva drar hannen iväg med andra hannar för att rugga sina vingpennor. Efter en månad kläcks äggen, ungarna följer modern till vattnet och efter 50-60 dagar är de flygfärdiga. Då kan även honan rugga. Först därefter förenas hanar och honor igen.

Mycket onyttigt vetande kan man tillägna sig i dessa tider…

När jag lika var i farten läste jag även om den japanska flygekorren, som också har spiralformad penis, fast den används lite annorlunda: Mot slutet av parningsakten för hannen över ett segt sekret som pluggar igen honans könsöppning, för att se till att hon ska föda hans avkomma och ingen annans. Men nästa hanne kan använda sin spiralformade som en korkskruv för att dra ut pluggen, och ”i gryningen kan man hitta dessa parningspluggar på marken under träden.”

Romantiskt? Njaa…