På sextiotalet tog jag de allra första p-pillren som kom, jag fick dem till och med på recept på grund av menstrubbel. I efterhand har jag sett att de innehöll alldeles onödigt höga doser av östrogen och att risken för blodpropp var stor. Läkaren frågade om jag hade anlag för blodpropp: Inte vad jag vet, sa jag som frisk 19-åring. Nuförtiden verkar kollen vara noggrannare – även i pandemitider.

Astra-Zeneca story, som jag uppfattat den hittills, i fyra punkter (förutom alla leveransförseningar):

• Det började med att vaccinet inte testats på tillräckligt många 70-plussare. Därför pausade man vaccineringen för dem tills det statistiska underlaget var tillräckligt stort, då godkändes vaccinet för alla.
• I början av mars pausade en rad EU-länder Astravaccineringen medan man utredde 22 rapporterade fall av blodpropp (bland 3 miljoner vaccinerade). Enligt Läkemedelsverket fanns inget fastställt samband och Sverige valde att fortsätta att vaccinera i väntan på utredningsresultatet.

• Strax därefter upptäcktes att ett fåtal vaccinerade hade fått blodpropp i kombination med blödning. Visserligen bara 15 fall bland Europas 17 miljoner vaccinerade, men eftersom tillståndet är allvarligt och svårbehandlat pausade Sverige vaccineringen i avvaktan på den europeiska läkemedelsmyndigheten EMAs utredning av om det verkade finnas någon koppling till vaccinet. På Folkhälsomyndighetens hemsida visade man vilka symptom man borde vara uppmärksam på under de första två veckorna efter vaccinering.
• Några dagar senare meddelade EMA att man kommit fram till att nyttan av Astra Zenecas vaccin överväger riskerna. De flesta drabbade var kvinnor under 55 år, så EMA tittar även på om p-piller kan vara en riskfaktor. Flera länder återupptog vaccineringen, men Frankrike övergick till att vaccinera bara personer över 55. Och i Sverige förlängdes pausen en vecka medan Folkhälsomyndigheten ytterligare granskar EMAs beslut och samråder med Läkemedelsverket och andra.

Mitt intryck är att man försöker förklara ett komplicerat arbete, där förutsättningarna ständigt ändras. Frågan är bara om vi klarar det.

På frågestunden efter presskonferensen om punkt 3 ovan kom (givetvis) frågan: ”Sverige pausade inte förut, men nu plötsligen vänder ni! VARFÖR DET?” Och Tegnell upprepade tåligt det han just berättat (och som jag försökt sammanfattat ovan): ”Det berodde på att en allvarligare möjlig biverkning dykt upp.”

Det är förstås jätteviktigt att pandemihanteringen granskas och kritiseras, och på TV kanske en del journalister ställer onödigt korkade frågor för att vara säkra på att alla tittare verkligen förstått.

Men det blir lite tjatigt med somliga (inga namn!) som ständigt sitter framåtlutade för att riktigt visa sig ”på hugget”, och kommer med olika varianter på: ”Så sa/gjorde ni inte förut, varför har ni ändrat er!?” Och får samma (självklara) svar: ”Därför att vi lär oss alltmer om detta nya virus, som dessutom muterar.” Jag, som kan vara en otålig jävel och alls inte platsar som presstalesperson, börjar fundera på om man inte skulle kunna spela in vad som sades och så bara trycka på uppspelningsknappen när frågan kommer – bara för att spara tid.

Det kan förstås hända att alla ansvariga kör en jättebluff och blåljuger för oss. (Jag har läst mycket om QAnon m fl konspirationsteorier, så jag vet hur man kan tänka!) Men i så fall borde väl de tuffa journalisterna ha hunnit avslöja det vid det här laget?

Såvitt jag förstår har alla läkemedel och vacciner biverkningar – de är ju till för att påverka kroppen. Det är därför man kan få testa flera mediciner innan man hittar en som passar. Bipacksedlarna brukar vara l-å-n-g-a. Om receptfria läkemedel vid tillfällig smärta läser jag på 1177 bl a att de som är yngre än 18 år inte ska använda läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra mot feber, eftersom det finns en liten risk för Reyes syndrom, vilket kan leda till allvarlig hjärnskada. Och för äldre är risken för magsår, blödningar, hjärtsvikt och njursvikt stor – även om man bara tar ett fåtal tabletter.

P-pillren har förbättrats sen min tid, men 6 av 10.000 personer per år som äter kombinerade p-piller drabbas av blodpropp, enligt siffror från Karolinska institutet. Risken är ungefär lika hög som i graviditetsvecka 6 (varefter den ökar fram till förlossningen). Och blodproppsrisken i samband med p-piller är väldokumenterad, medan det ännu inte fastställts att det finns ett orsakssamband mellan Astra Zenecas vaccin och biverkningarna.

Dessutom får en del blodpropp alldeles utan piller, och ”det kan vara bra att komma ihåg att covid-19 är en allvarlig sjukdom som också orsakar blodproppar”, som Wändel Liminga från Läkemedelsverket påpekade på en presskonferens.

Att det under pågående vaccinering fortsätter att dyka upp möjliga risker visar väl att övervakningen fortsätter även sedan läkemedlet blivit allmänt tillgängligt. På så sätt kan även väldigt sällsynta effekter fångas upp. Och så hålls vi informerade om detta.

Det är väl bra? Fast det är klart: Testade man inte skulle vi förstås inte känna till några risker… Eller sjukdoms- och dödsfall. Förre presidenten Trump var inne på den ”lösningen”: färre tester = färre (upptäckta) fall.

Först i efterhand kommer vi att veta helt säkert vad som var rätt och fel att göra i pandemin. I några nya böcker sägs det redan att det inte verkar ha gjort den minsta skillnad om samhället stängt ner eller öppnat upp. Den som överlever får se.

Det alla verkar överens om är att det är viktigt hur vi enskilda medborgare beter oss. Så: Inga korridorfester, tack! Inte just nu.