Alldeles nyligen lärde jag mig ett nytt ord: konspiracism. Dvs det var nytt för mig, men i Historia123 förklarades det tillsammans med andra konspirationsbegrepp redan 2012, alltså innan Q & Co dök upp på scenen – för att inte tala om pandemin. Jag antecknar:

• En konspiration är en hemlig sammansvärjning med ett dolt syfte. (Exempel: de romerska senatorerna som mördade Julius Caesar.)
• Konspirationsteori är tanken att det finns en konspiration man antar existerar utan att det behöver bevisas.
• Konspiracism (konspirationism) är själva tänkandet att det finns en massa hemliga (alltså obevisade) konspirationer som styr världen.

Konspiracismtänkandet kan sammanfattas i tre punkter:

• ”Ingenting händer av en tillfällighet.” Allt som inträffar är resultat av någons (onda) avsikt.
• ”Ingenting är vad det ser ut att vara.” Den/de som har makten döljer effektivt sina roller och sina identiteter.
• ”Allt hänger ihop.” Det finns en ond plan som styr världens utveckling, utan att lämna utrymme för slump, olyckor, tillfälligheter. ALLT blir därför pusselbitar som kan läggas ihop så att den stora konspirationen blir synlig.

Inom konspiracismen går det att skilja på tre typer av konspirationer: händelsekonspirationer, systemkonspirationer och superkonspirationer.

Händelsekonspiration är tanken att en specifik händelse är resultatet av en konspiration. (Exempel: När tvillingtornen den 11 september 2001 rasade
var det resultatet av en konspirationen – inte av dem som körde planen in i tornen, utan av USAs regering.)

Systemkonspiration är tanken att en konspiration kontrollerar viktiga aspekter av staten och/eller samhället och försöker kontrollera landet eller världen. (Exempel: Judarna kontrollerar världens banker. Konspiracism är traditionellt djupt sammanflätad med antisemitism.)

Superkonspirationen slutligen är tanken att alla händelse- och systemkonspirationer bara är bitar av ett större pussel, och styrs av en enda vilja, en superintelligent ond superorganisation som är superhemlig.

En del uppfattar just det faktum att något inte går att bevisa som ett bevis – nämligen på att ”DE” är så mäktiga att de kan dölja allt. Utom för dem som SER. Och för dem blir det då helt onödigt att besvära sig med källkritik eller bemöta invändningar. Det är bara att luta sig tillbaka och upprepa: ”Gör din egen research!” (Som det tydligen heter på ”svenska” nuförtiden.)

Jag läser och tänker att det måste vara en skrämmande värld att leva i. Tackolov är den inte särskilt lik den jag ser omkring mig, där vi ofullkomliga människor agerar känslomässigt och okoordinerat, gör vårt bästa – eller värsta. Och ibland drabbas av olyckor eller pandemier, som vi försöker hantera på olika sätt.

Inte kan vi hålla tyst heller: Allt som mer än en person vet går inte att hålla hemligt i längden. I konspiracisternas värld däremot pågår det världsomfattande konspirationer sedan århundraden. Märkligt nog utan att riktigt lyckas – eller har vi bara inte märkt det? 😳

Ett inlägg på QAnonCasualties sammanfattar vad signaturen lärt sig när han försökte förstå sin ”Q-pappa”, och listar några grupper som kan vara särskilt mottagliga för konspiracism: ”Babyboomers” följer barn och barnbarn in i en värld där mycket förändras, vilket skrämmer dem, och de söker förklaringar till förändringarna. En annan grupp är människor i trettioårsåldern vars framtidsplaner hindrats av pandemin. Det de flesta konspiracisterna verkar ha gemensamt är behovet av säkerhet, stabilitet och sammanhang.

Och det låter väl bra, problemet är bara att världen inte ser ut så, såvitt jag kan se. Sammanhangen är inte enkla, det är ingen som sitter inne med alla svar utan att dela med sig av kunskapen. Livet är inte rättvist. Eller orättvist – det bara är.