Jag bor i Järva och läste 28 september i lokaltidningen en stor artikel om vilka ansträngningar som i år gjorts för att få flera att rösta . Stadsdelsförvaltningen hade speciellt satsat på förstagångsväljarna: Demokratiambassadörer hade arbetat fram förslag till hur man kan öka intresset hos unga, och höll bl a en stor valvaka, dit ett hundratal kom.
Och man var mycket stolt över resultatet: “Det är glädjande att valdeltagandet gått upp, det ökar legitimiteten för politiken.” Jämfört med 2022 röstade i Järva enligt preliminära siffror över 60 procent, jämfört med drygt 55 procent 2022.
VA BRA! Eller? Det tyckte INTE alla, speciellt inte de partier som gått back.
Jag läser och funderar: Det höga valdeltagandet är inte alls positivt, utan i själva verket suspekt: det måste ju vara fejkade siffror! Samtidigt innebär det att invandrare har tagit över valet. Någon pratar om ”valboskap” och tidningarna rapporterar att tusentals incidenter rapporterats in till Valmyndigheten, bl a just från mina trakter.
Det låter ju inte bra. Alls.
Jag läser mera. Och ser att de inrapporterade incidenterna visserligen var betydligt flera än vid tidigare val, men då ska man komma ihåg att detta var första året det var obligatoriskt för valadministrationen att rapportera in avvikelser. Dessutom var det från och med i år möjligt för allmänheten att rapportera in fel. (Vill man vara konspiratorisk KAN man till och med gissa vilka som kan ha eget intresse av att valet ogiltigförklaras. Sån är ju inte jag. Fast jag tänker på Trump och hans riggade val, det gör jag.)
Vad var det för incidenter då? Det fanns några fall av misstänkt röstköp, men andra gällde strömavbrott och lång köbildning. En stor mängd handlade om Postnords försenade leverans av förtidsröster, och över hälften hade med valsedlarna att göra: valsedlar för ett visst parti hade saknats, eller stått på fel plats.
Man pratade om “klanröstning”, dvs att många kom tillsammans till röstlokalen och personer instruerade andra hur de skulle rösta. En del fick skjuts till vallokalen (tillåtet), det hade förekommit förkryssade valsedlar (ibland tillåtet), och eventuellt hade någon fått betalt för att rösta, möjligen bjudits på pizza. Förundersökning har inletts.
På sociala medier exploderade diskussionerna om valfusk, och flera internetkampanjer uppmanar människor att överklaga valresultatet. Bilden sprids att Sveriges valsystem inte är att lita på. Vilket verkar betydligt värre än de rapporterade incidenterna. “Vi utgår ifrån att Ryssland kommer att utnyttja det här”, säger Johannes Lindgren, analytiker på FOI.
Men: När många fler än tidigare röstar är det väl inte så konstigt att det blir jätteköer och till och med uppstår kaos med saknade valsedlar, tänker jag. Ett positivt problem, som visar att demokratin funkar. Eller? Man kanske till och med firar med en pizza. Och att ovana röstare har sällskap med andra, och att någon visar hur det går till, är det fel/fusk? Annars kanske köerna och kaoset blivit ännu värre.
Jag börjar rannsaka mig själv och mitt valdeltagande. Att jag ska rösta är så självklart att jag måste ha fått i mig det “med modersmjölken” – i efterhand misstänker jag starkt att det har att göra med mormors och morfars Per Albinstuga i Norrbotten, och berättelser om deras engagemang för att få det bättre. Vi var där på somrarna, och nu slår det mig att de är nog det närmaste “klan” jag kommer.
Här har jag berättat om mormor:
Och hur gjorde jag själv som förstagångsväljare? Om jag räknat rätt röstade jag för första gången 1968, strax innan jag fyllde 22 år. Jag minns dagen mycket väl: Jag gick till vallokalen tillsammans med mamma och pappa, och tänkte rösta precis som min mamma, som jag säkert hade pratat med innan. Visste jag då att mormor varit engagerad i samma partis kvinnoförbund? Hade detta alltså varit “klanröstning”? – om jag haft mina rötter söderut istället för norröver? Frågor, frågor.
På den tiden fick man sina valsedlar av partiernas representanter som stod utanför vallokalen. Utom jag då – för när jag räckte fram handen mot socialdemokraten sa utdelaren: “Du kan titta med dina föräldrar!” Rösträttsgränsen var då 21 år, och jag var ju nästan 22, men visste att jag såg mycket yngre ut. Jag sa till mamma att jag inte fått några valsedlar, hon gav mig sina och hämtade nya till sig själv. Möjligen sa hon något till utdelaren också. Så var det med den valhemligheten.
I årets val fick en del (vänster)partier till och med förebråelser för att de kampanjat för ihärdigt(!) på Järva, eftersom de fått så många röster. Kan det inte möjligen vara så att man röstar mot “tonårsutvisningar” och liknande aktiviteter, där man vet att SD är drivande? Själv röstade jag ju “mot SD” av just det skälet. Och då är jag ändå inte personligen drabbad. Jag tycker ändå att det är för jävligt.
Frågor, frågor…
I de tragikomiska efterdyningarna av valet känns det i alla fall bra att SDs “framgångssaga” verkar ha brutits, så att övriga partier kanske vågar bli lite mindre följsamma framöver.
Hoppas kan man ju alltid.
