Om nyttan av onyttigt vetande – och lodande

Patrik Svensson (som skrev Augustprisade boken Ålevangeliet) skulle sommarprata om havet, vilket verkade helt ointressant för mig som bara vågar försöka simma där jag bottnar, och inte frivilligt ger mig ut på djupt vatten, i något avseende. Men jag hade radion på när jag skulle sova och lystrade till när han pratade om lodande.

Varför gav sig Magellan i början av femtonhundratalet iväg för att försöka segla världen runt (själv dog han halvvägs), rakt in i det okända bortom horisonten? Under generationer beskrev man öar och kuster, samlade kunskap för för kommande sjöfarare, och sakta sakta lärde man sig hitta på havets yta.

Men vad fanns därunder? (Och varför behöver man veta det, så länge det är tillräckligt djupt för att man inte ska gå på grund?)

Lodande, av Antoine Léon Morel-Fatio (Public domain)

Fortsätt läsa ”Om nyttan av onyttigt vetande – och lodande”

Coronatider på intensiven – och hur man kan undvika att flera hamnar där

Det finns människor som är väldigt olika mig: tuffa och oförvägna gör de äventyrliga resor, seglar ut på stormiga hav alldeles ensamma och med dålig utrustning, klättrar i livsfarliga berg utan säkerhetsutrustning, ger sig ut i vildmarken utan kompass. I coronatider partajar de mot alla regler och visar gärna upp sin härligt(?) ungdomliga(?) upproriskhet(?) på nätet för alla beundrare(?).

(PS: OM det skulle skita sig på nåt sätt förväntar sig givetvis alla dessa tuffingar att samhället ställer upp med alla sina resurser, och att räddningspersonal tveklöst sätter sina liv på spel för att rädda dem. Allt annat vore ju ”oacceptabelt”! Tycker de.)

Själv är jag en riktig fegis och rättar mig nu noggrant efter pandemiriktlinjerna vi fått – eftersom jag tycker mig förstå tanken bakom. Även om jag inte själv blir sjuk vill jag inte bli ett led i en smittkedja som kan sätta igång en ny våg av sjuka och döda.

I morgonprogrammet pratar man om problemen med sommarfestandet. En ung tjej som jobbar på en bar (där man följer restriktionerna) tycker också att de är logiska: Även om man själv kanske har antikroppar utsätter man ju andra för en risk, säger hon. Och: Regeringen har lagt ansvaret på oss.

Fortsätt läsa ”Coronatider på intensiven – och hur man kan undvika att flera hamnar där”

Det här med hemleveranser – ibland går det lätt, ibland uppstår frågor…

I dessa corona-tider blomstrar e-handeln som aldrig förr. Vi beställer numera vår mat, har testat flera leverantörer och det fungerar utmärkt. I början av pandemin var leveranstiderna (förståeligt nog!) långa, men nu går det smidigt. Vi fyller på inköpslistan allteftersom och väljer leveransdag när vi är klara. När det ringer på dörren står våra påsar prydligt utanför, bara att lassa in i skåpen.

Vi bor ”trafikseparerat”, vilket är väldigt trevligt: ingen biltrafik utanför porten, en liten skogskulle på andra sidan. Men ibland behöver bilar komma ända fram till porten. Tills nyligen gick det, om man hade ”know-how”: man fick svänga in över trottoaren och via en (bred) gångbro ta sig till en gångväg och följa den en bit. Inte lätt att hitta, en gång fick jag per mobil vägleda en arbetskompis som skulle hämta vår gamla frys och ta den till deras land: ”Nämen, här kan man inte åka! 😱” ”Jodå, fortsätt rakt fram, lite till… Nu ser jag er!” 

Fortsätt läsa ”Det här med hemleveranser – ibland går det lätt, ibland uppstår frågor…”

Liten sommarhälsning från förorten

När värmen lugnat sig så att vi riskgruppare inte bara orkar sitta och flämta i vår tackolov relativt svala lägenhet, tar vi en promenad längs Igelbäcken. Vi möter inte så många, och de flesta gör virusanpassade omvägar vid möte.

Annars finns det gott om plats att vika undan.

Och vad hittar vi väl inte där – om inte ett antal helt corona-anpassade sittplatser:!

Här andas man inte in varandras (möjligen virusbemängda) utandningsluft, vilket vi har lärt oss att man ska undvika. Prydligt uppradade kan man ändå prata med varann, i trädens angenäma skugga. Plats för fika finns det också.

Bra, va?

Fortsätt läsa ”Liten sommarhälsning från förorten”

Det händer att man är visionär – inte ofta, men ibland

Jag har tidigare berättat om vår vän Walter, förintelseöverlevaren som föddes 1924 och lyckades överleva kriget i Berlin tillsammans med fru och två barn (födda 1943 och 44). Nu bor han på ett äldreboende i Stockholm, senast vi pratades vid lät han som vanligt, trodde inte att där fanns någon smitta, ”men vi har besöksförbud!”

Hur är det för honom att inte få besök, undrade vi – han som hade en fullspäckad kalender och när jag frågade om han aldrig (som jag) blev trött på att hålla igång svarade han: ”Jag blir aldrig trött. Då skulle jag ju bara bli sittande här.”

Att läsa och skriva fungerar inte bra för Walter, som har mycket dålig syn, och vi som har svårt att tänka oss ett (pensionärs)liv utan laptop och nät, frågade honom för en tid sen om han inte skulle vilja ha en dator som hjälpmedel. Först verkade han inte intresserad, men det var för att han vet att han inte ser tillräckligt bra för att kunna använda tangentbord och läsa instruktioner på skärmen. När vi visade att man kan ”prata” med datorn blev han mycket intresserad.

Fortsätt läsa ”Det händer att man är visionär – inte ofta, men ibland”

Coronatider: Midsommar 2020

Vi riskgruppare har åkt till stugan i Bohuslän, givetvis i egen bil samt medförande handsprit och all mat vi behöver (och som vi i förväg beställt hem). Inga problem heller att träffa människor utomhus – för vädret är fantastiskt. 

När vi sitter på verandan tar jag upp mobilen och fotar utsikten (utan att särskilt mycket, eftersom jag har solen i ögonen). Vårt gamla vårdträd asken var stor redan när maken var barn, och han är 80 år nu. Varje vår ser den tveksam ut, men småningom kommer ändå bladen.

Fortsätt läsa ”Coronatider: Midsommar 2020”

Corona-tider: Lägesrapport från en yngre äldre

Detta är INTE jag!

För ett tag sen förvarnades vi friska ”yngre äldre” (dvs mellan 70 och 80) om att vi eventuellt skulle få lättnader i våra riktlinjer, eftersom vi svenskar i allmänhet är så friska.

Så blev det inte. Bland tidningsrubrikerna om detta:

En knytnäve i magen!”, ”Vilket dråpslag! 1,6 miljoner alltmer bortglömda och undanskuffade äldre som precis har fått dörren till resten av samhället igenslagen rakt i ansiktet.” 

Jag känner INTE igen mig, men undrar förstås:

Varför blev det ingen lättnad? Tegnell svarade att man hade hoppats kunna höja åldersgränsen, men en djupanalys av all svensk data bekräftade att åldern ÄR den absolut största riskfaktorn – inte allmän hälsa eller andra sjukdomar, som vid exempelvis influensa. Och: ”Risken ökar successivt från 50-årsåldern och uppåt, och redan vid 70–75 börjar den gå brantare uppåt för att vika av ordentligt i 80-årsåldern.” Alltså behöll man gränsen 70.

Fortsätt läsa ”Corona-tider: Lägesrapport från en yngre äldre”

När vi åkte sovvagn på 50-talet

Till slutet av maj är KBs tidningsarkiv corona-öppet för allmänheten, så nu passar jag på att bläddra bland alla tidningar så mycket jag hinner.

I Expressen från 27 maj 1950 hittar jag ett stort bildreportage om SJs sovvagnar – ”Sveriges största hotell”, med 904 000 årliga sovvagnsresenärer, dubbelt så många som omedelbart före kriget. Näst Södersjukhusets tvättinrättning var SJs anläggning i Hagalund ”biggest in Sweden” med 9 ton tvätt per dag. Det tog 40 minuter att få en sängutrustning tvättad, manglad och torkad.

I artikeln får man även lära sig ordningsreglerna när tre främmande människor ska sova i ett litet utrymme, bland annat:

Överkojen klär av sig och lägger sig först, därefter mellankojen och sist nederkojen. Uppstigning och påklädning i omvänd ordning. Alla ska dela på de fem klädkrokarna, och var och en disponerar en tredjedel av kupéns bagagehyllor, har man mera bagage måste det polletteras.

Glöm inte att säga till konduktören om ni vill ha särskild väckning. Vill ni ha kontakt med honom efter att han lämnat vagnen finns särskilda skyltar att hänga på dörrens utsida.

Fortsätt läsa ”När vi åkte sovvagn på 50-talet”

Varför kan inte någon tala om precis vad som gäller för corona/covid19?

För det är klart att man vill VETA!

Vi riskerar att smittas av en hittills okänd sjukdom, som man faktiskt kan dö av. I brist på en gud vill vi ha Forskare med stort F: en trygg gestalt att vända sig till och hålla i handen. Och så verkar de vara oense! 

Hur kan ”forskarna” tycka så olika?

Jag läser artiklar om att all forskning består av en dialog – och känner igen mig från min tid på forskningsinstitutet. Att få forskarna att acceptera korta, klatschiga texter med spännande forskningsresultat gick helt enkelt inte: Njaee, så enkelt är det nog inte… Då blir det knepigt att presentera forskningsresultat för allmänheten. Jag läser vidare:

Forskare är inte överens – och de ska inte vara överens. Som alla forskare själva vet är en av ytterst få odiskutabla sanningar att de nästan aldrig är överens.

Det gäller förstås särskilt när det som diskuteras är ett virus som är en helt ny bekantskap och fortfarande i huvudsak outforskat.

Fortsätt läsa ”Varför kan inte någon tala om precis vad som gäller för corona/covid19?”

Avd för onyttigt vetande: Om änders sexliv

Efter att vi på vår promenad hade kollat in våra möjligen flirtande gräsandsgrannar blev jag nyfiken. Och på nätet hittar jag fina bilder på ett gräsandspar och en beskrivning av hur de parar sig:

Änderna bildar par på hösten, men maken är bara en stillsam kavaljer under vintern. Först på våren börjar det hända saker. Detta par nickade och neg åt varandra några gånger, sedan inbjöd honan hannen att stiga upp. Han nöp tag i hennes nackfjädrar – kärleksnyp eller bara ett sätt att hålla sej kvar?

Sen verkar det ju vara många fjädrar emellan, men till skillnad från de flesta andra fåglar har hanen en penis, som kan bli upp till 40 cm(!) lång i utfällt läge och dessutom är korkskruvsformad! Andhonans vagina är också spiralformad, men åt andra hållet. I Illustrerad vetenskap hittar jag till och med en video på en andpenis som skjuts ut med expressfart för att deponera sperman så långt in i honan som möjligt.

Efter parningen simmar hannen några ”segervarv” runt honan som badar och tvättar av sig. Det låter ju riktigt romantiskt. Men det står också att den spiralformade har utvecklats i en ”kamp med artens honor, som har åtskilliga motdrag att ta till mot oönskad parning”.

Vaddå ”oönskad parning? undrar jag – och hittar en riktigt brutal and-våldtäkt med många upprörda kommentarer.

Fortsätt läsa ”Avd för onyttigt vetande: Om änders sexliv”