Tror vi verkligen att vi måste vara proffs? På allt?
Som barn hade jag läderstövlar när alla andra hade pjäxor med stålkant och raggsockor, även min mamma. Hon matchade sin fina pälskragade femtiotalskappa med pjäxor och vek prydligt ner skaften på raggsockarna.
För att kunna åka skidor med pjäxorna behövde man bara sparka in dem i skidbindningen och fästa läderremmen bak på den hårda sulan. Min man (som hade pjäxor) säger visserligen att det inte var så lätt som det såg ut, men för mig blev det verkligen problem, för mina läderstövlar var för mjuka både fram och bak… Har ett dystert minne av hur jag till slut gav upp och pulsade hem i snön, släpande de lånade skidorna efter mig. Det var slutet på min skidåkningskarriär…
Fortsätt läsa ”Tror vi verkligen att vi måste vara proffs? På allt?”

En förlagsrepresentant svarade bland annat att det anses “fint” att vara författare, men framför allt vill man bli hörd/läst. Älskad. “Med sina manus säger de: “Älska mig!” För det allra mesta måste jag tacka nej.” Ett av hans viktigaste krav för att tacka ja var att författaren verkade skriva helt enkelt för att han/hon inte kunde låta bli.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.