När vi är rädda söker vi trygghet i vår flock – även när det är den vi borde vara räddast för…  

När jag tänkte fortsätta att skriva om faktaresistens och rädsla fick jag en kommentar om ”kognitiv dissonans” – den obehagliga känsla som uppstår då våra attityder och beteenden inte samstämmer.

Exempel: Jag har köpt en dyr bil, som visar sig vara risig. Det stämmer ju inte med min självbild av att vara en smart och rationell person. Alltså ägnar jag mycken kraft åt att hitta sådana fakta som kan övertyga mig själv – och andra – att det ändå var ett smart köp.

Då blir det ju angenämare att umgås med personer som delar samma synsätt och åsikter.

Fortsätt läsa ”När vi är rädda söker vi trygghet i vår flock – även när det är den vi borde vara räddast för…  ”

Tankar kring otrohet

Jag minns änkenådens replik i Downtown Abbey när hon inte alls kunde begripa varför hennes son lorden inte tyckte att han skulle ignorera sin hustrus synpunkter:

“Why not? I know perfectly happy couples who haven’t said a word to each other for years.”

Några andra av hennes minnesvärda repliker:

Jag älskar henne, antagligen för att hon tänker så olikt mig som det bara går – helt beroende av det lodande, lyhörda samtalet  som jag är.

Nu tittade vi på ett program om otrohet och jämförde våra tankar kring det. Det har vi gjort förr, mest för att vi båda har svårt att begripa oss på det.

Fortsätt läsa ”Tankar kring otrohet”

Tänk vilken fantastisk TUR!

Jag sitter här och tänker på vilken tur jag haft i livet. Helt oförtjänt – ja, det är väl därför det heter tur?

I trettonårsåldern gjorde jag mig redo för att börja med riktig höfthållare och annat som tillhörde vuxenlivet . Jag minns att jag tränade på att komma upp på bussen i den snäva kjolen genom att hoppa upp, saxande med benen ;).

JUST DÅ kom tonårsmodet. Plötsligt var det fritt fram att skutta runt i utställd kort kjol, platta skor och knästrumpor. Och ändå inte vara barn längre – det bästa av två världar! Vilken tur! 🍀

Fortsätt läsa ”Tänk vilken fantastisk TUR!”

Fakta är bara ”etablissemangets” röst.” Eller?

Jag skrev nyligen om källkritik: “Vem i hela världen kan man lita på?” och nämnde “Viralgranskaren” (där man inom parentes kan få känna sig smart genom att  hitta avslöjade falska nyheter som fortfarande sprids – även av tidningar... 😏 )

I Viralgranskarens kommentarsfält kan man även se vilka falska nyheter som får flest kommentarer på temat: “Det kanske nog egentligen är sant ändå”. Den som säger något annat avfärdas som “etablissemangets röst”, oavsett hur många fakta som redovisas.

Det måste vara det som kallas “Faktaresistens”.

Fortsätt läsa ”Fakta är bara ”etablissemangets” röst.” Eller?”

Fråga: Vem i hela världen kan man lita på? Svar: Sig själv. I bästa fall.

Vi översköljs ju ständigt av information, numera inte bara från faktakollade rapporter och förhoppningsvis någorlunda källkritiska etablerade media. Facebook, Twitter, Flashback, bloggar, kommentarer etc etc har inga som helst krav på sig att granska sina källor och dubbelkolla fakta.

Hoola bandoola band sjunger: ”Vem kan man lita på?”

Även vår nya “uppslagsbok” Wikipedia (som jag flitigt nyttjar) ska inte läsas som etablerade fakta. Styrkan ligger istället i att alla artiklarna har länkade referenser, så att  läsaren kan bedöma hur seriösa dessa verkar vara.

Det handlar om källkritik, helt enkelt. Och svårt.

Fortsätt läsa ”Fråga: Vem i hela världen kan man lita på? Svar: Sig själv. I bästa fall.”

Om livslögner och total kontaktlöshet

Vi lyssnade på en radiodokumentär om en 75-årig kvinna. Hon hade träffat sin man som tonåring och de hade levt ihop ända sen dess, fått barn och barnbarn. Hon berättade om sin vänlige man och sin snälla mamma och hur mycket hon tyckte om att laga mat på olika teman och bjuda på. (Jag kände mig förstås lite avundsjuk just där.)

Hon hade jobbat som läkarsekreterare, suttit i samma rum i 31 år och var uppe och hälsade på ibland. Hon hade nära kontakt med barn och barnbarn och ett antal gamla väninnor.

Men långsamt började bilden krakelera.

Fortsätt läsa ”Om livslögner och total kontaktlöshet”

I matchen människa mot maskin förlorar jag varje gång!  :(  

Nu har jag beställt nytt pass och leg. Visst låter det enkelt? Jag minns förr – personbevis beställda från pastorsexpeditionen och medhavda foton, som ibland inte uppfyllde kraven på synligt öra och allt vad det var. Men nu går man bara dit, blir plåtad av vänliga poliser och kan skaffa ID-kort samtidigt, med samma bild.

Det enda man behöver ha med sig är gällande legitimation. Hur man gör för att få legitimation om man inte redan har det vet jag förstås inte. Men att låna pengar är ju också enklare om man redan har…

Nu kan man (ja, man måste faktiskt!) boka tid över nätet, vilket fungerade väldigt bra. Det finns till och med en liten instruktionsfilm på hemsidan om hur man gör, och via SMS får man bekräftelse och påminnelse med bokningsnummer.

Sen kommer vi till själva “aktionen”.

Fortsätt läsa ”I matchen människa mot maskin förlorar jag varje gång!  😦  ”

Varning för rollspel med dödsoffer

Jag läser om skolattacken i Trollhättan och att en hyllande Facebookgrupp bildats. De mer civiliserade påhejarna på nätet säger ungefär: “Ja, så går det när vi svenskar känner oss undanträngda. Det kommer att fortsätta!” 

Man påstår sig alltså representera MIG. För jag är ju svensk. Ska jag behöva skämmas för det? Nä, det vägrar jag. Istället funderar jag på hur det kan bli så här.

Nyligen hörde jag en krönikör berätta om ett hatinlägg med bild av henne som vanställt lik, vilket helt begripligt särskilt upprörde hennes barn. Hon fick kontakt med personen som skrivit och som, vid närmare eftertanke, var chockad över sig själv: “Jag förstår inte hur jag tänkte. Då tyckte jag att det var roligt, men det är det ju inte alls.”

Men det märkte personen först vid närmare eftertanke.

Fortsätt läsa ”Varning för rollspel med dödsoffer”

Tummen upponer för TV-reklam

Minns ni bioreklamen ”Och nu blir det reklamfilm”?

Nuförtiden är det ju reklam-TV som gäller. Och i den här soffan är vi oftast eniga om vilka inslag vi gillar och vilken vi blir GAALNA av: ”SKRIIIK!  Inte nu IGEN!”  😠  Vi har dock ingen aning om varför och undrar lite vilka favoriter andra har, hur mycket det skiljer. 

Jag menar, varianter på de klassiska Nigeriabreven och diverse bluffmail skulle ju inte fortsätta år efter år om inte NÅGON gick på dem, troget öppnade länkar trots alla varningar etc. Nåt liknande måste väl gälla reklam. Nån måste väl gilla det som inte funkar på mig?

Här följer lite upp-ochnertummar jag kommer på direkt.

Fortsätt läsa ”Tummen upponer för TV-reklam”

Om handfallenhet vid mobbning

Läser en blogg av pappan till ett mobbat barn, som medverkat i programserien “Det handlar om oss”.  Inte i bloggen, men i en del (anonyma) kommentarer dyker det förstås upp: “Sverige sjunker snabbt nu.” “Man ängslas för sina ljushåriga barn.” Etc.

Så jag funderar: Var det verkligen bättre förr? Jag gamla människan borde ju veta…

Minns en mellanstadieklass i mitten av 80-talet, i ett välanpassat, homogent  villasamhälle. Barnen hade haft samma lärare hela småskolan, lite sträng, men rättvis och omtyckt. I mellanstadiet fick de en ny och deras gamla fröken blev barnledig.

Fortsätt läsa ”Om handfallenhet vid mobbning”