I SvDs artikelarkiv hittar jag den spännande rubriken första gången omnämnd den 3 augusti 1886: “Idén att damerna hädanefter skola i Svenska Dagbladet finna en afdelning, som  är afsedd för dem och i hvilken de kunna begära och ge hvarandra upplysningar och råd lika ogeneradt som om de vore i en salong der alla äro bekanta, tyckes ha slagit an… Bref adresseras  tills vidare ”Södertelge”.” Fast svaren är signerade Johan Grönstedt

Här får man tips av många olika slag, dock hittar jag bara en fråga om hjärtesorg, mer om den nedan.

– Hur ska man välja droska vid en åkarestation? Ta en, vars körsven har en piska, som ser ut att vara obetydligt begagnad (alltså varken ny eller utsliten): “I de flesta fall gör ni då det bästa valet af hästar.”

Fortsätt läsa ”NYFIKEN PÅ: ”För damerna” anno 1886”

Så sa min dotter ibland när hon var liten. När hennes fyraårige son nyss hälsade på oss busade han och min man gärna. Båda hade roligt, men ibland kunde det bli lite för “läskigt” en stund – och fyraåringens lekkamrat hade lite svårt att uppfatta subtila signaler mitt i leken, med spökskynke över huvudet. 😉 Så jag tipsade barnbarnet att säga “Stopp!” och hålla upp handen när han ville ha en paus. Senare såg hans mamma honom göra samma sak mot en kompis på dagis.

Nu läser jag att en (annan) förskola sedan i våras lär barnen att säga ”Stopp, min kropp!” om någon slår eller tar på privata områden. Samma namn har Rädda barnens handbok om hur vi kan prata med barnen om vad man får och inte får göra mot eller med andras kroppar. Och tredjeklassare har gjort en video:

Och det är väl där nånstans man måste börja för att ändra den allmänna inställningen som åtminstone de flesta blivit medvetna om nu efter #metoo. Det vore ju synd om det skulle stanna vid det gamla reflexmässiga bespottandet av några vid skampålar fjättrade, när det kan bli något betydligt mera spännande: En förändring av de attityder som hittills varit självklara, och som inte bara kan vara inkörsporten till rena olagligheter utan även klämmer in oss i trånga könsroller – alla, inte bara kvinnorna.

Fortsätt läsa ”Stopp i leken! 🤚”

Jag har inte varit så bloggaktiv på sistone. Plötsligt blev jag nämligen jättesugen på att sticka, och nuförtiden kan jag ju snöa in på saker utan att störas av arbete och liknande petitesser. Endast musarmen sätter gränser.

Problemet är bara att det är svårt att blogga OCKSÅ. Läsa medan jag stickar (åtminstone på raksträckorna) kunde jag redan i tolvårsåldern, när jag hjälpte mamma att sticka upp provplagg till garnaffärer, men det är svårare att scrolla och skriva. Det är ju samma fingrar som ska användas.

Redan för en tid sen dök det blå garnet upp, det som aldrig verkar ta slut.

Fortsätt läsa ”Fast i syndens garn – fast utan synd, då”

Sen bältrosen lugnat ner sig (men det känns fortfarande!) åkte vi till stugan i en dryg månad. Väl hemma igen låste vi upp dörren – och insåg omedelbart att kylen och frysen (båda helskåp) varit utan ström sen vi åkte. Strömbrytaren på grendosan var – borta. (Hur det gått till undrar vi också.) Som tur var hade lukten inte tagit sig ut i trapphuset – för min inre syn kunde jag se grannarna larma om lukten från lägenheten: ”Ingen öppnar och där bor ett gammalt par som inte synts till på minst en månad”…  😱

Det här gamla paret var emellertid i stånd att kavla upp ärmarna, tömma båda skåpen och försöka sanera dem. Kylen gick guschelov småningom att använda ett tag till, men i frysen fortsatte det att lukta skunk – efter att vi testat husmorsknepet ättika luktade det skunk med ättika. URRK! Sen kollade vi tester och köpte nytt för hemleverans, allt via nätet. Behändigt!

Fortsätt läsa ”Man skulle också kunna…”

Lite snopet blev det allt när jag började skryta om vår robotdammsugare för sonen (som inte kände till den, eftersom han inte läser min blogg.) Så fort han fick en syl i vädret talade han om att han själv var inne på sin andra robot… När han nu hälsade på oss på landet visade han rapporterna från den lille städhjälpen där hemma, som träget skötte dammsugandet även utan övervakning. För sonen har givetvis en Wi-Fi-aktiverad variant, men samma märke som vi: Neato. (Det verkar som om vi kollat samma testresultat.)

Barnbarnet uppskattade det förra robotdammsugarklippet. So, this is for you: 🐻

Vi fick se den fina ritningen över sonens lägenhet. När Neato stolt avrapporterade städningen hade han märkt ut var han inte kommit åt att dammsuga – hans artiga sätt att säga: “Plocka undan bättre nästa gång!”. Och sonen erkände omedelbart att han inte flyttat undan stolarna, men ställde sig tvekande till att det verkade som om Neato även velat komma ut genom  fönstret(?). Det är visserligen tak utanför, men där hade han inte tänkt få dammsuget. ??

Fortsätt läsa ”Våra robotvänner 2.0: Uppkopplad! 🙂 😁”