Jag har alltid tyckt att “Hello Kitty” är för tuttenuttig. Och inser givetvis att det snarare är mina barnbarn än jag som tillhör målgruppen. Men nu hittar jag en artikel om en ”släkting” till Kitty – och tycke uppstår omedelbart: “How Gudetama, a lazy egg yolk with a butt, became an unstoppable cultural phenomenon”.

Gudetama beskrivs som en seriefigur som nån verkar ha börjat rita, men snabbt tröttnat på. Det blev bara en sladdrig könlös äggula(!), utan händer, fötter och hals och med prickar till ögon. Men mun och rumpa har den. Jag hittar en Youtubefilm om hur det kommer choklad ur den ena änden och vaniljsås ur den andra… Känsliga personer behöver INTE titta på videon.

Fortsätt läsa ”Vad en lat äggula kan berätta om livet – och oss själva”

I det fantastiska (för)vårvädret åkte vi in till stan, promenerade utmed kajen i solen, och passade på och se vad som egentligen händer med Slussen. Och där händer mycket. Vi försökte komma ihåg hur det såg ut förut – och på ett ställe kunde man se gamla sunkiga Gula och Blå gången förskrämt kika ut över stupet. Nästan så man saknade dem…

På Slussenportalen kan man läsa mer om de arkeologiska fynd man gör under utgrävningarna. När jag tittade på filmsnuttar hamnade jag på:

Byggnation av Slussen i Stockholm 1931-1935
Svenska betongföreningen

Och Svenska betongföreningen har jag ju faktiskt jobbat åt, även om det inte var fullt så länge sen, så den filmen tittar jag omedelbart på.

Är det månne ingenjörn som står högst upp och inspekterar, sportigt klädd i trenchcoat och äppelknyckarbyxor med rutiga strumpor?

Fortsätt läsa ”Shit happens”

En del TV-program hoppar jag alltid över, andra tittar jag på alldeles frivilligt – utan att egentligen veta varför. Plötsligt slår det mig att båda sorterna kan ha något gemensamt.

Bland de program jag väljer bort finns:

• Studier av människors absurda beteende medan det pågår – ju värre desto bättre. Med anor ända från Expedition Robinson (1997) och Big brother (2000) observeras hur försöksmänniskorna gör när de, isolerade från omvärlden, manipuleras med hjälp av svåra uppgifter och dramatiska utslagningar. Det gäller att skapa så mycket “dramatik” som möjligt – ja, mera!
  .
• Rapporter om märkligt mänskligt beteende i efterhand – ju värre desto bättre.  “Konstiga” människor av olika slag visas upp och demonstreras: Vem är dummast? galnast? tjockast? latast? lortaktigast? mest galet slösaktig? Exempelvis “dr Phil” är pseudovetenskapligt: människor som inte mår bra visar upp sitt elände, hetsade av sin värd. Jag antar att de gör det i hopp om att få hjälp efter programmet, och hoppas de får den.

Det upplyftande budskapet för tittarna är alltså:
”Tänk vad idiotiskt de beter sig, så skulle ALDRIG jag göra.” Och det är ju skönt att veta.

Fortsätt läsa ”Tackolov att det inte är jag!”

Det har inte gått så fort, men mycket har hänt sen kaklet lossnade från badrumsväggarna. Efter en tid med ganska avantgardistiska badrumsväggar, via en period MED hantverkare, men UTAN både vatten och avlopp har vi nu ett fungerande badrum!

Slut på den påtvingade, alltför intima relationen med vår gamla toastol – med vilken jag ibland motvilligt umgåtts kind-mot-lock, när jag som en annan gynekolog trevat i blindo efter rören bakom, för att komma åt att göra rent där åtminstone NÅN gång då och då. (Vem planerar badrum? Inte den som städar dem i alla fall.)

Fortsätt läsa ”TA-DAA! Vi har ett badrum! 🛀 🍾🍷🙌”

“It’s been a bumpy ride.” Precis som Bette Davis förutspådde:

För att ta det från början: Efter att våra grannar högre upp i huset genomfört en MYCKET långvarig och OERHÖRT högljudd renovering med vibrationer så att huset skakade började kaklet trilla ner från våra badrumsväggar. 😱 Vi misstänker att det fanns ett samband, fast vi förstås inser att så lätt ska det inte lossna. 

Sen började min känslomässiga berg- och dalbana. Man får se det från den ljusa sidan, tänkte jag: Nu kan jag äntligen få fräscht golvklinker och en lättstädad vägghängd toa! 🙌

En av de möjliga hantverkarna föreslog dessutom att vi skulle ersätta det gamla elementet med golvvärme. I tre dagar gladdes jag åt att slippa ha det inklämt bakom tvättmaskinen.  🙌 Sen fick vi reda på att elementet är föreningens egendom, och dessutom ingår i värmesystemet som går vidare till grannen, så det får vi inte röra… 😞 Men jag fick i alla fall vara glad ett tag, eftersom jag tog ut glädjen i förskott!

Fortsätt läsa ”Badrums-bergochdalbana – och så några hantverkarhistorier”

Inspirerad av en bloggkompis började jag fräscha upp mina kunskaper i tyska svärord – ett led i min ständiga strävan att fullända min klassiska bildning.

De traditionella svenska svärorden är ju oftast religiösa, exempelvis: djävlar, fan, helvete, och de mildare: himlar och jösses/Jesus. Eller “Gud förbannat!” som min norrländske släkting sa, med eftertryck. På senare tid har (importerade?) könsord  blivit allt vanligare, exempelvis: fuck, hora.

Men hur var det i Tyskland nu igen?

Eftersom jag spontant bara minns två fula ord från min tid i Tyskland, och 100% av dessa hade med skit att göra var min utgångshypotes självklar:

Alla tyska “fula ord” handlar om skit.
Vilket demonstreras av mina exempel: Scheisse (=skit) och Drecksau (=lortgris).

I och för sig hittar jag även en hel del del könsord exempelvis här:

Fortsätt läsa ”Fullständigt oseriös språkforskning: Fula ord och förolämpningar = barnförbjudet❗🔞”