Mina erfarenheter av bältroseländet kom slutligen in på bältros.nu. De hade haft tekniska problem, men jag trodde jag blivit bortcensurerad. För säga vad man vill, men ingen kan i alla fall beskylla mig för att kokett försköna mina selfies!  🙂

Jag har nu varit och kollat om annat behöver åtgärdas, eller om det “bara” är bältrosen som (fortfarande) spökar.

Tandis: Check! ✔  De ilande, ömmande tänderna verkar OK. Tandläkaren inspekterade även svidande tunga och tandkött: “Det är inte ens rött!” sa hon förundrat. Så det är tydligen ansiktsnerven som får för sig saker och slår larm. (Min man liknade det vid fantomsmärtorna i en amputerad kroppsdel.)

Allergiklinik: Check! ✔  Äntligen kom jag mig iväg till allergiklinik, för att få grepp om mina diffusa allergibesvär. Den kliande ansiktshalvan var, som väntat, inte mycket att göra åt: Samma bråkiga ansiktsnerv som hallucinerar. 😦

Fortsätt läsa ”Det är mycket nu, sa konvalescenten”

Vi bestämde oss för att skämma bort oss lite med en robotdammsugare. Började självklart med att jämföra testresultat – man är väl medveten konsument, åtminstone ryckvis. En av modellerna beskrivs så här: “Den är också ovanligt kommunikativ och pratar muntert om sig själv i tredje person vid särskilda händelser. Exempelvis deklarerar den stolt med både melodi och ett upprymt anförande när den är klar. Det är kul och gör roboten lite mer personlig.” FY TUSAN! tänkte jag spontant, som får utslag och rysningar av låtsaskompisar. Den gick omedelbart bort.

Istället valde vi en variant som “pratar” med display, kommer från ett företag som tillverkar “smarta, kapabla robotar som hjälper människor att leva ett bättre liv.” (WOW!), och beskrivs som: “en högeffektiv robotdammsugare specialbyggd för att klara alla typer av hår—perfekt för hushåll med husdjur.” Vi har visserligen inga djur, men hår har vi. Och damm. Så här ska det gå till:

Fortsätt läsa ”Vi har blivit med robot!”

Vår bostadsrättsförening har Bredbandsbolaget som leverantör för telefon, internet och e-mail. Det har funkat OK, när vi haft problem med vår router har vi fått hjälp per telefon.

E-mailen har i och för sig länge känts svajig – ibland kommer man inte in direkt, ibland är det avstängt några timmar ”för förbättringsarbete” – utan förvarning och utan att nån förbättring märkts, möjligen en långsam försämring. Men mailen har kvicknat till igen, och det är ju bara vår privata, så några timmar klarar vi oss.

I början av mars var det tvärstopp. Jag såg bara en röd varningstext, hittade ingen information på bolagets hemsida, i föreningen visste ingen nåt. Och egentligen känns det ännu svajigare att exempelvis makens mail funkar – vi delar ju abonnemang.

Efter tre dygn kollar jag åter hemsidan efter driftstörningar. Fortfarande finns det inga. (!)

Fortsätt läsa ”VARNING: Nu tänker surkäringen kräkas på Bredbandsbolaget!”

Vår bokhylla börjar (precis som vi själva) bli lite till åren och verkar behöva lite stöd. Till att börja med tänkte vi tömma den – och hittade genast en åtta centimeter tjock bok som visade sig innehålla 1927 års Svenska Journalen i inbundet skick. (Varför äger vi den? Troligen från nån loppis.) Jag började bläddra. På den vägen är det…

När vi köpte hus 1980 fick vi en bok om trädgårdsskötsel från sextiotalet. Jösses vad man skulle spruta “för säkerhets skull” – åtminstone om man ville slippa dåligt samvete och vanrykte för sin misskötta trädgård.

Nu läser jag om 1927 års entusiasm över vetenskapligt beprövade metoder.

Under bilden av annonsens gallskrikande spädbarn och gigantiska, hotfulla mördarfluga står det bland annat:

FLUGOR DÖDA!
”6.000.000 bakterier finnas på varje fluga, enligt vad vetenskapen lär oss. Försvara Er med FLIT!”

Fortsätt läsa ”NYFIKEN PÅ: Så var det på den tiden! Men många av oss överlevde.  😁”

Barnrikehusen jag skrev om tidigare var en del av det som kallas det svenska folkhemmet, det som en del idag verkar längta tillbaka till. Och för oss som var barn då är det lätt att bara minnas idyllen när vi tittar tillbaka och kollar gamla kort.

Men sen går vi på Nordiska Museets utställning “Folkhemslägenheten” och ser veckotidningsomslaget med den lilla flickan vid tvättbrädan och texten: “Vilka flickor blir först gifta?”.

Tidningen ligger på ett tidningsställ exakt likadant som min mammas och flickan har flätorna uppsatta med rosetter – precis som jag hade när jag skulle vara fin. (Fast jag hade fluffigare rosetter.) Själva artikeln ”Vilka flickor blir först gifta?” börjar visserligen: “Lär er ett yrke, flickor, eller ta ett arbete. Och gift er sen”. Men det hjälps inte – det var inte det budskapet de sålde tidningen med. Jag känner hur det samhället skulle strama över höfterna.

Även när det gäller värre saker än trånga könsroller.

Fortsätt läsa ”Det  svenska folkhemmet – skulle vi verkligen vilja ha tillbaka det?  ”