Det här med hemleveranser – ibland går det lätt, ibland uppstår frågor…

I dessa corona-tider blomstrar e-handeln som aldrig förr. Vi beställer numera vår mat, har testat flera leverantörer och det fungerar utmärkt. I början av pandemin var leveranstiderna (förståeligt nog!) långa, men nu går det smidigt. Vi fyller på inköpslistan allteftersom och väljer leveransdag när vi är klara. När det ringer på dörren står våra påsar prydligt utanför, bara att lassa in i skåpen.

Vi bor ”trafikseparerat”, vilket är väldigt trevligt: ingen biltrafik utanför porten, en liten skogskulle på andra sidan. Men ibland behöver bilar komma ända fram till porten. Tills nyligen gick det, om man hade ”know-how”: man fick svänga in över trottoaren och via en (bred) gångbro ta sig till en gångväg och följa den en bit. Inte lätt att hitta, en gång fick jag per mobil vägleda en arbetskompis som skulle hämta vår gamla frys och ta den till deras land: ”Nämen, här kan man inte åka! 😱” ”Jodå, fortsätt rakt fram, lite till… Nu ser jag er!” 

Fortsätt läsa ”Det här med hemleveranser – ibland går det lätt, ibland uppstår frågor…”

Det händer att man är visionär – inte ofta, men ibland

Jag har tidigare berättat om vår vän Walter, förintelseöverlevaren som föddes 1924 och lyckades överleva kriget i Berlin tillsammans med fru och två barn (födda 1943 och 44). Nu bor han på ett äldreboende i Stockholm, senast vi pratades vid lät han som vanligt, trodde inte att där fanns någon smitta, ”men vi har besöksförbud!”

Hur är det för honom att inte få besök, undrade vi – han som hade en fullspäckad kalender och när jag frågade om han aldrig (som jag) blev trött på att hålla igång svarade han: ”Jag blir aldrig trött. Då skulle jag ju bara bli sittande här.”

Att läsa och skriva fungerar inte bra för Walter, som har mycket dålig syn, och vi som har svårt att tänka oss ett (pensionärs)liv utan laptop och nät, frågade honom för en tid sen om han inte skulle vilja ha en dator som hjälpmedel. Först verkade han inte intresserad, men det var för att han vet att han inte ser tillräckligt bra för att kunna använda tangentbord och läsa instruktioner på skärmen. När vi visade att man kan ”prata” med datorn blev han mycket intresserad.

Fortsätt läsa ”Det händer att man är visionär – inte ofta, men ibland”

Coronatider: Midsommar 2020

Vi riskgruppare har åkt till stugan i Bohuslän, givetvis i egen bil samt medförande handsprit och all mat vi behöver (och som vi i förväg beställt hem). Inga problem heller att träffa människor utomhus – för vädret är fantastiskt. 

När vi sitter på verandan tar jag upp mobilen och fotar utsikten (utan att särskilt mycket, eftersom jag har solen i ögonen). Vårt gamla vårdträd asken var stor redan när maken var barn, och han är 80 år nu. Varje vår ser den tveksam ut, men småningom kommer ändå bladen.

Fortsätt läsa ”Coronatider: Midsommar 2020”

Corona-tider: Lägesrapport från en yngre äldre

Detta är INTE jag!

För ett tag sen förvarnades vi friska ”yngre äldre” (dvs mellan 70 och 80) om att vi eventuellt skulle få lättnader i våra riktlinjer, eftersom vi svenskar i allmänhet är så friska.

Så blev det inte. Bland tidningsrubrikerna om detta:

En knytnäve i magen!”, ”Vilket dråpslag! 1,6 miljoner alltmer bortglömda och undanskuffade äldre som precis har fått dörren till resten av samhället igenslagen rakt i ansiktet.” 

Jag känner INTE igen mig, men undrar förstås:

Varför blev det ingen lättnad? Tegnell svarade att man hade hoppats kunna höja åldersgränsen, men en djupanalys av all svensk data bekräftade att åldern ÄR den absolut största riskfaktorn – inte allmän hälsa eller andra sjukdomar, som vid exempelvis influensa. Och: ”Risken ökar successivt från 50-årsåldern och uppåt, och redan vid 70–75 börjar den gå brantare uppåt för att vika av ordentligt i 80-årsåldern.” Alltså behöll man gränsen 70.

Fortsätt läsa ”Corona-tider: Lägesrapport från en yngre äldre”

Varför kan inte någon tala om precis vad som gäller för corona/covid19?

För det är klart att man vill VETA!

Vi riskerar att smittas av en hittills okänd sjukdom, som man faktiskt kan dö av. I brist på en gud vill vi ha Forskare med stort F: en trygg gestalt att vända sig till och hålla i handen. Och så verkar de vara oense! 

Hur kan ”forskarna” tycka så olika?

Jag läser artiklar om att all forskning består av en dialog – och känner igen mig från min tid på forskningsinstitutet. Att få forskarna att acceptera korta, klatschiga texter med spännande forskningsresultat gick helt enkelt inte: Njaee, så enkelt är det nog inte… Då blir det knepigt att presentera forskningsresultat för allmänheten. Jag läser vidare:

Forskare är inte överens – och de ska inte vara överens. Som alla forskare själva vet är en av ytterst få odiskutabla sanningar att de nästan aldrig är överens.

Det gäller förstås särskilt när det som diskuteras är ett virus som är en helt ny bekantskap och fortfarande i huvudsak outforskat.

Fortsätt läsa ”Varför kan inte någon tala om precis vad som gäller för corona/covid19?”

Avd för onyttigt vetande: Om änders sexliv

Efter att vi på vår promenad hade kollat in våra möjligen flirtande gräsandsgrannar blev jag nyfiken. Och på nätet hittar jag fina bilder på ett gräsandspar och en beskrivning av hur de parar sig:

Änderna bildar par på hösten, men maken är bara en stillsam kavaljer under vintern. Först på våren börjar det hända saker. Detta par nickade och neg åt varandra några gånger, sedan inbjöd honan hannen att stiga upp. Han nöp tag i hennes nackfjädrar – kärleksnyp eller bara ett sätt att hålla sej kvar?

Sen verkar det ju vara många fjädrar emellan, men till skillnad från de flesta andra fåglar har hanen en penis, som kan bli upp till 40 cm(!) lång i utfällt läge och dessutom är korkskruvsformad! Andhonans vagina är också spiralformad, men åt andra hållet. I Illustrerad vetenskap hittar jag till och med en video på en andpenis som skjuts ut med expressfart för att deponera sperman så långt in i honan som möjligt.

Efter parningen simmar hannen några ”segervarv” runt honan som badar och tvättar av sig. Det låter ju riktigt romantiskt. Men det står också att den spiralformade har utvecklats i en ”kamp med artens honor, som har åtskilliga motdrag att ta till mot oönskad parning”.

Vaddå ”oönskad parning? undrar jag – och hittar en riktigt brutal and-våldtäkt med många upprörda kommentarer.

Fortsätt läsa ”Avd för onyttigt vetande: Om änders sexliv”

En riskgruppares coronavardag

Vi isolerade har lyssnat på den stämningsfulla balladen från 1960 om Märta Melin och Ture Tyrén, de två älskande som var avskurna från varandra – dock inte av ett virus, utan av en sjö. Brita Borg och Martin Ljung sjunger:

De träffas så sällan fast nästgårds de bo,
ty ingen utav dem kan ro:
– MÄRTA
– TURE
Ropar de tvärs över sjön.

När de slutligen inte står ut längre, utan simmar mot varann går det INTE bra:

Du Märta, jag sjunker.
– Sjunger du?
– Nej, jag sjunker, sa jag.
– Jasså ja, det var ju synd.
– Ja, det var det.
Oh, vad vi älskar varann!

Här är hela texten. 

Fortsätt läsa ”En riskgruppares coronavardag”

När våra hjärnor börjar knarka popularitet är vi illa ute

I dessa Corona-tider missar jag aldrig den dagliga presskonferensen med Folkhälsomyndigheten & Co. Inser att det inte bara beror på att jag är 70plussare och nyfiken, utan jag uppskattar också att bli behandlad som en vuxen människa: Här berättar experter som förväntar sig att jag ska förstå när de förklarar lite knepiga saker – till och med att de ännu inte vet allt om detta nya virus, utan kan behöva ändra sig efterhand som de lär sig mera. Och förklarar varför. Sånt gillar jag.

Till skillnad mot motsatsen. Även i nyhetsprogrammen dyker välstajlade upp, som pratar med barnsliga röster och verkar tro att informationen måste ”lättas upp” med lite trams och skoj – som om jag inte klarar att hålla koncentrationen mer än några minuter i taget. Beteendet verkar ha spritt sig som ett virus från sociala medier. Varför?

Ja, jag inser förstås att man jagar klick/tittare/läsare, men varför är det så många som klickar/tittar/läser?

Hjärna-brainI SvD hittade jag en möjlig förklaring. Som vanligt handlar det om hur vår hjärna fungerar.

Fortsätt läsa ”När våra hjärnor börjar knarka popularitet är vi illa ute”

Coronakunskap för amatörer 😷

Corona och covid-19 – vad är det egentligen?

Coronavirus är en grupp av virus som finns i flera hundra varianter. De flesta orsakar sjukdomar hos djur, ett fåtal drabbar människor. De vanliga varianterna återkommer varje vinter och orsakar lindriga förkylningar.

Det virus som orsakar den nuvarande pandemin upptäcktes i Kina så nyligen som i december 2019 och kallas därför covid-19
(förkortning av ”coronavirus disease 2019”).
(Information från 1177)  

Varför är Coronapandemin så läskig?

Förra statsepidemiologen Annika Linde, 72, har isolerat sig tillsammans med sin sambo: ”Normalt är jag inte hysterisk, men det här tar jag på allvar”, säger hon, och förklarar varför:

För det första rör det sig om ett okänt virus, och då är det alltid bäst att ta det säkra för det osäkra. Men dessutom kan de som drabbas allvarligt få ett dramatiskt sjukdomsförlopp.  Fortsätt läsa ”Coronakunskap för amatörer 😷”

Långtråkigt i Corona-tider? Här blev det tvärtom!

UPPDATERING: Och NU kom jag i tidningen. Visserligen bara med halva min (korta) text, men drönarfotot är med. Och det blev en fin blandning av texter tycker jag.
Läs gärna dem – bidra kanske rentav?
 

Våra vardagsrutiner ändrades inte särskilt mycket när vi som förståndiga 70plussare frivilligt isolerade oss. Vi sköter våra bloggar, kollar film, promenerar och läser. Mina gamla pussel har jag inte grävt fram än, men jag läser om mina tegelstenstjocka Stephen King-böcker.

Och så följer vi nogsamt Coronans utveckling – ska bli spännande att se hur det ser ut ”på andra sidan” pandemien: Hur mycket samhället förändras efter alla kreativa lösningar som nu dyker upp.

Sen började de hända grejer: En del av min bloggverksamhet skenar – och jag har blivit fotograferad av en riktig pressfotograf! Det var visserligen inte bara mig han skulle plåta, men ändå. Bilden visar fotograf på lekplats.

Fortsätt läsa ”Långtråkigt i Corona-tider? Här blev det tvärtom!”