Hur funkar vi?

Funderingar kring det här med skoj(?)mobbning

Jag följde ivrigt TV-programmet “Morgans mission” redan förra säsongen, när det handlade om mobbning i skolan. I den nya omgången tog man upp mobbning på jobbet, och hur viktigt det är inser jag när jag läser att mobbning eller kränkande särbehandling är orsak till att minst 10.000 personer i Sverige blir långtidssjukskrivna varje år och att 100-300 av totalt 1500 självmord har samband med mobbning.

Jag gillar Morgans angreppssätt. Experter medverkar, men det är inte de som (“uppifrån”) föreläser för oss andra hur vi bör vara (vilket vi ju redan vet – åtminstone teoretiskt). Inte heller är man ute efter att peka ut förövare att bestraffa. Istället säger man att mobbning “inte handlar om onda människor, utan om onda mönster”. De medverkande som vill delar med sig av egna erfarenheter, även Morgan och inbjudna kändisar. Och det är OK att göra fel – om man lär sig något av det.

Fortsätt läsa ”Funderingar kring det här med skoj(?)mobbning”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Texter o tankar

På fantasins vingar når man långt..

Det treåriga barnbarnet berättar en lång dröm om fåtöljen i rummet. Sen tystnar han och reflekterar en stund, och med blicken i fjärran säger han eftertänksamt: “Det var nästan som om DEN drömde om MIG.”

Och jag tänker: “Välkommen i gänget!”

Hos barnets mor hittar jag mina gamla tejpade exemplar av Galaxy från 1958, nr 1 (vilket tydligen var det allra första numret nånsin!) och nr 3. Som tolvåring tänkte jag ju inte på sånt, men nu läser jag att många anser att detta var Sveriges kanske bästa science fiction-tidskrift någonsin.

Den är rentav omnämnd i en vetenskaplig avhandling på Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala: Raketsommar – Science fiction i Sverige 1950–1968. Ändå levde Galaxy bara i knappt två år, medan den amerikanska versionen fanns från 1950 ända till 1980.

Fortsätt läsa ”På fantasins vingar når man långt..”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Texter o tankar

Decentraliseringen av skolan – hur lyckad blev den egentligen?

Under 1990-talet förändrades det svenska skolväsendet: skolan kommunaliserades, mål- och resultatstyrning infördes, och fritt skolval och fristående skolor tilläts. För mig gamla människa verkade den tanken ovan och konstig, men en (lika) gammal bekant med ett långt förflutet inom skolvärlden sa för några år sen: “Det var ännu värre före kommunaliseringen”. Vi hann inte prata mer om hur hon menade, men jag försökte läsa in mig lite. 

Jag har inga illusioner om att allt fixar sig om bara trygga farbror staten tar över. Jag har visserligen aldrig jobbat inom skolan, men från min tid nära högskolan minns jag hur ambitiösa människor ibland fick slösa mycken tid och kraft på att kunna komma kring byråkratiska hinder för att kunna göra ett bra jobb. Dyrt och dåligt, tänkte jag.

När Trump skulle sköta USA som ett företag undrade jag lite naivt: “Hur då? Företag har ju ingen skyldighet att exempelvis ta hand om gamla och sjuka?” Och åtminstone i Trumps företag fanns ju en enkel lösning, så populär att den till och med blev en dokusåpa, men inte lika användbart när man styr ett land (väl?): “You are fired!”  

Fortsätt läsa ”Decentraliseringen av skolan – hur lyckad blev den egentligen?”

Profilbild för OkändlenaikistaLämna en kommentar
Texter o tankar

Den livsviktiga tilliten

I dessa dagar minns jag 70-talets alla terrordåd – kidnappningar, mord, flygkapningar. Och Röda arméfraktionen RAFs ockuperaton av den västtyska ambassaden i Stockholm, där de mördade två ambassadtjänstemän och sprängde ambassaden. Det var 1975, och min dåvarande man blev på den tiden ofta och noggrant kollad vid gränsen. Han var tysk medborgare och i samma ålder som terroristerna, vars suddiga foton fanns på gula affischer vid kontrollerna och på färjan. Dessutom reste han mycket i jobbet, och hade många stämplar i passet från Östtyskland, som han måste åka igenom för att hälsa på sina föräldrar i Västberlin.

För inte så länge sen läste jag en bok om Ulrike Meinhof, hon som formulerade RAFs ideologiska koncept. Jag ville försöka förstå hur den väletablerade  journalisten, debattören och småbarnsmamman kunde ansluta sig till terrorister. Hon verkar långsamt ha blivit alltmera radikaliserad, gått från engagemang mot kärnvapen via utomparlamentarisk opposition ända till RAF och sin ensamma död i cellen.

Fortsätt läsa ”Den livsviktiga tilliten”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Texter o tankar

Fejk och äkta  

För några år sen såg jag filmen ”Surrogates” (som jag nu ser faktiskt utspelar sig 2017!) I filmens 2017 isolerar sig människorna i sina hem, medan surrogatrobotar lever deras liv åt dem. De designar själva sin robot och de som har råd kan ha flera olika. Gatorna kryllar följaktligen av ursnygga, välgymnastiserade, välfungerande surrogat (tänk varianter av Barbie och Ken), medan de “riktiga” människorna följer “sina” liv hemifrån favoritfåtöljen, otvättade och blekfeta, käkande skräpmat iförda sunkiga morronrockar.

De ständigt uppkopplade människorna kan se, höra, lukta och känna allt som deras surrogat upplever när de jobbar, åker på semester och har sex. Hjälten och hans hustru har inte träffats fysiskt på länge, men deras surrogat lever ihop. Om  surrogatet skadas eller dör däremot drabbar det inte människan  – inte förrän något går MYCKET snett… 😱 Sen blir det action och går åt pipsvängen.

Fortsätt läsa ”Fejk och äkta  ”

Profilbild för Okändlenaikista12 kommentarer
Texter o tankar

Sökes: Rätt sätt att tanka information

När 72 personer, varav 20 barn, dödades av en stridsgasattack i Syrien upprördes världen över detta grova krigsbrott. Men  Trump vill inte tala om hur USA ska reagera. Istället skyller han på – Obama: “Dessa avskyvärda attacker är en följd av den förra administrationens svaghet och obeslutsamhet.”  Vilket väl verkar lite konstigt som enda reaktion på vad som hänt nu – fyra år senare?

Men det blir konstigare än så: när Obama 2013 hotade att ingripa militärt om Syrien fortsatte att använda kemiska vapen insisterade Trump i en strid twitterström på att Obama INTE skulle göra något alls, bl a: “What I am saying is stay out of Syria”. Tweeten ovan är väldigt tydlig, men versaler och allt:

AGAIN, TO OUR VERY FOOLISH LEADER, DO NOT ATTACK SYRIA – IF YOU DO MANY VERY BAD THINGS WILL HAPPEN & FROM THAT FIGHT THE US GETS NOTHING!

Hur ska man tackla sånt?

Fortsätt läsa ”Sökes: Rätt sätt att tanka information”

Profilbild för OkändlenaikistaLämna en kommentar
Hur funkar vi?

Kroppsspråk – kulturella skillnader och likheter  

Häromdan läste jag om ett exempel på kulturella missförstånd: En svensk affärsman höll en presentation för ett japanskt företags ledningsgrupp – vilka samtliga omgående verkade somna. Trist. Han fortsatte ändå, sammanbitet, och efteråt förklarade hans chef att åhörarna i själva verket velat visa respekt: De lutade sig framåt för att markera att de lämnade över kommandot till honom och blundade för att bättre koncentrera sig.

Bara att hälsa på varann kan kräva en utbildning:

Men det är inte alltid helt lyckat med ambitiösa förberedelser heller: Min chef berättade en gång hur det gick när japanska och amerikanska affärsmän hade gått kurs för att bättre förstå varandras kroppsspråk. När de träffades ansträngde sig japanerna lydigt för att få ögonkontakt, medan amerikanerna desperat slingrade sig för att undvika den. Fast det var ju fint tänkt.

Jag läser mer om det här med kroppsspråk i olika kulturer och ser att det är först nyligen man börjat forska på hur vi kommunicerar med kroppen, trots att gester troligen var det första vi “talade” med, så fort vi lärde oss att stå så att händerna blev fria, dvs för kanske en miljon år sen. Hur man nu vet det, kan jag undra.

Fortsätt läsa ”Kroppsspråk – kulturella skillnader och likheter  ”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer
Hur funkar vi?

Den svåra konsten att bekräfta sig själv

Såg en Telia-reklam, som jag innerligen hoppas var ironisk: Vi ser den allra första, magiska ögonkontakten med en nyfödd – och jag återupplever omedelbart den starka känslan, trots att det är 43 respektive 37 år sen. I reklamen säger en röst: “Kanske den mest fantastiska stunden i livet”. OCH FORTSÄTTER: “Vad kan kanske göra ögonblicket ännu större? LIKES! Massor av likes!” – och så sliter föräldern fram plattan. 

Själv kräks jag lite i munnen.

Och läser en bok av Linus Jonkman, han som har skrivit om att det kan vara bra att vara introvert även i en tid som vår, där till och med medierna är “sociala”… Han citerar en twittrare, som lär ha lånat citatet (från sociala medier?). Det är ändå bra:

Jag såg en kille på tåget idag. Han hade ingen smartphone, surfplatta eller bärbar dator. Han bara satt där och åkte tåg. Som en psykopat.

Fortsätt läsa ”Den svåra konsten att bekräfta sig själv”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Om Macchiarini

Macchiarinis sista “svenska” patient är död och en artikel tillbakadragen – väl?

19 mars dog Yesim Cetir, den sista av de patienter som opererades av Paolo Macchiarini på Karolinska. Hon fick sin första plaststrupe 2012, men varken den eller den följande fungerade. Strupen måste rensas var fjärde timme, och under mer än 3 år på intensiven genomgick hon över 7000 undersökningar och operationer. Sen flyttades hon till USA, där hon i maj 2016 fick en donerad lunga, luftstrupe och matstrupe (som inte fungerade). Och nu dog hon slutligen på sjukhuset, nästan 27 år gammal.

”Felrekrytering, forskningsfusk och fallerande implantat som aldrig borde opererats in i patienter” – så sammanfattas anklagelserna på Karolinska Institutets hemsida.

I korthet: Det finns aldrig tillräckligt många donerade organ för alla behövande patienter. Macchiarini & Co påstod att de kunde göra plaststrupar och behandla dem så att kroppen täckte dem med celler tills de utvecklats till ett riktigt, kroppseget organ. Det lät ju fantastiskt! Obegränsad tillgång på skräddarsydda organ, som kroppen inte stöter bort, eftersom de består av de egna cellerna. Briljant! Problemet var bara att det inte fungerade: inga celler bildades och plaststruparna lossnade. En plågsam död.

Den fantastiska dokumentären “Experimenten” finns på SVT Play.  Se den, om ni inte redan gjort det. I klippet berättar Bo Lindquist, som gjorde den. Kanske kommer en uppföljare – hoppas det.

Fortsätt läsa ”Macchiarinis sista “svenska” patient är död och en artikel tillbakadragen – väl?”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Övrigt

VARNING: Nu tänker surkäringen kräkas på Bredbandsbolaget!

Vår bostadsrättsförening har Bredbandsbolaget som leverantör för telefon, internet och e-mail. Det har funkat OK, när vi haft problem med vår router har vi fått hjälp per telefon.

E-mailen har i och för sig länge känts svajig – ibland kommer man inte in direkt, ibland är det avstängt några timmar ”för förbättringsarbete” – utan förvarning och utan att nån förbättring märkts, möjligen en långsam försämring. Men mailen har kvicknat till igen, och det är ju bara vår privata, så några timmar klarar vi oss.

I början av mars var det tvärstopp. Jag såg bara en röd varningstext, hittade ingen information på bolagets hemsida, i föreningen visste ingen nåt. Och egentligen känns det ännu svajigare att exempelvis makens mail funkar – vi delar ju abonnemang.

Efter tre dygn kollar jag åter hemsidan efter driftstörningar. Fortfarande finns det inga. (!)

Fortsätt läsa ”VARNING: Nu tänker surkäringen kräkas på Bredbandsbolaget!”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer