Jag har varit hos tandläkaren – och vi pratade lite om min ”tandläkarhistoria”. Som barn hade jag JÄTTEMÅNGA hål, fast jag inte åt särskilt mycket godis och gjorde mitt allra bästa med tandborstningen, rädd som jag var för skoltandläkaren. Som varje år suckade tungt, skällde på mig, drog ut och borrade. Bedövningen satt i hela dan, minns jag, men borrandet gjorde ändå ont, med ilningar ända ner i tårna. Inte konstigt man blev rädd.

Som vuxen lät jag därför bli att gå till tandläkaren i flera år, plågad av ständigt dåligt samvete. Hos första privattandläkaren märkte jag att det inte alls gör ont om det är riktigt bedövat. Kan verkligen skoltandläkaren ha lagt bedövningen fel för att straffa mig?

Fortsätt läsa ”Löständer och knäckebröd”

Ibland saknar jag ett neutralt ord för “ensam”, eftersom det verkar så negativt laddat för de flesta, med bismak av övergiven. På engelska finns ju “alone” och “lonely”, på tyska “allein” och “einsam”, som åtminstone jag uppfattar ha olika laddning. En del verkar använda “själv” som icke-negativ variant, men det kan inte jag – då går min språkpolis igång! Kanske har betydelsen glidit över till att betyda annat, men för mig betyder fortfarande “Att äta själv” att jag inte behöver matas, inte att jag saknar middagssällskap. Så gammal är jag.

För mig är den icke-negativa ensamheten ( ➕ ) en förutsättning för att jag ska må bra. Den ger mig möjlighet att smälta intryck, reflektera, rannsaka mig själv, till och med bli kreativ. Jag minns så tydligt hur jag en dag inte längre behövde tänka efter hur andra skulle göra/tänka innan jag själv reagerade. Det räckte med att jag lyssnade in i mig själv. Fast i vissa situationer har jag en tendens att gå i spinn, och då har jag fortfarande stor nytta av den gamla tekniken, talar lugnande till mig själv: “Hur skulle en vuxen mänska göra i den här situationen?” 😉 Och  så försöker jag göra likadant.

Fortsätt läsa ”Om ”ensamhet➕” och ”ensamhet➖””