Vi fyrtiotalister blev även utsatta för en del experiment. Själv kom jag i kläm mellan det gamla skolsystemet och det nya – som delvis aldrig blev som tänkt. Vilket kanske gäller flera skolsystem, när jag tänker efter…  

Men en gammaldags studentexamen blev det. Inklusive ”munta” – något som jag aldrig begripit meningen med – varken då eller nu. 😉

Först gick jag nio år i enhetsskolan – en försöksverksamhet som jag nu läser avslutades så fort jag gått ut nian…(samband ? 😉 ) Sen vidtog treårigt gymnasium, där lärarna ständigt beklagade sig över lite vi kunde jämfört med dem som gått fyraårig realskola. Jag begriper fortfarande inte vad de tyckte att vi skulle kunna göra åt det. Fortsätt läsa ”Mellan två skolsystem”

I början av sextiotalet hade jag blivit tonåring på allvar. 

Och det eviga grunnandet på hur killar/män tänker och känner började… Småningom fick jag förmånen att dela funderingarna med min nuvarande man.

I den röda dagboken kan jag följa hur jag långsamt tuffar till mig… Utvecklades från att vara tacksam för att nån ville vara med mig till ”Jag tänker göra slut, han är nog för snäll för mig”.  Fortsätt läsa ”Tonåring – och precis lagom”

När jag var tolv år flyttade vi till Farsta, där vi efter ett antal år i bostadskön hade fått en trerummare. Och  lite senare åkte jag på klassresa till Bremen.

Efter den började jag hitta vem jag skulle vara när jag inte var barn längre.

I dagboken ser jag att det var den 16 maj 1958 vi flyttade till vår nya, större lägenhet i Farsta. Den var visserligen inte så stor som jag fantiserat om – mina ritningar innehöll bl a ett lekrum (jag hade tydligen längtat till något större…) Men nu kunde jag på morgonen sätta mig upp och svänga benen över sängkanten istället för att klättra över kanten på bäddsoffan. Det kändes vuxet.

Fast jag var inte mer vuxen än att jag var mörkrädd när jag nu för första gången skulle sova i eget rum. Mamma fick sitta uppe i köket med lampan tänd i början. Fortsätt läsa ”Farsta – ända fram till den viktiga Bremenresan”