Berlin 2013 – ankomst

6 juni landade vi i Berliner Schönefeld vid niotiden på kvällen. Hade noggrant läst in oss på nätet hur vi skulle ta oss in till stan: med Airport Express raka spåret till station Zoologischer Garten, som var på gångavstånd från vårt hotell – lätt som en plätt!

ELLER? Nedan finns informationen vi skulle ha behövt.

Återstod bara att skaffa biljett. För säkerhets skull växlade vi in lite pengar på flygplatsen (det visade sig vara tur!) och lyckades hitta tågstationen. Så långt allt väl…

Men där sprack det. 😦 Fortsätt läsa ”Berlin 2013 – ankomst”

Vad ska jag bli när jag blir stor?

Då, i början av sjuttiotalet, fanns det jobb även för den med slumpvist hopplockad examen…  Jag kunde ju språk, och maskinskrivning hade jag lärt mig själv för att kunna extraknäcka på loven medan jag pluggade. Då kunde man ju alltid bli sekreterare…

Efter ett år på den ärevördiga advokatfirman hade jag lärt mig mycket om formalia, avtal, bouppteckningar etc. Men mest av allt fick jag lära mig att icke röra ett finger utan att vara beordrad… Det här var på sjuttiotalet, men här hade inget ändrats sen 1930. Fast jag fick en supermodern IBM KULA, istället för trasslande typarmar. 🙂 De andra kom och beundrade moderniteten.  Fortsätt läsa ”Vad ska jag bli när jag blir stor?”

Att skiljas

Efter trettio år skildes vi, jag och mina barns far. En vänlig och sorgsen skilsmässa. Upplevde åtminstone jag det som, ska jag väl tillägga. Det hjälpte inte stort. Känslomässigt var det jättejobbigt.

Hela världen stannade. Minns att jag tänkte: Vad tyst det är. Det var mina tankar som tystnat. Insåg att jag i vanliga fall hela tiden ”hör” små omärkvärdiga vardagstankar. (”Om jag skulle ta o gå ut en stund. Vad var det som lät? Får inte glömma att handla. Skönt det är i solen.” Etc etc). Nu var det alldeles tyst i mitt huvud. Chockat. Fortsätt läsa ”Att skiljas”

Berlin 1960-90: Bil till Västberlin

Egna (och andras) minnen om hur det var att ta sig till Berlin på den tiden det var Västberlin och låg i DDR (Östtyskland). Absurd situation som varade länge.

Vi tog färjan till Sassnitz. Man visste inte i förväg vilken färja man skulle åka med – svensk elller östtysk. Blev det den östtyska minns jag – förutom det sandpappriga toapapperet, förstås –  speciellt kaffet, som smakade bränt, dock inte kaffe. Och att det ofta var ganska få av matsedelns rätter som fanns. Men det fick man reda på först sedan man beställt. Många beställningsförsök blev det… Fortsätt läsa ”Berlin 1960-90: Bil till Västberlin”

Berlin 1960-90: Flyg till Västberlin

Efter krigsslutet fick Berlins flygplatser bara användas av segermakternas plan. Om man flög från Stockholm till Västberlin, som vi gjorde några gånger,  måste man alltid byta i Västtyskland för vidare transport med ”allierat” flygbolag den sista biten till Tempelhof eller Tegel.

Flygplatserna låg i olika ockupationssektorer: Tegel (fransk), Tempelhof (amerikansk), Gatow (engelsk) och Schönefeld (sovjetisk, utanför Berlin). Så Lufthansa fick alltså inte flyga mellan Västtyskland och Västberlin, på grund av Berlins ”särskilda status” som en stad kontrollerad av de allierade. Fortsätt läsa ”Berlin 1960-90: Flyg till Västberlin”

Berlinmuren 1961 – 89

Den 13 augusti 1961 började man bygga en mur i Berlin. Från slutet av 60-talet och många år framåt var vi där många gånger. 1989 föll muren plötsligt. Strax därefter var min dotter en av talrika ”Mauerspechte” (murhackspettar), som angrep muren med sina små  hackor.

Berlinmur89-crop

Den visade sig vara knallhård. Vi fick köpa våra souvenirstenar. 

Jag har inget personligt minne av murens uppförande, men västberlinaren som senare skulle bli min man var på scoutläger i Västtyskland när muren byggdes – två månader efter  Walter Ulbrchts högtidliga försäkran

Ingen har för avsikt att bygga en mur!…

Fortsätt läsa ”Berlinmuren 1961 – 89”

Om min korta men minnesvärda tid i ”fastighetsbubblan”

Det var på det glada åttiotalet och började lovande: Stor maffig annons ställde höga krav på sökande till jobbet som självständigt arbetande chefssekreterare med lång yrkeserfarenhet. Jag fick flyga till Skåne för att testas, bland annat som stridspilot(!). 

Det blev ganska tuffa förhandlingar – de krävde provanställning (mycket ovanligt på den tiden) och jag sa nej, vilket tydligen ingen annan gjort. Det verkade imponera på min blivande chef (INTE identisk med ägaren). Fortsätt läsa ”Om min korta men minnesvärda tid i ”fastighetsbubblan””

En del av akademikerexplosionen

När vi fyrtiotalister gick ut skolan gjorde studielånen det möjligt för alla att studera, inte bara de med välbeställda föräldrar. Och efter examen fanns det ju jobb – om de motsvarade utbildningen var en annan femma…

Jag var först i släkten att ta studenten. Vi hade hyrt lokal i Farsta Centrum och mormor och morfar hade kommit från Piteå för att vara med. Det var den gången jag fick höra min morfar prata om filosofi vid frukosten. Där satt jag med min ”mogenhets”examen och blev undervisad av en som jag tror inte ens gått ut folkskolan, trots sin stora läsbegåvning. Lärorikt på flera sätt. Fortsätt läsa ”En del av akademikerexplosionen”