Författare: lenaikista

Texter o tankar

Min nya kärlek: Kung Fury

Vi har tillbringat morronen med att titta på ”Kung Fury”(!) (Inte så illa som det låter, den är bara halvtimmeslång. Men ändå!)

OK, jag kan ju bli lite galen i galna grejer – men nu lyckades jag även frälsa maken. 🙂 Möjligen spelade filmens härliga 80-talsdatorer in. Men framför allt var det humorn vi älskade. Filmen driver (kärleksfullt och smart) med 80-talets filmklichéer. Nedan trailern som drog in pengarna.

För den som (till skillnad från mig) brukar se actionfilmer måste det bli svårt framöver. Som när man lyssnat på ett  riktigt bra avsnitt av Gomorron Sveriges Public Service. Och så kommer de riktiga nyheterna, men man fortsätter att skratta en stund av bara farten…

Men den häftigaste storyn är den om hur filmen blev till. En riktig Internet-saga. 

Fortsätt läsa ”Min nya kärlek: Kung Fury”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Med raggisar i sandalerna

Filosofiska hörnet – om att leva enkelt

En gång för mycket länge sen beskrev en arbetskamrat hur hon förenklat sitt liv. Det gällde bland annat fotbeklädnaden. Vintertid hade hon och hennes kille  storstövlar. Till sommaren köpte de likadana kraftiga sandaler med traktorsula. När de väl gått in dem höll de länge, och när de var utslitna köpte de nya likadana. (Eller de kanske lagt upp ett lager, det minns jag inte.)

Jag frågade: Men vår och höst då? “Då har vi raggisar i sandalerna!” sa hon och log sitt stora leende. 🙂

Citatet fastnade, antagligen för att jag kan känna en sorts kluven längtan efter att leva enkelt.

På ett sätt.

Fortsätt läsa ”Med raggisar i sandalerna”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Om vårt tänkeri, Texter o tankar

Vi slår varann i huvet, så blir det nog bra. Eller?

Det började med att jag tänkte göra en “Lambertz”. 😉 : Yttra mig utan att ha läst in mig ordentligt. (Skillnaden är att jag står för det… ) Inte noggrannare än en “vanlig mänska” läste jag alltså Zarembas artikelserie om dolda drivkrafter i svensk socialförvaltning och rättsväsende: “Rättvisans demoner”. 

Om hur vi människor gör vårt bästa, men just vår mänsklighet och vårt känslomässiga engagemang ställer till det, speciellt när det som här handlar om barn. Det är lätt – och mänskligt! – att ta (känslomässig) ställning för en part, och svårt att därefter vara objektiv.

Fortsätt läsa ”Vi slår varann i huvet, så blir det nog bra. Eller?”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
3: Vuxen(?)

Nät-nostalgi…

Jag har ju jobbat (delvis) med hemsidor ända sen mitten av nittiotalet. (Absolut) inte som tekniker  – men i nära samarbete med såna. Nu roar jag mig med att göra en liten resa bakåt i tiden. 

Ännu roligare blir det när jag på nätet hittar en del av de gamla sidor jag gjort. Kul att spara – åtminstone för mig själv! 😉

Det började med att jag blev tillfrågad om jag ville hjälpa till att lägga ut information på nåt man kallade “WWW”. Det är enkelt, sa man.  Man skriver bara in texten, om det exempelvis ska vara fetstil taggar man den bara:

<bold>fetstil</bold>.

Enkelt, va?

Fortsätt läsa ”Nät-nostalgi…”

Profilbild för Okändlenaikista9 kommentarer
Texter o tankar

Nördarnas nät

Man kan hitta sitt livs kärlek på nätet – det gjorde jag. Redan för 17 år sen – vi var trendsetters! 🙂

Nördar var vi också, hade båda jobbat med webb, på lite olika sätt. Det var så vi hamnade på dejtingsajten. Och nu sitter vi här med våra datorer, som barnbarnet överseende säger, och läser och skriver om precis vad vi vill. (Ja, vi gör annat också, men…) 

På nätet hittar soffpotatisen  i det närmaste obegränsade möjligheter att snöa in på olika saker.  

Fortsätt läsa ”Nördarnas nät”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer
Hur funkar vi?, Relationer

Vi och våra relationer…

Jag började läsa bloggar när jag råkade hitta sådana där människor levande beskrev och resonerade kring sina liv, relationer och kriser. Ibland försökte jag bidra på samma sätt som jag fått hjälp av mina vänner. Bland annat läste jag Kristian Gidlunds fantastiska “I kroppen min” – både mörk och ljus. Fast jag gillar trams också, sån är jag! Häpp! 🙂 I läsningen och kommenterandet finns plats för båda delarna.

Som en sorts vänskap. För den är ju också sån, åtminstone för mig – trams och allvar blandat.

För att inte tala om kärleksrelationen…

Fortsätt läsa ”Vi och våra relationer…”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Om vårt tänkeri, Spaningar

Sprickorna i det svenska rättssystemet

Artikeln i Filter 2014/41 finns inte på nätet, så jag gör en liten (högst subjektiv) sammanfattning.

Jag har känt det i kroppen… Du ser det som din uppgift att bevisa din huvudteori. Och det är inte av ond vilja, det är mänskligt.

Så säger Ivar Fahsing, en norsk polis med lång erfarenhet av mordutredningar. Idag undervisar han andra utredare vid Polishögskolan i Oslo och arbetar på sin doktorsavhandling.

Hans forskning jämför brittiska och norska poliser, erfarna och nyutexaminerade. En tydlig skillad är att brittiska poliser inte litar på magkänslan.

Det beror troligen på “PIP – professionalising investigation programme” – en reform, som genomfördes efter en skandal i slutet av 90-talet, när Scotland Yard misslyckades lösa ett fall till stor del på grund av förutfattade meningar om svarta.

Fortsätt läsa ”Sprickorna i det svenska rättssystemet”

Profilbild för OkändlenaikistaLämna en kommentar
Om vårt tänkeri, Spaningar

Det här med rättsapparat – kan det verkligen funka? Med människor i?

Jurist och debattör  är två av de (många) sysselsättningar jag INTE passar för. Jag läser gärna in mig på saker och funderar (bl a här :), men sen jag sammansmält all input till en uppfattning verkar min hjärna fimpa de hårda fakta jag byggt den på (sifferuppgifter, var och när vem skrev exakt så etc).  Det hamnar i ”slasken” tror jag det heter på polisspråk.

Och det är ju inte så lämpligt för en debattör och jurist. Trodde jag tills helt nyligen. Men nu verkar Lambertz vara likadan, utom att han inte tycker att man behöver läsa in sig ordentligt från början heller, utan bara (citat:) “någorlunda lagom”. Och han är ju i alla fall justitieråd, så han borde veta.

Detta gör mig förvirrad. ❓

Fortsätt läsa ”Det här med rättsapparat – kan det verkligen funka? Med människor i?”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Gnäll och skäll

Vad skönt att jag lyckats bli så ohyggligt gammal!

Nu kan jag sitta bakåtlutad och bara kolla och tycka, behöver inte anpassa mig på minsta sätt. 🙂

Jag roar mig med att ta bort ljudet vid det jag tycker är trööökiga programinslag på TV – matlagning, samtal med prettovarning, etc. Då blev det ännu tydligare: Vi har ockuperats av wannabe barnprogramledare. (Och då pratar jag inte ens om alla lekprogram jag kryssar förbi…). Vuxna människor med viftande armar, spretande fingrar och oerhört rörliga ögonbryn  lägger huvet på sned, fnittrar och flirtar. Tänderna riskerar att bli uttorkade av alla bländande leenden.

Jag sitter och funderar på om de över huvud taget skulle kunna prata utifall att man höll fast armarna? Det verkar vara nån sorts samvariation där. (Fanns det inte en gång i världen gådockor som vred på huvudet samtidigt med benen?) En del ser ut som animerade Robert i Boxer-reklamen. Kanske några program/kanaler har inbyggt antirynkfilter på sina kameror. Mig gör det alltid lite nervös när ansikten inte  veckar sig på det sätt jag är van vid. (Särskilt när de rör sig så MYCKET! 😉

Fortsätt läsa ”Vad skönt att jag lyckats bli så ohyggligt gammal!”

Profilbild för Okändlenaikista5 kommentarer