Anno 1950 gick jag i klass 1 i “gamla röda skolan” – en stor röd träkåk med vita knutar som skulle ha rivits långt innan jag började skolan. Det som jag länge drömde mardrömmar om var toaletterna, som låg i ett separat hus á la utedass och inte hade några dörrar på båsen. Att sitta där inför öppen ridå tror jag gjorde att min mage blivit bråkigare än den behövt. 😦

Nu känns det som om jag riskerar att hamna där igen. Ja, jag hoppas förstås att det “bara” är kaklet som är på väg ner. För annars riskerar grannen att få oväntat besök… Fast hos oss är det inte golvet utan väggen i badrummet som verkar på väg att ge efter. Hittar en video som visar hur det kan gå. 

Det känns inte riktigt bra att föreställa sig att sitta där på toa i rök och damm, omgiven av nerrasad vägg, se in i grannens förvånade ansikte och – ja, vad gör man? Hälsar vänligt? Vad säger etiketten i ett sånt läge?  Vi känner inte varann närmare. Hittills.

Fortsätt läsa ”Vardagsdramatik: Väggen rasar i badrummet! 😱”

Efter några dagar utan uppkoppling (TRAUMA! 😱 ) kan jag äntligen dela med mig av den  pedagogiska film jag hittade nånstans jag-vet-inte-längre-var:

Fortsätt läsa ”För den som inte förstår vad samtycke är”

Vi har alla varit med om det. I efterhand sitter man och funderar morrande över allt dräpande man hade kunnat säga till telefonförsäljaren som alltid ringer lika olämpligt: när man har sovmorron, när man äntligen satt sig för att äta middag, etc etc … Å andra sidan skulle samtalet ta ännu längre tid då. Bäst är nog ändå det trista: “Jag är inte intresserad.” Klick.

Men det här tyckte jag ändå var jättekul. Möjligen hade han kunnat ifrågasätta det man själv undrar:

Är det verkligen sant att du ringer oombedd till någon du inte känner och aldrig haft kontakt med? Nä, nåt skumt är det…

Fortsätt läsa ”Också ett sätt att bemöta telefonförsäljare”

Minns ni Gus – den tjocka och dumma musen i Disneys Askungen? Jag har mött honom – och attityden i filmen hade INTE den här skraja tanten. Alls.

Den här tanten är nämligen rädd för alla djur, stora som små – björnar, spindlar, getingar (fast getingbett ÄR jag faktiskt överkänslig för), hundar, katter, möss.  You name it. Däremot är jag inte ett dugg rädd för den enda varelse som skulle kunna vara farlig för mig, stadsbo som jag är: människan. Så lite korkad är jag nog.

I stugan har vi ibland påhälsning av möss. I stort sett aldrig när vi är hemma (åtminstone har jag sluppit märka det…) Jag hoppas och tror att det INTE är råttor utan små skogsmöss, och så ser det ut även på bajset. För det är mest det vi ser. En gång berättade bajsspåren en hel historia: En burk med nötter i storstugan hade tydligen inte locket riktigt påsatt – för jag tror inte att mössen klarar ett lock, även om de verkar händiga och smarta – ja, utom en då… Mer om det nedan.

Fortsätt läsa ”Sagan om den dumma musen (och den skraja tanten)”

Råkade se en artikel om den dyraste lägenhet som nånsin sålts i Stockholm. För 104,5 miljoner hade någon köpt 418 kvadratmeter på översta våningsplanet i det högsta av de fyra tornen i nyproducerade ”Continental Apartments”.

Jag hittar hemsidan och hamnar – förstås – i en reklamfilm av det slag jag kallade ”hästar i dimma” (och avskydde!) när jag jobbade med hemsida. Texten är givetvis på engelska, vi är ju i Stockholm, med alla våra ”Malls” och deras ”Unexpected Shopping”… De här lägenheterna erbjuder alltså:

A place that no one has ever experienced

(Jag upprepar: det handlar alltså om lägenheter. I Stockholm.)

Fortsätt läsa ”Dagens pretto-fnitter :)”

Den holländska humorgruppen Pranksters gick ut på stan och läste upp ett urval religiösa verser för att se hur folk reagerade.

De påstod att de läste ur Koranen, men det var inte riktigt sant…

Se hur det gick:

Facit: Texterna var ur Bibelns Gamla Testamente.

Fortsätt läsa ”Så det kan bli!”