Hur funkar vi?, Texter o tankar

Det här med respekt för auktoriteter

Summer of Love 1967 och 68 års revolution skrivs det mycket om nu när det är femtioårsjubileum. De borde ha påverkat mig: Carlberg, som ledde kårhusockupationen i Stockholm (och småningom grundade Fryshuset) gick i min parallellklass i “röda Gubbängen”. Innan han tog studenten i röd studentmössa satt han på vårat fik och planerade revolutionen tillsammans med åtminstone en av mina klassisar (idag läkare och moderat, sägs det). När kårhuset ockuperades pluggade jag på universitetet, men ändå kollade jag aldrig in ockupationen, inte ens av nyfikenhet. Jag skötte mina studier. Varken den politiska eller den sexuella revolutionen verkar ha satt några spår i mitt stillsamma liv.  

Eller? Finns det något i vanliga vardan som numera verkar självklart, men som kan ha fötts på det glada sextiotalet?

Fortsätt läsa ”Det här med respekt för auktoriteter”

Profilbild för Okändlenaikista15 kommentarer
Texter o tankar

Plikten att slå dem som är mindre – för deras eget bästa

En enda gång skulle mamma aga mig. Antagligen hade omgivningen sagt att hon annars försummade min uppfostran, hon hade ju redan skämt bort mig eftersom hon svarade på mitt barnsliga prat – så gjorde man inte på 40/50-talet.  Jag minns att vi var i badrummet och mamma gjorde oss redo (hur vet jag inte). Sen tittade vi  på varann en lång stund – båda lika osäkra och generade. Och så gick vi därifrån. Det blev inget mer försök.

Min man däremot, född på landsbygden i slutet av 30-talet, fick ofta stryk av sin pappa. Ibland flydde han upp på taket(!) och gömde sig bakom skorstenen tills faran var över. En gång blev han hungrig, klättrade ner och snodde lite köttbullar ”men då kunde mamma inte hålla sig för skratt”. Både han själv och andra jämför med Emil i Lönneberga, för han var ganska busig en period. Pappan var och förblev ändå den förälder han stod närmast.

Fortsätt läsa ”Plikten att slå dem som är mindre – för deras eget bästa”

Profilbild för Okändlenaikista4 kommentarer
Om Trump, Spaningar

Trumps problem med läckor – och hur det kunde lösas. Om han bara ville.

Ända från början hade Trump problem med “fake news” och läckor (även om han tyckte att läckorna från motståndarens valkampanj var helt OK). Men nu verkar Trumpadministrationens läckor bli allt värre – trots bland annat kommunikationschefens frenetiska försök stoppa dem. Engagemanget kan man inte klaga på, men det verkar inte riktigt fungera. Varför? 

En artikel påstår att man har svaret:

“Det finns ett sätt att stoppa läckorna, men de kommer inte att gilla det”.

Jag läser och sammanfattar. Problemet blir förstås inte mindre av att Trump själv handskas nonchalant med hemligstämplad information, exempelvis när han avslöjade ett hemligt CIA-program – på Twitter.

Men roten till det onda är presidentens arbetssätt. I Trumps administration är det omöjligt att nå presidenten eller lösa problem via vanliga kanaler. Den enda möjligheten att vara säker på att en fråga över huvud taget blir uppmärksammad – om än inte löst – är just att läcka.

Fortsätt läsa ”Trumps problem med läckor – och hur det kunde lösas. Om han bara ville.”

Profilbild för OkändlenaikistaLämna en kommentar
Spaningar

Dokusåpor – släng er i väggen! Här ligger ni i lä.

I “Vita Huset” har detta hänt (bland annat): Fem dagar in på nya jobbet ringde Trumps nya kommunikationschef Scaramucci upp Lizza, en reporter som twittrat att Scaramucci ätit middag med presidentparet och några personer från Fox News. Nu krävde kommunikationschefen att få veta vem som ”läckt” den informationen. Hans samtal har beskrivits som något man möjligen ringer när man med buller och bång lämnar ett jobb, inte när man nyss tillträtt. Och det kan man hålla med om. (I citaten nedan har jag fetat alla fula ord.)

Men rolig TV, det bli det.

När reportern (förstås) vägrade att avslöja sin källa hotade Scaramucci omedelbart att ”eliminera” samtliga i Vita Husets kommunikationsstab (utom pressekreteraren, som redan slutat och dme som han hunnit sparka). Han passade på att “läcka” att även Trumps stabschef Priebus mycket snart skulle försvinna, den man han var övertygad om var den främste av alla dem som konspirerade mot honom, och han härmade: “Let me leak the fucking thing and see if I can cock-block these people the way I cock-blocked Scaramucci.” Priebus hade nämligen ända fram till nu lyckats förhindra Scaramuccis utnämning, trots Trumps löfte direkt efter valet.

Fortsätt läsa ”Dokusåpor – släng er i väggen! Här ligger ni i lä.”

Profilbild för Okändlenaikista3 kommentarer
Spaningar

Skräms man i onödan? Om medicinsk cannabis

Nu får svenska läkare tillstånd att skriva recept på cannabis, läser jag. I Danmark kommer man inte bara att få det utskrivet, utan det blir dessutom tillåtet att odla. I USA är det som vanligt olika i olika stater, men i princip fritt fram för alla över 21 år att röka, äta och odla cannabis för eget bruk.

Samtidigt hör jag att det är ett beroendeframkallande knark, som kan orsaka hjärnskador leda till tyngre droger. Hur går det här ihop? Ska man verkligen få röka på fritt, bara man lyckats få recept?  🤔 Jag bestämmer mig för att läsa på och titta på Vetenskapens värld.

Det korta svaret verkar vara: ”Nej”. Men som vanligt är det mer komplicerat än så.

Så här uppfattar jag det.

Fortsätt läsa ”Skräms man i onödan? Om medicinsk cannabis”

Profilbild för Okändlenaikista16 kommentarer
Övriga utflykter

På promenad i Stockholms stad 🎵 🎶

Plötsligt hade jag lyckats leka sönder mitt Googledokument med bloggutkast och idéer. Google frågade om jag ville rapportera felet till dem, men jag tackade nej. När jag sen testade ”bakvägar” att åtminstone kunna kopiera texten fick jag ett skrämmande meddelande: ”Google har blivit underrättat och söker en lösning”. HJÄLP! Vem har tjallat?  Var är de? (Kikar mig skrämt över axeln). 😱

Bestämmer mig för att lugna ner nerverna med att lägga ut lite bilder från vår promenad i solens sken för några veckor sen. Så mycket sol faktiskt att jag tog bilderna i blindo, så de blev som de blev. Men fint var det, några minuter ifrån vår port om vi går åt andra hållet än till galleria, T-bana, bussar, bio etc.

Fortsätt läsa ”På promenad i Stockholms stad 🎵 🎶”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Spaningar

Att skrämmas i onödan – om missbildningar

Det är knepigt att presentera forskning för allmänheten – det vet jag, som jobbat på ett forskningsinstitut. Aldrig glömmer jag när vi skulle göra en liten broschyr i fickformat, med många vackra bilder om intresseväckande forskningsprojekt. Det fanns gott om lämpliga projekt, men när vi skulle få korta, klatschiga texter godkända av forskarna var totalkrocken nära: ALLT skulle med, särskilt alla förbehåll. Till slut tror jag vi fick till en fungerande kompromiss.

Den gången anlitade vi till och med proffsöversättare. Det gick så där. Vår forskning om  ytkarakterisering hade mycket att erbjuda förutom bilder på läckra ytor. Därför löd texten bredvid bilden: “Inte bara en vacker yta.” Den (kvinnliga) forskaren blev inte särskilt förtjust över den (idiomatiskt korrekta) översättningen: “Not just a pretty face.”…

Fortsätt läsa ”Att skrämmas i onödan – om missbildningar”

Profilbild för Okändlenaikista6 kommentarer
Övrigt

Det är mycket nu, sa konvalescenten

Mina erfarenheter av bältroseländet kom slutligen in på bältros.nu. De hade haft tekniska problem, men jag trodde jag blivit bortcensurerad. För säga vad man vill, men ingen kan i alla fall beskylla mig för att kokett försköna mina selfies!  🙂

Jag har nu varit och kollat om annat behöver åtgärdas, eller om det “bara” är bältrosen som (fortfarande) spökar.

Tandis: Check! ✔  De ilande, ömmande tänderna verkar OK. Tandläkaren inspekterade även svidande tunga och tandkött: “Det är inte ens rött!” sa hon förundrat. Så det är tydligen ansiktsnerven som får för sig saker och slår larm. (Min man liknade det vid fantomsmärtorna i en amputerad kroppsdel.)

Allergiklinik: Check! ✔  Äntligen kom jag mig iväg till allergiklinik, för att få grepp om mina diffusa allergibesvär. Den kliande ansiktshalvan var, som väntat, inte mycket att göra åt: Samma bråkiga ansiktsnerv som hallucinerar. 😦

Fortsätt läsa ”Det är mycket nu, sa konvalescenten”

Profilbild för Okändlenaikista13 kommentarer
Texter o tankar

Man måste ju skratta åt eländet! Eller gråta.

Under min korta men minnesvärda tid i fastighetsbubblan hade ägaren regelbundna möten där han la ut texten inför beundrande medarbetare. (Det ingick i jobbet att åtminstone verka beundrande.) Jag skrev sammanfattande protokoll, men det räckte inte –  alla hans guldkorn spelades dessutom in på band. Kassetterna låg i osorterade högar i några lådor. När jag frågade vad som skulle göras med dem kunde ingen svara. Undrar vart de tog vägen i konkursen?

Varför kommer jag att tänka på det här just när jag i New York Times läser utdragen ur Trumps samtal med journalister?

Fortsätt läsa ”Man måste ju skratta åt eländet! Eller gråta.”

Profilbild för Okändlenaikista2 kommentarer
Hur funkar vi?, Texter o tankar

Förr och  nu – moralisk kompass del 2

När jag skrev om våra moraliska kompasser påmindes jag om hur det kändes då, i början av sextiotalet, när jag 14 år gammal började intressera mig för killar – och till min häpna glädje insåg att intresset verkade ömsesidigt.

Reglerna var tydliga: Killarna förväntades göra vad vi kallade “närmanden” – och tjejerna avvärjde dem (olika länge…). Det var pirrigt spännande att utforska det nya som kommit in mitt liv – både killarnas reaktioner och mina egna. En ung man gjorde just inte några “försök”. Och jag minns min reaktion: “Vad är det för fel på honom? Eller på mig?” (Och då var jag ändå jätteprydpräktig.)

När jag tänker efter inser jag att förutsättningen för att detta skulle vara pirrigt spännande istället för skrämmande var att jag aldrig nånsin var rädd för att de skulle fortsätta mot min vilja.

Fortsätt läsa ”Förr och  nu – moralisk kompass del 2”

Profilbild för Okändlenaikista10 kommentarer